Svårt med stavningen

Det här är inte den enda trafikskylten jag sett i Damaskus med uppenbar felstavning. Kanske lite drygt att påpeka att "March" inte stavas "Mrach".

Men å andra sidan är det inte särskilt lätt att stava på arabiska heller, så jag kanske inte ska säga så mycket.

Hur som helst. Jag har även sett en skylt där det står "Centrel Bank". Man tycker nog ändå att det borde finnas någon engelskkunnig korrekturläsare på skyltfabriken.

Syriskt hantverk

Det här är den typiskt traditionella syriska stilen på fina möbler. Mycket träsnideri, intarsiainfattningar och krusiduller. Sett så här blir man lätt yr, men en sak här och där kan vara riktigt fint.

Den här affären ligger på den stora marknadsgatan i Gamla stan, Souk al-Hammidiyya, där turisterna inte längre blir lika ansatta av påflugna försäljare. Tydligen har "man" (statliga turistministeriet?) informerat försäljarna om att västerländska turister inte uppskattar allt för ivriga försäljare och att det tvärtom kan bli bättre affärer om man tar det lite lugnare.

Men jag måste säga att marknaden i Damaskus är 100 gånger lugnare än de i Marrakech eller Kairo. Där är försäljarna verkligen en pina. De borde gå en kurs hos sina kollegor i Damaskus.

Dimman lättar

När morgondimman väl lättat blir det så här fint. Kan tänka mig hur tjusigt det kunnat vara i soluppgången om jag varit i Palmyra under en varmare årstid.

Men å andra sidan slapp jag gå upp klockan 05.30 eller liknande otrevlig tid.

Egentligen borde jag lagt upp den här bilden först, men nu gjorde jag inte det.

Morgondimma över Palmyra

Enligt guideböckerna ska man absolut stiga upp i ottan och beskåda det fantastiska ljuset när solen går upp över ruinerna i Palmyra.

Det funkar dock inte på vintern. Då sjunker temperaturen i öknen nattetid till minusgrader. När solen väl går upp tar det flera timmar innan dimman skingras.

Fiendens mat

På senare år har de ansträngda relationerna mellan Syrien och den "imperialistiska fienden" USA luckrats upp något. Man kan exempelvis äta Kentucky Fried Chicken här. Även Coca cola kan drickas här sedan ett antal år och man ser gigantiska reklamaffischer på stan för denna tidigare bannlyst dryck.

Relationerna länderna emellan är emellertid ännu inte så goda att det finns några McDonald's-restauranger. I grannländerna Jordanien och Libanon kan man dock äta Big Mac sedan många år. Även mat är politik.

Men jag såg en rolig sak häromdagen. På en stor gata i de centrala delarna av staden finns en arabisk snabbmatsrestaurang. Menyn är godkänd av den syriska staten (stämplar och intyg finns att läsa). Men vad skådade mitt norra öga på menyn om inte "Big Mac". Det tyckte jag var riktigt kul. Har dock inte smakat den syriska varianten, orkar inte riskera att bli magsjuk ännu en gång.

Kampen mellan religionerna

Här har vi visst en bild på en av kyrkorna i ett av klostren i Seidnayya. Tjusigt med bergen i bakgrunden, klostret ligger högt upp i den lilla byn.

Men man ska inte tro att det är den högsta byggnaden för det. Det pågår nämligen någon sorts informell kampanj, tävling eller om man vill - en maktkamp - mellan islam och kristenhet.

Enligt vad jag fått höra har Saudiarabien låtit bekosta byggnationen av en ny moské i den här traditionellt kristet dominerade byn - en moské vars minaret är högre än alla kyrkotorn. Som om någon vill manifestera något.

Längtar efter Konsum

Det kan låta otroligt - men jag längtar faktiskt efter Konsum och Ica!

Skälet ser ni på bilden. Detta hål i väggen är alternativet till Konsum och liknande mataffärer vi är vana vid.
De flesta mataffärer här är av typen som syns på bilden - men ofta ännu mindre än den här. Utbudet är alltid både magert och enahanda.

