Fredag 13/4 Rätt eller fel?

Sista fredagen här, tänkte ta lite kort på veckans viktigaste bön som infaller strax före klockan 13. (Ni uppmärksamma läsare har också vid det här laget lärt er dagens övriga bönetider, om inte kan ni repetera 8/4).

Men jag är inte säker på att jag är helt nöjd med mitt tilltag... Det ÄR inte helt ok här att ta bilder på folk utan att fråga. Jag VET det. Särskilt inte på folk som ber. Ändå kunde jag inte låta bli att fotografera lite...

Känner mig lite lätt ”orientalistisk” och en som bidrar till att befästa västerländska fördomar när jag tar bilder på muslimer som ber. Som att jag bidrar till att cementera uppfattningar om det ”konstiga” och ”exotiska”, om det som vi i väst uppfattar som så ”annorlunda” - fastän vi alla är människor med samma behov och känslor, om än uttryckta på olika sätt.

I gränden vid vår lokala moské var det packat med folk. Det stod beende (eller heter det bedjande?) män i två rader så att man knappt kom ut till genomfartsgatan. Jag var inte den enda som trängde mig förbi, en kvinna med moppe baxade sig genom utfartsgränden.

Också ute på genomfartsgatan stod män och bad utanför moskén. (Kvinnor verkar inte få be utanför moskén, troligtvis för att det då kan stå män bakom och titta när de böjer sig ner, ja ni fattar, inget bra).

Jag tvekade lite, skämdes en smula, men tog snabbt några bilder. Ett resultat ser ni överst.

På bilden ser man också att det sitter kvinnor och tigger. Även det en ”tradition”. På fredagar ska goda muslimer nämligen gärna vara generösa. Att ge allmosor till fattiga är en av muslimernas fem plikter. Därför är det inte heller ansett helt fult att tigga - fast ändå lite, för alla tiggarkvinnorna är av någon anledning väldigt beslöjade över ansiktet.

Vissa har dock satt tiggandet i system utan att vara sååå himla fattiga. Ett faktum som Marockos mest seriösa veckotidskrift ”Telqel”, (ungefär motsvarigheten till ”Time”, både innehållsmässigt och layoutmässigt), har skrivit om, så jag spekulerar inte utifall du tror det, du Nedrebottenmänniska. ;-).

Nu är det inte så att alla går till fredagsbönen eller att den är så ”helig” att allt avstannar. Kolla bara mopparna som tränger sig förbi dem som ber. Men faktum är att det är rätt stillsamt i gränderna just då. Mycket mindre moppeknatter och få människor i rörelse.

Att göra högljudda saker och fara omkring hejvilt under tiden anses nämligen vara dålig stil och även de flesta icke-praktiserande muslimer respekterar detta. Den allmänna uppfattningen är att man inte ens ska lyssna på musik på hög nivå och man skruvar ner radion lite grand.

Så fredag strax före ett är ungefär enda tiden på hela veckan när det är lite lugnare i gränderna - förutom nattetid, då alla skötsamma medborgare håller sig hemma och då bara slödder och mer eller mindre kriminella typer är ute. Företrädesvis yngre män med intresse för kif. Vill man skaffa sig riktigt dåliga vänner och dras in i kriminella aktiviteter är detta den bästa tidpunkten att hänga i medinans gränder.

Uppe vid ena moskén vid Djema el Fna var det också så fullt i moskén att män bad i tre rader utanför. Jag tog några bilder och fick dåligt samvete när en marockansk man på moppe skrek till alla turister som fotograferade att det inte var ok.

Smet upp på takterassen på Café de France, med bra utsikt över moskén. Där kunde jag med något mindre dåligt samvete ta fler bilder. Då hade imamen hållit sin predikan och bönen höll på att ta slut. Och vips, på några sekunder var de raka leden upplösta i ett myller av människor och de plastiga bönemattorna (för utomhusbruk) rullades snabbt ihop. Inget högtidligt skridande ut ur kyrkan.

