Dar es-Salam (som betyder fredens hus) ligger på en småstor gata i närheten av mig och är ett ganska stort gammalt palats. Det ligger stora salar på rad, med mosaikklädda väggar och tak med stucko. Överdådigt värre med massor av mönster överallt. Visst var det väl lite kul att äta middag där, men det är samtidigt lite väl turistiskt, både till pris och utformning. 250 dirham för den billigaste middagen, med smårätter på fat till förrätt och en huvudrätt. Tajine med lamm, plommon och mandlar var visserligen gott, men man fick ingenting annat till. Dryck ingår inte heller, men det gick att få öl och vin, eftersom det är ett ställe för turister och rika marockaner. Alkohol är annars inte något som finns på alla restuaranger, men fransmännen har så klart luckrat upp attityden till alkohol genom sin ockupation på 1900-talet, som varade till 1956.I det turistiska ingick dansshow när maten var uppäten. Först kom det in en kvinna med ett stort fat med ljus på huvudet. Ungefär som en lucia med en jättestor platt krona. Dock var denna marockanska lucia bra mycket bättre på balans än vår svenska variant. Den här dansade nämligen magdans med sitt ljusfat på huvudet. På slutet satte hon sig ner på golvet och rullade runt på olika sätt. Allt utan att ljusfatet rubbades det minsta. Bra jobbat får man säga!
Sedan kom det in en vanlig magdanserska. Inte för att jag är total expert, men jag vet ändå en hel del om magdans, och denna kvinna var inte bland de mest begåvade jag sett. Man skulle kunna tro att alla arabiska kvinnor av naturen är superduktiga på magdans, men det är de inte. Så klart.