Enligt mina m y c k e t vetenskapliga och korrekta iakttagelser består utbudet oftast minst till hälften av skräp; godis, läsk, chips och en massa kakor fullproppade av transfetter, färgämnen och andra onyttigheter. (Av ren irritation har jag ägnat mig åt studier av mataffärerna i drygt två månaders tid).

Utbudet i dessa små s**t-affärer består i övrigt mestadels av pasta, ris, konserver till förbannelse, samt en hög med mjukost av typen Skrattande kon. Det kan se ut som att det finns mycket att välja på i affären på bilden, men titta noga så ser ni att så icke är fallet. Exempelvis nere till höger är bordet fullt av en sorts pasta. Längst ut till höger på bilden syns hela lagret av något annat.

Ibland slänger de in några flaskor rengöringsmedel, några tvålar och tandkrämstuber. Längst upp på någon hylla man inte når kan det finnas lite toapappersrullar. Utbudet av te och arabiskt kaffe kan man dock inte klaga på, men det går ju inte att endast dricka kaffe och te.

Brödutbudet är också helt kass. Det finns bara bröd av typen platt och runt, bakat av vitt mjöl. Aldrig en limpa av mörkt bröd i sikte. Knäckebröd har jag inte sett till. God ost kan man också se sig om efter i fjärran, i den här regionen äter man mest mjukost utan smak. Ok, det finns några lokala ostar som är lite bättre, men de är också rätt enahanda.

Längst in affärerna kan man hitta någon kyl med mjölk (även smaksatt sådan, med jordgubbs- eller banansmak, som om det vore något att glädja sig över), samt några burkar naturell yoghurt, som jag visserligen tycker om. Men det är också i princip den enda vara jag verkligen uppskattar i dessa så kallade mataffärer. (Gnäll, gnäll).

Det är ytterst ovanligt att innehavarna av dessa hål i väggen orkar sälja grönsaker och frukt. (Ofta sitter de och röker bakom disken och tittar på någon liten tv). Vill man ha frukt och grönt får man gå till grönsakshandlarna, som det inte direkt kryllar av i varje kvarter.

Mycket meck alltså med att få ihop en fullgod kost. Fattar inte hur det kan vara så illa ställt, när den traditionella maten är så nyttig. Men å andra sidan är förekomsten av hemmafruar och hemmavarande vuxna döttrar hyfsat stor och de ska väl också ha något att göra om dagarna.

Läskiga Madhat Basha

Den här bilden tog jag en kväll för flera månader sedan, för att jag tyckte att Medhat Basha - en av de stora marknadsgatorna i Gamla stan - är läskig på kvällen när alla de små affärerna dragit ner jalusierna.

Det finns liksom ingenstans att smita undan...
Och det visade sig tyvärr att jag hade lite rätt.

Förra veckan råkade två västerländska tjejer mycket illa ut, när de berusade promenerade hem här mitt i natten, någon gång vid tre-fyratiden. En bil stannade, ut hoppade en eller flera män. Med en elpistol (eller liknande) förlamades tjejerna tillfälligt. Eventuellt var det bara den ena, detta har man inte riktigt fått klarhet i. Åtminstone en av tjejerna kördes sedan iväg till någon öde plats utanför stan och blev våldtagen. Sedan dumpade de henne på samma plats igen.

Naturligvis har vi inte sett något på nyheterna om detta eller läst om det i någon tidning. Men den amerikanska ambassaden skickade ut ett varnande mail till utlänningar. I mailet nämndes inte varifrån tjejerna var, men rykten hävdar att den ena är finsk och att den andra från något land mitt i Europa, typ Tyskland eller Holland.

Sådana här brott är sällsynta här, men de inträffar ibland.

Kristen ikon

Kanske dags för lite kristenhet så här inför jul. Som alla redan vet finns det inte bara muslimer i Mellanöstern. Både historiskt och även idag finns det även kristna av alla de sorter - protestanter, katoliker och en uppsjö ortodoxa - samt druser och andra sorts troende.

