Gående ceremoni i kyrkan

Så här kan det gå till när det pågår någon sorts ceremoni i Uppståndelsekyrkan. Man börjar på ett ställe och fortsätter till ett annat.

Turism vid Jesu grav

Här är den Heliga gravens kyrka, även kallad Uppståndelsekyrkan. En av tre superheliga helgedomar i Jerusalem.

Bilden är på det allra heligaste - nämligen det man tror är Jesu grav. Alltså den mörka saken nere till vänster. Den är som ett litet hus inne i den stora kyrkosalen.

När man går in i kyrkan är det inte helt lätt att behålla den heliga stämningen. Kyrkan är full av turister, som liksom jag, fotograferade och filmade.

Det började redan vid ingången, där folk knäböjde och bad till Gud. Ingen tycktes ha några invändningar mot att det fotograferades hejvilt.

Jag började nästan känna mig som någon sorts urinvånare på något avlägset ställe där man tycker att fotografier är att stjäla en del av själen.

Trötta palestinska människor

Efter att ha återkommit till Jerusalem efter tre års frånvaro noterera jag att de palestinska människorna är tröttare än tidigare.

De känner sig allt mer förtryckta.

I medelklassförorter till Jerusalem, med namn som Shaufat, känner sig de palestinska invånarna allt mer inklämda.

En tredjedel, eller kanske hälften, av den stora genomfartsgatan, kommer inom kort att upptas av ett lokaltåg som endast judar kommer att kunna använda.

Även om tåget kommer att passera en massa palestinska förorter till Jerusalem finns inga stationer för dem. Tåget kommer bara att genomkorsa deras områden och göra att palestiernas framfart begränsas. Endast judiska israeler har tillgång till tåget. För övriga finns ingen organiserad kollektivtransport

En av de palestinier jag pratade med sade att klimatet de senaste åren hårdnat mellan judar och palestiner.

"De tar för sig allt mer", var hans kommentar när han körde runt och pekade ut en mängd palestinskt ägda landområden i Jerusalems närhet som helt enkelt konfiskerats av israelerna. Och då talar vi inte ens om muren, eller "barriären", som de som styr kallar det som gör att familjer avskärmas från varandra och som gör att människor tvingas till totalt förnedrande och omänskliga erfarenheter.

"Min farbror som var döende nekades tillträde till sjukhus", fick jag också höra av en palestinsk man.

Enligt honom hade också en väg som går på mark som israelerna köpt av palestinier, utlovats få användas av alla, men i slutändan fick inte palestinier köra på vägen.

Lång näsa till de palestiner som sålde sin mark.

Sådant som händer varje dag här omkring.

Sammantaget skulle dylika handlingar med största sannolikhet göra vilka människor som helst väldigt trötta.

Det finns oändligt fler liknande exempel på händelser som gör palestinierna desillusionerade. Vilket många tror är en del av taktiken.

En palestinsk högutbildad kvinna med ett välbetalt jobb och ett hyfsat drägligt liv (bostad, jobb och pengar till mat, förutom det dagliga förtrycket hon känner) sade följande:

"De vill antingen att vi gör motstånd genom att kasta stenar, så att de kan skjuta på oss och döda oss. Eller så vill de att vi ger upp vårt motstånd och flyttar härifrån".

Vilket alternativ skulle man själv välja?

Klagomuren live

Så här kan det se ut vid den judiska Klagomuren en vanlig sabbat.

Då får man inte fotografera inne på området, inte heller prata i mobiltelefon, göra anteckningar eller röka. Det vill säga sådant som stör de bedjande. Enligt vad jag läste på några plakat.

Eftersom jag råkade befinna mig vid Klagomuren just under sabbaten stod jag långt bort när jag filmade.

Längst bort i bilden, framme vid muren, pågår bedjandet. Det sker genom en gungande rörelse fram och tillbaka med överkroppen. Man sticker också in papperslappar med böner i håligheterna i muren.

På den öppna platsen framför klagomuren, fanns fram tills 1967 en massa bostäder. De revs när Israel erövrade östra Jerusalem.

Andra intifadans ursprung

Här är förresten den så berömda al-Aqsamoskén. En del av orsaken till den andra palestinska intifadans ursprung.

En ganska anspråkslös kupol om man jämför med den guldiga saken jag skrev om nedan.

Men nu råkar det vara så att just al-Aqsamoskén är ännu heligare än den guldiga, så det var inte särskilt smart av Ariel Sharon att typ år 2000 med lite väl burdus stil gå upp där på den platsen där bägge dessa "råkar" (?) befinna sig.

Man skulle kunna tycka att kanske just han borde ha insett den djupare betydelsen av den handlingen.

Inte för att jag sitter inne med all information om just detta. Men man kan konstatera att det inte alltid är så att människor vill vara finkänsliga eller respektfulla.