Tisdag 20/3 Skvaller

Idag har jag inte gjort många knop. Ätit frukost på taket med ett gäng danska bögar på besök. De lever hårt, ute sent varje kväll, ser trötta och slitna ut på morgonen. ”Oj, vi glömde tiden, vi satt och pratade och plötsligt var klockan två”, säger de i köket på morgnarna och luktar ofräscht. Men de är kulturellt intresserade också, så jag konstaterar bara att det finns besökare med olika intressen.

Var lite spontanguide åt en timid holländsk flicka på besök. Hon var mest ganska tystlåten, tills hon med tindrade lycksaliga ögon berättade att hon varit och hälsat på i Marocko för ett år sedan med sin före detta arbetskamrat - en marockan hon är vän med, att hon hängde runt med hans familj en vecka i en liten ökenhåla och inte förstod någonting av vad de sade och att det är därför hon nu börjat läsa arabiska, plus att hon nu har halva sitt bagage fullt med fotografier i olika storlekar på familjen, inklusive godis och pennor till barnen.

Fick en känsla av att hon är typen som kommer att konvertera inom några år och börja täcka sig totalt. Holländskan var lite lost, men hon hittade i alla fall nästan hem genom gränderna (en ingång är gränden som börjar vid valvet på bilden, bilden nertill är en annan väg hemåt), och jag skaffade ett marockanskt sim-kort åt henne, så hon klarar sig nog.

På väg hem passerade vi den välartade parfym- och tvålförsäljaren som alltid hälsar på ett trevligt sätt. (Till skillnad från många andra försäljare). Han klär sig i jellaba, har skägg och liten vit kalottmössa och säger alltid ”ca va” med stor entusiasm. Han säljer bara naturprodukter och givetvis är parfymerna utan alkohol, dvs korrekta enligt islam.

Under dagen har jag också fått höra en hel del rykten av alla de slag. Rykten är något som är stort här. Folk tycks tro på de mest häpnadsväckande saker. Ibland undrar jag om de inte har för lite att göra när de ägnar så mycket tid åt illvilliga rykten om varandra. Fransmännen tar också en ganska aktiv del i spridandet av rykten har jag insett. Det finns ett talesätt som lyder: ”Det handlar inte om vad du gör, utan om vad folk tror att du gör”. Här har det relevans.

Dessutom har jag läst en absurd bok. ”Sa’id peptimisten” av Emile Habibi. Både boken och författaren är rätt kända. En peptimist är en kombination av optimist och pessimist. Bokens Sa’id är en gestalt i Candides anda, en entusiastisk, men naiv iakttagare av världen.

Boken har sina djupare klanger och är kanske är extra rolig, sorglig eller relevant om man varit i Israel/Palestina och kan lite om historien däromkring. Sa’id är en s.k israelisk arab, en palestinier som blev kvar inom staten Israels gränser när Israel bildades 1948, med alla de lojalitetsproblem som följer av att vara medborgare i en stat som fördrivit många av Sa'ids medpalestinier och konfiskerat deras egendom och land.

Till följd av sin naiva peptimistiskhet hamnar bokens Sa'id i det ökända Shattafängelset i Israel. (Ökänt även i verkligheten, det ligger mitt ute i öknen och är fruktansvärt kallt på nätterna och stekhett på dagarna).

Jag citerar ett stycke ur boken, när Sa’id är på väg till fängelset och ”Den Store” tilltalar Sa’id:

”- Om en fångvaktare ropar på dig, måste ditt första svar vara: Ja, herre. Och om han skäller ut dig måste du svara: Som ni befaller, herre. Och om du skulle få höra de andra intagna samtala om något som hotar säkerheten i fängelset, även om det bara är indirekt, så måste du informera direktören. Om han klår upp dig, så säg då:....
Jag (Sa’id) avbröt honom med det rätta svaret:
- Det är er rätt, herre.
- Hur vet du det? Har du någonsin suttit i fängelse förr? sade Den Store.
- Oh nej. Gud förbjude, herre, att nån skulle ha kommit före er med att ge mig den favören! Jag har bara förstått av er redogörelse för fängelsets etiketts- och uppföranderegler att era fängelser behandlar de intagna med stor människokärlek och medkänsla - precis som ni behandlar oss utanför. Och vi uppför oss likadant också. Men hur straffar ni araber som är kriminella, herre?
- Det är ett stort bekymmer för oss. Det är därför vår försvarsminister har sagt att vår ockupation har varit den skonsammaste som är känd på denna jord alltsedan paradiset befriades från ockupationen av Adam och Eva. Bland våra ledare är det somliga som tror att vi behandlar araber i fängelse ännu bättre än dem som är utanför fastän vi som du vet behandlar de senare utmärkt”.

Och så där fortgår det. Sa’id Peptimistens främsta kännetecken är hur han så helhjärtat entusiastiskt kan prisa det absurda och onda omkring honom. Läs boken, den är speciell, inte bara för ämnesvalet, utan hur historien berättas.