Men samtidigt kan man också säga att det sedan drygt 50 år faktiskt pågått en sorts etnisk rensning i regionen. Tänk bara på kriget i Libanon på 1970- och 80-talen, då det främst var kristna som flydde. Under Irakkriget de senaste åren har många kristna också känt sig tvingade att lämna sitt land. Och efter att en viss stat skapades efter Andra Världskriget emigerarade de flesta judar från sina hemländer i Mellanöstern. Visserligen finns det tydligen exempelvis några hundra judar än idag i Jemen och mindre kolonier i andra länder, men när det politiska klimatet hårdnar blir situationen i det dagliga livet hårdare för grupper som associeras med vissa politiska ledare, även om de små människorna inte har något med saken att göra.

Samtidigt finns det många urgamla kristna institutioner i den här regionen. Ikonen på bilden är från en kyrka i den lilla byn Seidnayya, som ligger en bit nordost om Damaskus. Där finns flera berömda kloster. Men jag borde inte fotograferat ikonen. En barsk nunna tillrättavisade mig direkt och sade att ikonen kunde förstöras om man fotograferade den. Hon menade nog i de fall fotografen använder blixt, vilket inte jag gjorde. Men jag lydde snällt och tog inga fler bilder.

Virvlande sufier

En kväll på restaurangen Haretna (vars namn betyder "Vårt kvarter") - och som konstigt nog är ganska okänd av många utlänningar här - råkade vi få se dansande sufikillar. Eller snarare en sufiman i lång vit klänning och hans adept, en tonårskille. De hade fezer på huvudet och små jackor ovanpå klänningarna.

De snurrade oavbrutet i cirka fem minuter och när de stannade skedde det med exakt precision, inte en endaste yr darrning. Mycket proffsigt. Det tar förmodligen många år att lära sig snurra och stanna så exakt. Ska lägga ut en film också på detta om ett tag.

Restaurangen Haretna ligger vid Bab Touma, den kristna delen av Gamla stan där nästan alla utländska studenter bor. Många turister strosar också runt där. Konstigt därför att man nästan aldrig ser särskilt många utlänningar på Haretna, som är både trevlig, har god mat och serverar alkhol i fin miljö, ett stort gammalt arabiskt palatshus. Men restaurangen ligger på en liten bakgata som man inte direkt passerar.

Några kvarter längre bort finns flera liknande restauranger dit många utlänningar går och som är omnämnda i gudieböcker, vilket inte Haretna är. Kanske är det just därför mest lokalbor hittar till Haretna. Nu blev det visst lite obetald textreklam. Men det bjuder jag på.

Utsikt över Palmyra

Här får man en uppfattning om hur stort det antika Palmyra en gång var. Strukturen av en över 2000 år gammal stad. Palmyra är verkligen en oas, en bördig plätt full av palmer, mitt ute i öknen. Ok, det var inte palmer överallt, inte just där staden byggdes. Men längst bak i bilden ser man det gröna palmstråket.

Som jag sagt tidigare är det fascinerade att se vad folk på den tiden lyckades knåpa ihop helt utan byggmaskiner och andra moderna hjälpmedel. Det måste ha varit många arbetare eller slavar som blev utslitna av att stapla tunga stenar upp till 30 meter över marken. Hur fick de upp dem? Det kryllar ju inte direkt av överblivna träd att bygga byggställningar av i en oas.

Stenstaden sträckte sig från portalen längst fram i bilden, till de stora byggnaderna som skymtar i bakgrunden, Baals tempel. Runt hela staden fanns en hög mur, drottning Zenobias mur. Hon som var stursk och länge kämpade mot de kolonialistiska romarna, men till slut nesligen tillgångatogs och fördes till Rom som krigsbyte. Enligt legenden stod hon inte ut med tanken på att sitta i husarrest i ett fint hus, utan svalt sig till döds.

Men nu får det vara nog med gamla stenar för ett tag. Överdosen hägrar ruskigt nära.

Ummayyadiska supermoskén

Troligen det främsta turistmålet i Damaskus - den Ummayyadiska moskén, som ligger mitt i Gamla stan.

Här har olika gudar dyrkats sedan flera årtusenden tillbaka. Före romarna hade lite olika folkgrupper denna plats som heligt område. Romarna använde den som tempel. Sedan kom de kristna och det blev kyrka, och sedan ungefär 700-talet används den som moské.

Lite vanvördigt skulle man kunna säga att det är en tidens fluga att den här byggnaden är moské just nu, för med tanke på historien kan väl ingen vara säker på att den alltid kommer att förbli det.

