Det är mönster och snirkliga och grafiska former överallt. Jag har fått mönster med hennafärg målat på min hand, av Khadija som gjort hennamålningar till bröllop, fester och andra festligheter i 14 år. Hon är otroligt duktig. Idag när jag sneddade över den bortersta halvan av Djema el Fna och några hennamålerskor försökte prångla på mig en hennamålning blev de imponerande av min målning och undrade om jag gjort den på torget. Näe, svarade jag. Det visar på vilken kvalitet hennamålningarna på torget är, alltså mycket fulare och slarvigare gjorda. Hennamålerskorna på torget ville uppenbarligen veta vem som konkurrerar med dem med så bra teknik. Nu behöver de inte oroa sig, min målning är gjord av en professionell och seriös målerska som aldrig skulle nedlåta sig till att lura turistkvinnor att betala dyrt för slarvigt utförda målningar.Egentligen tycker jag att hennamålningar är som snyggast när den mörka hennaleran sitter kvar på handen, för när man tar bort leran blir färgen orange och mönstret inte lika distinkt. Det lär finnas mörkare hennamålningar, men då är det något annat som blandats i, troligen inte särskilt nyttigt.
Hennamålningar görs med en sorts stor spruta, ungefär som när man dekorerar kakor eller pepparkakshus med sockerglasyr. När leran torkat lite får man sitt mönster citronsockrat. Det är en fixeringsvätska gjord av citron, socker och vatten. Sedan ska man helst sova över natten med handen i en strumpa. Då håller färgen längre påstår de initierade. Jag betvivlar detta, har tidigare bara låtit hennan torka två till tre timmar och då har målningen hållit i ungefär två veckor. Den här gången har jag också plågat mig med att sova med handen i en strumpa (absurdt) och ska kolla om målningen håller längre.
Står man inte ut med mönster överallt kan Marocko vara ansträngande. Eller så blir man inspirerad. Det är små borderade mönster på kläder. Stora grafiska mönster och former på offentliga byggnader, mönster som är uppbyggda av mindre mosaikmönster. Det stora i det lilla. Ungefär som girihmönstren jag skrev om häromdagen. Dem kan man spåra i många mönster man ser omkring sig här.
I Koranskolan, som ligger inne i ena ändan av den stora basaren, finns det tusentals mönster. Koranskolan är idag ett museum, men fram till 1960-talet var den fortfarande i bruk som skola, där pojkar fick studera Koranen, klassisk arabiska, matematik, astronomi, geografi och lite andra ämnen.
Och farbrorn på bilden karvar ut mönster i gips i stuckoteknik. Det skulle ha kunnat bli bokstäverna högst upp på bilden på fotot till höger om honom, det är samma teknik. För de som inte vet är det arabiska bokstäver i kufi-stil, lite fyrkantigt stiliserade. Att karva ut sådana mönster är än idag ett levande hantverk.
I samma anda är kalligrafi en stor konst här. Idag såg jag en kalligraf i arbete, han skulle undervisa några nybörjare. Det är mycket att tänka på, bokstäverna ska hålla sig inom en viss höjd och bredd, penseldragen ska utföras med tunnare slängar på slutet och det gäller att vara både stadig och snitsig i sin handföring. Dessutom kan kalligrafin kombineras med snirkelmönster, då blir det riktigt snurrigt om man är lagd åt det yrsliga hållet.Och den som kan läsa vad kallligrafen håller på att skriva på bilden ovanför till vänster (ledtråd finns på någon annan dag), och vad som står på bilden till höger ovanför, vinner ett pris. Okänt vad. Priset beror på vem vinnaren blir. Svar mailas till marexa@yahoo.com. Pristagaren kommer inte att utses på ett korrekt eller rättvist sätt.
