Den här mannen är innehavare av en bensinstation på vägen ner mot Döda havet. Man kan fika på uteserveringen under solskydd och köpa falaffel.Innehavaren har tydligen någon eller några släktingar i Sverige, men exakt var vet han inte, trots att de bott där i över 20 år.
Inte första gången jag hört den historien. Verkar som att folk här har för mycket annat att tänka på än att fundera på detaljerade platsangivelser om var släktingar i exil befinner sig i världen.
Har man dessutom Västbanks-ID-kort är det näst intill omöjligt att få visum till andra länder. (För att inte tala om Gaza. Därifrån har i princip ingen palestiner fått åka ut på fyra, fem år). Man misstänks troligen vilja söka asyl i det landet. Inte så konstigt. Skulle man säkert själv göra om man var i samma situation.
Det är i alla fall sådana människor som kallas ”statslösa palestinier”. Så för de flesta räcker det med att veta vilket land släktingarna har flyttat till, för det är sällan folk härifrån har möjlighet att åka på semester långväga. (Undantaget de så kallade ”israeliska araberna”, vilket är de palestinier som inte kördes ut ur sitt land när Israel skapades, vilket föregick av etnisk rensning av ”Palestina”). Här jobbas det dessutom mycket.
Bensinstationsinnehavaren med släktingar i Sverige har också minst två hästar, som står parkerade bakom bensinstationen.
När han får besök av taxichaufförer han känner tar han fram hästarna och gullar lite med dem på uteserveringen. Naturligtvis dyker det upp någon obligatorisk nyfiken i bakgrunden. Händer alltid här.
På bilden syns den lilla hästen. Det finns också en större, vit häst. Bägge är tydligen av fin arabisk sort.