Kamelmamman

Här har vi den tidigare travkamelen, numera kamelmamma, med en av sina ryttare, i det här fallet Muhammed.

Ganska söt kamel, snäll var hon också. Men envis. Ville inte alls galoppera, trots att den andra kamelryttaren hela tiden hojtade "laka hasssss, laka hasssss", som man tydligen ropar till kamelerna när de ska snabba upp farten.

Årets dadelskörd

Vid den här tiden på året skördar man oliver och dadlar, eller egentligen kanske för någon månad sedan.

Det är ett himla pysslande med oliverna. Vissa skär ut kärnorna ur varje oliv. Sedan ska de lakas ur, för färska oliver smakar pyton, de är beska och inte alls goda. Vattnet ska bytas i flera veckor innan man kan anse att de är ätbara. En annan metod är att lagra dem i minst ett halvår.

Dadlarna ska hänga till sig, och det ser ju snyggt ut.

Gulliga kamelungen

Så här ser en tio månader gammal kamelunge ut. Den bor i Palmyra, mitt bland de superberömda ruinerna.

Där struttar kamelungen ständigt efter sin mamma, som tidigare var en travkamel, men nu avslutat sin karriär sedan hon fick barn och bara vill ha koll på sin unge eller äta kamelgodis, de torra buskarna som växer mellan ruinerna.

Begravningstorn

I sådana här begravningstorn staplades de döda förr i tiden i Palmyra. Lite läskigt att tänka sig. Man får gå in i vissa, men det gjorde jag inte, kände inte att det var en jättekul idé.

Men de är ganska stiliga i solnedgången, där de står på rad i De dödas dal.

152 km till Irak

Kunde inte låta bli att ta en bild av den här skylten, som man hittar någonstans ute i öknen på vägen till Palmyra, vägen som går rakt österut från Damaskus.

Frågan är åt vilket håll man ska åka i den här korsningen: Till vänster, höger eller rakt fram. Hmmm... Irak såg lite lockande ut, bara 152 kilometer. Men vi tog faktiskt till höger.

Spejsat kloster

Glömde visst lägga ut en bild på hur klostret Mar Musa egentligen ser ut ovanifrån. Spejsat kan man väl säga. Som en gammal borg, gömd bland bergen.

Byggt av samma stenar som bergen, smälter klostret in i berget så att man kan få för sig att någon inte ville att det skulle upptäckas så lätt.

Men verkligen ett tungt och slitsamt arbete att bygga allt det där.

Ljus över Palmyra

Den här utsikten över stenspektaklet Palmyra by night kan man få om man bokar rätt rum på rätt hotell. (Fråga mig snällt). Det är inte alltid de dyraste femstjärniga hotellen har bäst utsikt. 

Bilden är inte särskilt klargörande av hur ruinerna egentligen ser ut, men ganska fint ändå med ljuset som strålar från ruinerna på kvällen.

Många palmer har de också i Palmyra, som just betyder "Palmstaden" eller liknande efter att romarna erövrade staden och döpte om den. Man fattar ju varför, även om det inte är ett särskilt påhittigt namn.

Sunkig minibuss

Vill man åka billigt tar man en så kallad service, en liten och oftast sunkig minibuss. En resa kostar allt mellan fem och kanske 15 lira, ett par kronor bara, men det enda många med en normal månadslön har råd med, trots att taxi är förhållandevis mycket billigt.

Det är inte särskilt bekvämt, man klämmer in sig där det finns plats. Fördelen är dock att man kan stiga på eller gå av var som helst, man bara hojtar till chauffören.
 Jag har inte riktigt lyckats utröna systemet för hur dessa minibussar trafikerar staden, men det finns ett sådant, troligen genom hörsägen om rutterna, för jag har inte sett något trafikinformationskontor eller liknande.

Det finns också ett fungerande betalningssystem, som är lika i alla länder häromkring, dock inte några förköpta rabatthäften eller månadskort. Kontant betalning gäller och de passagerare som sitter framtill i bussen får vara hantlangare för avgiften. De som sitter bak skickar fram pengarna till chaffisen, som alltid tycks ha simultankapacitet nog att både manövrera sitt fordon i den kaotiska trafiken, samtidigt som han växlar pengar och skickar tillbaka växel till passagerarna.

