Idag var det dags för lite kultur igen. Franska institutet har haft en poesifestival en dryg vecka (märks ingenstans i stan) och som avslutande festlighet skulle det vara något evenemang där den franske konstnären Etienne Yver samarbetat med den marockanske poeten Yassine Adnane. Vi trodde att de skulle samarbeta framför publiken, som en sorts happening. Men så roligt var det inte.
Först höll en fransk chefsgubbe i grå kostym ett inledande föredrag bland tavlorna. Sedan fick den franske konstnären berätta lite om sina tankar. Jag fattade nästan ingenting, men fick veta att de pratat om det jag trodde, nämligen ingenting, mest en massa blaha.
Den marockanske poeten hade inte tid att komma. Vi spekulerade i om han var hemma hos sin mamma och åt middag istället. De två talen var allt som hände, plus en hörna med en videoinspelning där man fick se konstnären måla. Sedan fick man mingla runt och äta snittar fyllda med aubergineröra eller ost, plus mintte. Alla kastade sig över snittarna, konstpubliken är sig lik världen över.Det var mest fransmän och en del frankofierade marockaner, kanske sådana som gärna vill vara en del av den franska finkulturen och/eller lite överklassmarockaner. Konstnären är han i grå kavaj och svarta byxor till höger på bilden.
Vi tittade lite på tavlorna och läste dikterna bredvid. Poeten tycktes ha fastnat på frasen ”paradiset i helvetet”, det var en återkommande formulering. Vi spekulerade i vad han fastnat i för inre trauma, men kom inte fram till någon vettig förklaring.
Och tavlorna, ja de var väl inte de finaste jag har sett, men inte de fulaste heller. Bedöm själva.På kvällen blev det Kozybar igen, trevligt avslappnat ställe några stenkast härifrån. Praktiskt, man slipper åka till nya stan och det är inte så trashigt som Hotel Tazi, där det också serveras akolhol och som ligger på gångavstånd. På Tazi är det sleezigt värre, nedgången hotellfoajé, skumma män och bedagade marockanska kvinnor av den sort som man misstänker för prostitution. På Kozybar är det mest västerländska turister och medelklassmarockaner av trevlig sort och miljön är lagom trendig.
På kvällen när jag kom hem höll sufierna på att packa. De hade varit på någon böneseans med en lokal sufikompis här. De sade, ”we have something for you”, och så gav de mig en vacker plansch med kalligrafi från Koranen. En av dem sysslar med kalligrafi och är duktig. Planschen jag fick är ett kapitel (sura) ur Koranen, ”al-Rahman” (den barmhärtige). Jag blev alldeles rörd och glad, vilka sötingar! Ska rama in plaschen när jag kommer hem.
