Vem tror Syrien på?

Jag har nog aldrig sett president Bashar så här glad! Vad har hänt? Varfor leeer karln så stort helt plötsligt? Han som mest brukar se sur ut på alla bilder som sitter uppsatta överallt.

Vem är det som behövs? Turisterna som ska gå in på huvudgatan i den stora basaren souk al-Hamadiyya? Eller folket? Något har hänt i alla fall. Numera är det verkligen high-tech som gäller här. Mobilnätet är utbyggt och internetcafeerna kan hjälpa till med att forcera de flesta brandväggar.

Kristna tanter

Nu har vi blivit inspekterade av vår hyrestant, en kristen kvinna i 50-årsåldern som bor med man och en hemmavarande vuxen son i de kristna kvarteren i Damaskus. Madame I med familj bor ovanpå oss. Vi har ett rum på bottenvåningen, bredvid en japansk hippie, som hängt runt i Damaskus ett år eller så. Utanför vara rum finns en innergård. Det var lite kallt att äta frukost där imorse. Men på sommaren är det nog grymt bra att sitta där.

Första dagen bjöd madame I in oss på te, kaffe och kakor hos henne. I soffan satt hennes svägerska. Ingen av dem kunde engelska, men svägerskan hade i alla fall varit i både Los Angeles, där hennes ena dotter bor, och i Florida, så det hade vi gemensamt. Ok, lite mer hade vi gemensamt, vi lyckades också föra en diskussion i nästan en timme på min något haltande arabiska. (Jag får ju inte saga "tönt-arabiska" for Sangerfrannedrebotten, så jag lyder).

Mitt ressällskap var faktiskt lite imponerad av att jag lyckades klara av så mycket. Jag med, jag har tydligen inte glömt all min arabiska. Inte för att jag förstod allt, men det funkade ändå att dra de sedvanliga samtalsämnena; var vi kommer ifrån, hur gamla vi är, om vi är gifta (sambo existerar inte) och har barn, om vi "älskar" Syrien och vad vi gör här. Helt normala samtalsämnen här omkring.

Vi diskuterade också lämplig giftasålder för tjejer här, vilket tydligen är 20 till max max 30 år. Men bäst-före-datum for tjejer är nog snarare 25. Sedan fick jag översätta från engelska för hyrestanten på en massa små sminkförpackningar och tvålar som hennes dotter lämnat efter sig när hon återvände till Saudiarabien med sin man (Dit de smugglade in griskött). Sedan fick vi lite mera kaffe.

Och det där med att alla ständigt frågar en om man "älskar" landet ar en felöversättning från arabiskan, eller snarare att man inte skiljer på "älskar" eller "gillar". Samma ord används, det är sammanhanget som ger det hela på arabiska. Men tydligen har engelsklärarna glömt att informera sina elever om att det finns två betydelser på engelska, "love" eller "like". Ja ja, vi fattar i alla fall vad de menar.

Folk e snälla

Hade glömt hur snälla de allra flesta är i Syrien. Rykte är helt sant. Dessutom ovanligt lite hastel på gatorna, folk glor inte lika mycket, de är mycket coolare än i många andra arabiska länder känns det som just nu, kanske en gammal tradition av att vara ett kulturland. Tjejerna är coolt klädda, men inte lika pråligt som i Libanon.

För tillfället är jag helt inne på detta land, även om jag också känner till baksidorna. Men för att turista i är det otroligt bra, billigt och prisvärt, otroligt trevliga och roliga och vänliga manniskor, plus mycket lite tjafs och jidder.

Hittills har ett antal okända människor varit hjälpsamma och trevliga, det började redan på flyget, då en random kille gav oss tips om shopping och ungefärliga summor pa taxiresor.

Igår slapp vi betala för en taxiresa från hotellet till vårt nya boende i de kristna kvarteren i gamla stan bara för att jag klagade på att taxichauffören som kört oss till hotellet försökte ta tre gånger så mycket betalt som var normalt. Trots att hotellreceptionisten inte hade en aning om vilken taxichaffis som försökt blåsa oss verkade han kanna ansvar för att vi inte skulle vara negativa mot landets taxichaffisar.

Inte ens efter att vi propsade på att få betala efter en lång taxitur mitt i rusningstrafiken fick vi betala. Vad?! Snacka om snälla manniskor. Skulle nog inte ha hänt i Sverige.