Fast jag har ju också sett trafikolyckor med minibussar involverade.

Knuffande iranska kvinnor

Det här är förresten vid den där shiamuslimska iranska moskén lite söder om Damaskus. Här är kvinnornas dörr in till moskén. Det var ett himla knuffande och buffande för att komma in där. Fattade inte varför det kunde gå lite lugnt till, det var ju liksom inte en hysterisk marknadsgata vi befann oss på.

Man fick inte ta kort inne i moskén och jag tror faktiskt att det förbudet respekterades hyfsat bra. Det var mycket guld och glitter inne i moskén, och jag tog givetvis inga bilder därinne, men lite grand utanför gick det bra.

Inne i moskén var det proppfullt av kvinnor, som satt och bad och grät, det ingår i deras ritual i den långvariga sorgen efter slaget i Karbala, som jag skrivit om tidigare.

Klä er ordentligt

Den här killen satt en kväll i tv-rutan och förklarade länge och omständligt hur man ska klä sig ordentligt och varför det är viktigt. Det var egentligen för några veckor sedan, inför den muslimska storhelgen Eid al-Adha, när även pilgrimsfärden till Mecka ska företas. Då måste man se till att inte vara felklädd.

Jag fattade väl inte allt han sade, men man kan se det som en övning i hörförståelse av arabiska, för jag fattade så pass mycket att han ansåg sig själv vara välklädd, varpå han i säkert 20 minuter förklarade varför alla andra också borde vara klädda som han. Att bland annat ha långa ärmar ner till handlederna var viktigt förstod jag.

Men jag måste säga att jag tycker att det är lite underligt att man på tv-sändningarna från Mecka kan se manliga pilgrimmer som går runt insvepta i ett vitt tyg, så att deras ena axel och hela arm syns.
Det känns lite väl bart under en pilgrimsfärd.

En tikila shat, tack!

Allt är som sagt inte torrlagt i den här regionen när det gäller alkohol. Det finns både att köpa i affärer och på restauranger.

Men västerländsk stavning är inte alltid den starkaste grenen i Mellanöstern. På restaurangernas menyer ser man ofta liknande skojiga varianter. Ibland är de faktiskt så knepiga att man får använda sina små hjärnceller och fantasi för att förstå vad som erbjuds. (Ska samla på mig fler "bevis").

Men visst vill man genast beställa en tikila shat eller limon jen när de stavas så här!

Glömde fisken

Den här fina fisken glömde jag visst. På en restaurang i Beirut, precis intill Medelhavet, intog vi en trevlig måltid. En av de första gångerna jag åt fisk i regionen den här gången. Mumsigt!

Dessutom behövde man inte bena fisken själv, det gjorde kyparen, som efter sitt pillande lade upp fiskköttet mellan fiskens huvud och stjärtfena. Sedan tyckte han att man skulle ha en klutt hoummous till som sås. Det tyckte jag var onödigt, fisken var så god ändå.

Irriterande beduiner

Fin vy kan man tycka, och det är det också, om det inte hade varit för den überpittoreska beduinmannen från det första Baghdad caféet, iförd lång klänning och sjal runt huvudet. Han hade helt uppenbart degenererats av att ha träffat för många turister, en trist utveckling man kan se i många delar av världen.

När jag strosade förbi det där tältet med svart tak, hoppade han fram som en läskig fågelskrämma och propsade på att jag skulle komma in i tältet och klä ut mig i beduinkläder och ta en bild av mig. Det var mycket svårt att tacka nej, men jag lyckades.

Sedan skulle han inom 30 sekunder ha reda på allt om mitt liv, en ovana vissa människor häromkring har. Därefter dök han upp med ett stort flin bakom varje hörn när jag strosade runt etablissemanget, ungefär som den där lite läskiga katten i Alice i Underlandet.

Baghdad café 1

Ungefär halvvägs på den näst intill spikraka vägen rakt ut i öknen, med sikte på Irak, har några fiffiga beduinkillar hajjat att västerländska turister gärna vill ha en kopp kaffe på vägen, varpå de öppnat ett café med det skojiga namnet Baghdad café.