Men det är också det som är charmen - att be är inte en lika högtidlig händelse som inom större delen av kristenheten, även om det är en mycket viktig handling. Muslimer kan be för sig själv - på gatan, en meter från en påslagen tv-apparat eller bredvid folk som sitter och pratar. Det är mer i vardagen. (Jag har själv många gånger stolpat in i rum där folk har bett och de har inte brytt sig. Efter ett tag vande jag mig och blev inte generad).

Dessutom är inte imamen lika hierarkiskt överordnad som en präst. (Inom sunni). Det finns ingen institutionaliserad muslimsk överhet, typ påven, biskopen eller ärkebiskopen. (Bara ayatollan i shiamuslimska Iran). Var och en har nämligen sin egen personliga relation med Gud och det behövs ingen mellanhand. Inte heller måste det vara en imam som leder bönen, det räcker med en religiöst lärd typ som folk litar på. Alltså väljer man den moské där man tycker att det är bäst.

Så muslimer har en rätt avslappnad inställning till var och hur man ber. I mitt tycke en bra inställning om man nu är religiös. Och jag gillar lugnet på fredagar.

Torsdag 12/4 Cyberpark

Den där Cyberparken var lätt obegriplig. Visserligen trevligt med en rätt fin och grönskande park för en gångs skull. Men varför ställer man ut takförsedda pelare med inbyggda datorskärmar? Vid pelarna stod folk och spelade patiens på datorn. I en park. Obegripligt...

I parken pågick också en utställning i rabatterna. Barn från Franska institutet hade fått göra någon sorts fågelskrämmor som stod utställda i grönskan. Syftet framgick inte. Det var bara jag som tittade på dem.

Det var också fortsättning på musikfestivalen. Ett marockanskt band spelade, Groupe Nagham de musique. Tre sångare turades om att sjunga smäktande sånger. Publiken bestod till 99 procent av marockaner, trots att parken ligger centralt vid turiststråk.

När en kille sprang fram och överlämnade en blomma till sångarflickan på bilden utbröt stort fnissigt jubel i publiken, det var tydligen någon extraordinärt att killen uppvaktade en tjej så offentligt. Det kändes väldigt tonårsartat.

På kvällen blev det besök i förort längst ut i Marrakech. Kan bara säga kort att den saknar all den charm som finns centralt i stan. Förorten låg dessutom cirka 100 meter från flygplatsen, verkligt störande.

Jag fick också erfara vad icke-stress innebär. Nog för att jag är rätt nere i varv, men när vi skulle ses klockan åtta på kvällen och middagen inte var klar förrän vid midnatt var jag rätt hungrig och rastlös.

I väntan på maten fick jag titta på en video från ett berberbröllop. De dansade i 40 minuter utan avbrott. (Fuskklippt?). Marockansk dans och musik skiljer sig en hel del från den i Mellanöstern. Här är den mer stompigt och en massa små fram- och baktakter, rätt svår att dansa till. Måste erkänna att jag inte är helt förtjust i äkta marockansk musik, föredrar Mellanösternmusik, förutom den arab-andalusiska, som jag gillar.

Kvinnorna dansar också magdans på ett helt annat sätt här än det vi i väst vant oss vid att kalla ”magdans”. Här kallar de den dansen för ”orientalisk dans”. Den marockanska magdansen handlar verkligen om magen, de skakar så att magen hoppar upp och ner på något mysko vis. Jag fattar verkligen inte hur de gör. I Mellanöstern är det mer upp och ner med höfterna och sirliga rörelser med armarna. Här är det mer hej-och-hå med dansstegen, och de rör armarna snabbt upp och ner, som att de slänger något bakåt över axlarna.

Eftersom min värd var från öknen tyckte han hellre att vi skulle lyssna på sådan musik, så kallad saharawi-musik. Jag försökte få honom och de andra som var där att visa lite olika danser för mig, men det ville de inte göra. Fegisar.

På väg hem, mitt i natten, stod en ensam farbror vid ett överfyllt ställ med bananer på en totalt ödslig gata. Inte en kotte i sikte. Varför stod han där och försökte sälja bananer mitt i natten?...