Det är alltid kul att gå i vanliga mataffärer och stormarknader utomlands. Var på motsvarigheten till Coop stormarknad, som här heter Marjane. I utkanten av stan förstås, stor parkeringsplats, en massa andra affärer under samma tak och givetvis en McDonalds. Omkring stormarknaden har det växt upp ett affärscentrum med en massa affärer som säljer Benetton och andra västerländska märken.
På Marjane finns ungefär allt som finns hemma; platta storbilds-tv, spisar, kylskåp och datorer. Men det kostar ungefär lika mycket som i Sverige, så man inser att det inte är för alla och envar att köpa. På ett vanligt jobb tjänar man kanske 2.000 dirham per månad här, typ chaufför, hembiträde eller liknande. Vissa tjänar ännu mindre, som kvinnor som jobbar som daglönarstäderskor, de tjänar ungefär 50 dirham per dag.På Marjane hade de en fin fiskdisk med några fula fiskar som jag inte vet vad de heter. Först efteråt när jag tittade på bilden märkte jag att någon sorts butikschef tittade skeptiskt på mig när jag plåtade. Efter en stund kom chefens underhuggare fram och sade att jag inte fick ta bilder. Orkade inte tjafsa om varför inte, för jag hade redan plåtat en hel del.
Bra olivdisk hade de också, plus välsorterad bröd- och kakdisk. Matavdelningen var extremt välsorterad, hur många olika varianter som helst av alla varor. Teavdelningen var extra välsorterad. Jag visste inte att det fanns så många olika sorters grönt te, som är grunden i det obligatoriska minttéet här.
På klädavdelningen fanns det en hörna för jellabor, dock av ganska god kvalitet, så den här stormarknaden var inte i Coop-nivå. Träningsredskap för hemmabruk verkar vara populärt, det fanns massvis. Man kunde också köpa de typiska marockanska lampskärmarna som är målade med henna i olika färger, och marockanska mattor, fast de var i sunkig kvalitet och verkligen inte prisvärda.Skivavdelningen var ju bra för mig förstås, en massa arabisk musik till bra priser. CD-skivor från 18 dirham upp till cirka 45-50. Inte mycket att bråka om. Köpte några Oum Khoulthoum-skivor och en en skiva med en marockansk popkille som heter Bilal.
Under samma tak fanns det också en nyöppnad sushi- och kinesrestaurang där vi åt lunch. Det tar inte allt för lång tid innan man tröttnar på couscous och tajine, så det var trevligt med lite omväxling. Maten var riktigt god, äkta importerade kinesiska kockar hade lagat den. Rätt dyrt med marockanska mått för snabbmat, 50-70 dirham, så var det också mest snobbiga unga marockaner som åt där. Inga fattiglappar i sikte.Sedan taxi hemåt, med extra rundtur och trafikaos till följd av att kungen ännu är i stan och var ute och rörde sig. Då spärras hela stan av och den röda marockanska flaggan med en grön stjärna på vajar där kungen far förbi. Vilken konstig uppfattning han måste få om sitt land, han måste tro att det alltid vajar en massa flaggor överallt, men så är det ju inte.
