Det enda sättet jag firat internationella kvinnodagen på är att jag medlade i ett bråk mellan en arg man och en arg kvinna, samt att jag hörde på den arabiska radion att de pratade något om en kvinno-eid, (Eid = fest), så det verkar som att 8:e mars firas här också.Så här långt idag har jag inte tagit några skojiga bilder, så det får bli en vy från min tillfälliga balkong, mot den terass jag ska ha om några dagar. Det blir högre upp, närmare himlen, med bättre utsikt och skugga i stort sett hela dagen, så det kommer att bli toppen när jag ska sitta och studera och kontemplera!
Det är tröttsamt med bråk, så efter lite pluggande somnade jag en stund, innan jag pallrade mig ut på en promenad och gallerirunda i nya stan, Gueliz. På vägen såg vi en trafikolycka, en kvinna som blivit påkörd, huh det såg inget bra ut, men jag tror hon överlevde! Folk kör som galningar och man får be till Gud och springa fort när man ska korsa en gata.
Det första galleriet var ett fotogalleri, skulle ha platsat i New York eller något, med en massa svartvita bilder på främst marockanska konstnärer och intellektuella. De flesta namnen kände jag inte igen, men det syntes på bilderna att det var personer som hade utstrålning och något i huvudet.Sedan gick vi på några andra gallerier, men konstvärlden är inte direkt utvecklad i ett muslimskt land som detta till följd av bildförbudet i religionen, så det är mest fransmän och andra västerlänningar som bor här som startar gallerier och de är inte alltid nödvändigtvis i toppklass.
De snyggaste bilderna denna dag hittade jag i en gång utanför galleriområdet ut mot den stora gatan. Någon sorts kombination av avancerad väggkonst och muslimsk variant av grafitti med ökentema tycker jag det ser ut som. Eller hur ska man bedöma dem?Sedan promenerade vi tillbaka till gamla staden och jag tog kort på det som man skulle kunna tro är juldekorationer som hänger över gatorna, men det är det inte.
De tre stjärnorna är till för att hylla den nya prinsessan som föddes för kanske en eller två veckor sedan. Nu har kungen två barn med sin 15 år yngre fru, en son på kanske tre fyra år och en dottern. Vad hon ska heta vet jag inte, inte heller om folket är glada. Kungen är dock glad, som låtit sätta upp alla dessa tre stjärnor, som har en blinkande plupp i mitten. Om det inte var ett muslimskt land skulle man kunna tro att det var de tre Vise mannen, men vad jag kan komma ihåg finns inte den berättelsen i Koranen.Drottningen sägs vara dataingenjör och hon syns i både skvallertidningar och i seriösa tidskrifter. Hon är den första drottningen som blivit presenterad offentligt, så det var en revolution när kungen gifte sig och alla fick se henne. Det är också en revolution att hon synts i offentligheten även efter giftermålet, och bland annat därför har hon blivit en förebild för unga driftiga marockanskor.
Sedan blev det dags för mat, idag på ormtjusartorget Djema el Fna, där det varje kväll finns en massa utomhusstånd där man för en extremt billig penning kan äta god mat. (Nåväl kanske inte gourmetstandard, men rätt gott ändå). Det finns två nummer på stånden som man ska komma ihåg, 14 för fisk och 31 för kött. Vid de två är det alltid fullt av marockaner, då fattar man att det är de bästa.Det visar också att trots att turistinvasionen i Marrakech varit massiv de senaste åren och det nu sägs att Marrakech är en mer kriminell stad än Casablanca, så är Djema el Fna fortfarande en viktig del i marrakechbornas liv. Vi satte oss vid 14 och fick in en tallrik friterad fisk, en tallrik tomatsås, en tallrik aubergineröra, bröd och dricka. Summa 24 dirham, kanske 20 kronor. Ingen var dum mot oss, tvärtom blev vi bjudna på mat av våra marockanska bordsgrannar i väntan på vår egen mat, och vi kom hem välbehållna.
