Medinan är full av överraskningar. Bara i nästa gränd från mig ligger en fin, men väldigt hemlig restaurang, med ett café högst upp på en vacker takterass. 
Under alla år jag varit i Marrakech har jag aldrig upptäckt detta ställe och jag är inte säker på om det finns med i guideböcker. När jag frågade sade personalen att de inte vill göra reklam, och det kan man verkligen inte anklaga dem för att göra. Inte den minsta indikation på den halvstora gatan utanför. Hade jag inte fått reda på var detta ställe ligger hade jag aldrig hittat, för hur skulle man kunna förstå att det in i en liten halvsunkig gränd, runt hörnet och in en bit, skulle finnas ett sådant ställe.Utsikten från takterassen är verkligen inte dålig, särskilt inte en dag som denna när det är klart och man ser Atlasbergen i horisonten. Och jo, någonstans uppe i bergen kan man faktiskt åka slalom och annat nerför.
På kvällen var vi på Storkrestaurangen. Vet inte om den verkligen heter så, eller bara kallas så för att det bor en massa storkar intill. Sedan hasade vi över gatan och ett litet torg till Kozybar, som får sägas vara den närmaste lokala baren. Det finns inte direkt några barer i medinan.I baren hängde ett gäng turistiska fransmän som jag kände mig mindre positiv till. (De betedde sig lite som om de ägde stället). För tillfället hyser jag aversion mot fransmän. Har kanske läst för mycket om hur främst fransmän och britter betedde sig illa när de koloniserade Mellanöstern och Nordafrika, med start i början av 1800-talet, och jag tycker mig spåra en översittarattityd än idag bland dagens franska turister här, plus lite andra händelser som inträffat de senaste dagarna med fransmän inblandade. En kille jag känner som kör ut turister till öknen är inte heller särskilt positiv till just fransmän. Han tycker att de och belgare är de minst trevliga. Näsan i vädret säger han. De turister han föredrar är tyskar, holländare och svenskar.
Eftersom det var fredag spelade ett band. Sångarmannen till vänster heter Alexander och kommer från Kanada. Han har bott i Marrakech i några år och försörjer sig med att sjunga västerländska smörsånger på barer och hotellrestauranger runt om Marrakech.I pausen dök Alexander upp bakom våra höga barstolar, så jag intervjuade honom lite, och det visade sig att han har ett ganska tråkigt liv tycker jag. Spelningar på kvällen, dagtid är han bara hemma eller går ut och shoppar. Men han kan 300 låtar och det funkar tydligen bra att försörja sig på det i Marrakech, eftersom turisterna gärna vill känna sig som hemma och inte behöva höra arabisk musik, och de rika marockanerna tycker att det är coolare med västerländsk musik. Men på det stora hela var det en trevlig kväll och jag kan gärna rekommendera Kozybar, utifall jag skulle vara en resebroschyr med tips om nattlivet i Marrakech.