Se vad snyggt det blev med en bild på skylten, man skulle nästan kunna tro att det var från filmen med samma namn, men så är det inte. Det här Baghdad caféet ligger i den syriska öknen.

Och givetvis finns det ytterligare två Baghdad caféer en bit längre fram på vägen - ett typiskt fall av icke-copyrightskydd i Mellanöstern. Men är alla bara glada så är det väl ingen fara.

Ökenpicknick

På väg ut i öknen mot Palmyra, stenparadiset, kan man stanna och ha picknick i öknen. Inga fina träd eller stenar att leta efter, det är bara att parkera var som helst och titta på de snygga bergen.

I kylväskan bak i bilen fast en massa godsaker för vuxna, allt ifrån goda ostar till gott och egenhändigt importerat vin, dock inte av mig. Inte ofta man hittar bra vin häromkring, så det var en smart idé att ta med sig 80 flaskor vin från hemlandet, som i det här fallet är en bra mycket bättre vinproducent än samtliga länder häromkring. Mellanöstern är sannerligen ingen upplevelse för en vinälskare, trots att Libanon stoltserar med sin vinproduktion, men riktig toppklass tycker jag ändå inte de kommer upp i.

Stilleben med kryddor

Ett litet stilleben med kryddor från souqen i Aleppo. Fint upplagt tycker jag, tjusigt med blombladen, fast man undrar ju hur hygienskt det hela egentligen är.

Även kryddor säljs så här, vilket är ok eftersom man ju använder dem i mat. Men när det gäller godis och nötter, som också hanteras på samma oförpackade vis och som man ju inte kokar, kan man nog anta att bakterierna frodas hyfsat bra.

Men å andra sidan vänjer man sig väl vid sina lokala bakterier efter ett tag, vilket dock tar ett bra tag för de flesta utlänningar kan jag intyga...

Rökande honungsförsäljare

På en av marknadsgatorna i Aleppo kan man köpa honung av honungsförsäljaren med en cig i munnen. Ingen tanke här på att askan kan falla ner i byttan när han kluttar ner den fina färska honungen.

Det här med rökförbud (ett näst intill okänt och lätt mystiskt begrepp i Mellanöstern) tas inte på något större allvar häromkring, även om det tydligen har införts en lag som ska förbjuda rökning i offentliga lokaler i Syrien med start någon gång i vår.

Man undrar ju lite hur den lagen kommer att mottas av rökarna här. En föraning säger mig att man kommer att vara lika "flexibel" med den lagen, som med många andra företeelser häromkring. Pragmatism är ordet som ofta gäller.

Polo är gott!

Den här mumsiga drycker får man lite överallt här. Kallas för polo - eller bolo, som de säger här för att bokstaven "p" inte finns i det arabiska alfabetet.

Färsk juice gjorde på mynta och citronsaft, med varierande andel socker i. Gott och läskande! Här intagen efter en tur genom den snåriga marknaden i Aleppos gamla stad.

Den sämsta polon jag fått hade fullt av tjocka myntagrenar i sig. Inte helt delikat. De hade väl inte använt mixern tillräckligt länge. Men i 99 fall av 100 är polo gott.

Sedan blev det lampor

När glasblåsaren var klar blev det sådana här lampor. Inte samma dag, för de kör en färg i taget, så den här lampansamlingen är nog resultatet av många månaders arbetet.

I den mycket dammiga avdelningen i glashyttan där man kunde köpa deras alster, var det rätt utplockat med färger bland glas och mindre glaspryttlar. Vid den här årstiden fanns det mest kvar vanligt genomskinligt glas eller mindre färgglada saker.

Glasblåsaren i Damaskus

Strax utanför Gamla stan, i ett sunkigt industriområde där sopbilarna åker förbi, finns ett litet undangömt glasblåseri. Glasblåsaren använder sig av enkla verktyg och gör allt själv, till skillnad från vad jag fått veta om glasblåsare i Sverige, som tydligen har en assisstent som fixar vissa saker.
Trots hettan lär det vara helt ok att jobba i glashyttan även sommartid, då det är väldans varmt i Damaskus, för att skillnaden mellan värmen i eldstaden och utanför blir mindre. Det hade man ju faktiskt kunnat räkna ut själv om jag tänkt efter.