Måndag 2/4 Mc Arabia

För andra dagen i rad firades profeten Muhammeds födelsedag. Alla kontor som vi behövde besöka var stängda eftersom det är nationell helgdag. Dagstidningarnas förstasidor var fulla av bilder på kungen i vita kläder (religiös symbol) som överräckte olika saker till folk. Solen sken och gator och caféer var fulla av helglediga marockaner och drösvis av turister. Påsken är högsäsong här.

Åkte ut till flygplatsen för att ändra biljetten hem. Upptäckte att det faktiskt finns en flygbuss nuförtiden. Det går framåt också här! Tänk att en stor stad som Marrakech med cirka 1,3 miljoner invånare (officiellt, inofficiellt är det fler), och med en internationell flygplats (utan taxfree-butik), inte haft flygbussar fram tills nyligen. Bussarna har en till och med en officiell tidtabell och de går i tid, wow.

Flygplatsen är av storleken mindre lokal flygplats i Sverige. Men nu ska den byggas ut. Storslagna planer överallt. Det satsas på turismen, Marockos nästan enda inkomstkälla, förutom sulfattillgångarna i Västsahara, men det är en politiskt het potatis så det ska vi inte prata om här.

På stora avenyn passerade vi McDonalds, som gör lokal reklam för den nya hamburgaren Mc Arabia gjord på halal-kött, dvs kött slaktat på muslimskt vis, ungefär som judarnas koshermat. Nästan så att jag måste gå och smaka på Mc Arabia... Den som kan franska kan läsa på reklamskylten att brödet är orientaliskt och köttet ”episerat”, det vill säga kryddat.

Och vissa är verkligen snälla här. Skoförsäljaren i butiken med den häftiga musiken jag ville ha (som jag skrev om igår) GAV mig skivan. Han ville inte ha ett nickel betalt. Bara log snällt.

Nu har jag forskat i det här med att storkar är så uppskattade i Marrakech att man till och med haft ett sjukhus för dem. Det finns lite olika historier. En variant är att en full imam (ungefär muslimsk präst) klättrade upp på en minaret och skrek något dumt. Gud blev då arg och förvandlade honom till en stork. (Taskigt mot storkarna, varför skulle det vara så hemskt att just vara stork?).

En annan förklaring till storkfascinationen är att det är en gammal förislamsk berbertradition. Berberna (landets ursprungsbefolkning) ska också ha trott att storkar är människor som omvandlats till dessa fåglar. Det framgår dock inte varför.

Och tydligen är det straffbart än idag att störa en stork. Man kan få tre månader i fängelse för det.

Söndag 1/4 Profetens födelsedag & Oum Kalthoum

Idag var det profeten Muhammeds födelsedag, vilket firas i alla muslimska länder. Man ber extra mycket, reciterar Koranen och tänker på vilket gott föredöme profeten var. Han sägs ha varit mycket klok och mild, inte aggressiv utan en man som löste konflikter genom förhandlingar - vilket för övrigt är en gammal beduintradition. En ”riktig” man ska ha en utvecklad förmåga att förhandla och vara klok i konfliktsituationer, inte ta till våld på en gång. Profeten Muhammed sägs också ha haft mycket gott omdöme och en vänlig och rättvis attityd till sin omgivning. Han beskrivs som en mycket sympatisk man.

Idag var det också första gången den Nationella dagen för Marockos moskéer firades över hela landet. På förmiddagen hördes en massa ljud från Koutoubiahållet, den största och finaste moskén i Marrakech. Men eftersom det regnade och var otroligt kallt (14 grader) stannade jag inne.

Först framåt sen eftermiddag när det klarnade upp tog jag mig ut. Det har inte regnat halva dagen någon gång sedan jag kom hit. Rätt folktomt på stan, först när regnet dragit bort stack folk ut nosen. På Djema el Fna gick en kille omkring med flera uppfällda paraplyer, han hade sålt bra under dagen.

Tog en sväng bort till Koutoubian, för att se om det pågick något firande. Såg inget särskilt, mer än att det vajade en massa marockanska flaggor utanför, vilket lika gärna kan betyda att kungen fortfarande är i stan.

Hörde häromdagen på radion att kungen mottagit någon afrikansk president i sitt palats i Marrakech. Sådant är toppnyheter här. De tre, fyra första nyheterna handlar alltid om vad kungen gjort. Så är det i de flesta arabiska länderna, ofta får man också reda på vad landets första dam ägnat sig åt, främst välgörenhetsjippon så klart.

Eftersom det är påsk är det extra många turister i stan, helt packat överallt. Hörde att det inte finns det skruttigaste hotellrum att uppbringa. Tur jag har ett eget litet hus på taket och en säng.

Strosade runt lite på Djema el Fna. Var tvungen att gå allra högst upp på Cafe de France (legendariskt cafe, restaurang och hotell med utsikt över torget). På takterassen var utsikten extra tjusig just den här kvällen, eftersom solen gick ner bakom de bortdragande regnmolnen. Såg ett vykort som ser nästan exakt ut som en av de bilder jag tog.

På väg hem gick jag in i en ful liten affärsgalleria, egentligen mitt i stan, men inte en turist i sikte. Kan bero på att affärerna mest säljer sådant som turister inte vill ha - mycket guldsmycken, fula moderna kläder och konstiga skor.

I en skoaffär hörde jag en jättehäftig houselåt med den superlegendariska (jag överdriver inte när jag säger SUPER) egyptiska sångerskan Oum Kalthoum. Wow, tänkte jag, den här skivan måste jag ha och frågade skoförsäljaren var han köpt den. Det gick så där på min töntfranska och töntarabiska, men jag fattade så mycket att han inte hade köpt skivan, den var hemmabränd, och skulle jag komma tillbaka imorgon skulle jag få en skiva av honom.

Förresten - säg Oum Kalthoum till vilken människa som helst från Mellanöstern eller Nordafrika och de får något lysande i sina ögon. Säger man att man gillar henne blir de toppenglada. Det är som att man då förstått något av djupet i kulturen, sådant som inte går att förklara, bara förstå med känslorna. Hennes namn kan stavas på många olika sätt, finns inget exakt sätt att översätta från arabiska. Och jo, jag har tagit några bilder från nätet på olika skivomslag, lite svårt för mig att fotografera henne själv.

Oum Kalthoum dog nämligen 1975 och det sägs att flera tusen egyptier tog sina liv av sorg i samband med detta. Idag finns ett museum till hennes ära i Kario, på en ö i Nilen. "Alla" människor i arabvärlden älskar Oum Kalthoum, som sjunger klassiska sånger med stor känslomässig inlevelse. Det finns gamla svarta-vita filmer från 1950- och 1960-talen med hennes konserter. Hon har alltid en stor orkester bakom sig, minst 10-12 personer på rad bakom. Ofta tog det fem till tio minuter av musikaliskt intro innan Oum Kalthoum uppenbarade sig på scenen. Då jublade publiken i extas.

Det finns oändligt många sidor om hennes liv och musik. Här är en med lite mer information.

Idag görs alltså coola housemixar av hennes gamla klassiska musik. Låtarna finns också som ringsignaler till mobiltelefoner (jag har en skitcool som jag hittat på nätet). I väst finns ingen sångerska som är jämförbar med Oum Kalthoum - vars musik spelas dagligen på radio i alla arabiska länder och som fortfarande älskas av alla generationer, från tonåringar till gamlingar.

Det relativt nya och välrenommerade Institute du Monde Arabe i Paris hyllar i början av maj Oum Kalthoum, om någon skulle råka ha vägarna förbi.