13 tallrikar mat

Här sitter vi och väntar på att kasta oss över en middag med 13 tallrikar olika röror att ätas tillsammans med god grillad kyckling.

(Nej, alla tallrikar kom inte med på bilden).

Hoummus, aubergineröra, aioli, oliver, sallader och en massa andra okända röror.

Gott var det i alla fall. Och snyggt upplagt.

Men den här gången tog det 30 minuter att ta sig till restaurangen, som ligger i en förort till Jerusalem. Resan tog tidigare fem minuter, men vägspärrar har gjort att man får ta en stor omväg.

Olika status på kyrkogårdar

Här ser vi åter den extremheliga al-Aqsamoskén, uppe till vänster. Den ligger i utkanten av gamla stan.

Strax utanför, i östra arabiska Jerusalem, ligger en viktig judisk kyrkogård. Det stora beiga fältet till höger på bilden.

Tanken på att skövla denna kyrkogård och exempelvis bygga ett nytt hus på den är otänkbar för judarna.

Samtidigt pågår just nu en skövling av en muslimsk kyrkogård, ett stenkast utanför gamla stan, fast i de västra judiska delarna av stan.

På den ska den israeliska staten bygga ett museum för tolerans. Need I say more?

Fotboll vid de heliga platserna

Ibland kan man bli kräktrött på alla överreligiösa som samlas i Jerusalem.

Jag menar inte seriöst religiösa, men det finns något som kallas "Jerusalemsyndromet", som innebär att folk blir lite galna när de kommer hit. En del kan börja tro att de är Jesus. Andra får för sig motsvarande saker som passar deras religion.

Då kan det vara skönt att se att det pågår ett normalt vardagsliv med fotbollsträning även innanför murarna, bara några stenkast från klagomuren och al-Aqsamoskén.

Armeniska frågan

Så har vi den armeniska frågan. I gamla stan finns det kristna kvarter, muslimska kvarter, judiska kvarter och armeniska kvarter.

I de armeniska kan man se sådana här affischer på väggarna, affischer som påminner om det som turkarna förnekar - nämligen folkmordet på armenier 1915, då flera miljoner dödades.

Många minoriteter i regionen har drabbats hårt genom historien. Så blir det när man bor i ett område som ständigt genomkorsats av olika folk, och som varit genomfart för handelsvägar.

Seg kunafa

Det här är den mycket älskade sötsaken kunafa. Kan också uttalas knafa.

Man får en stor portion och ett glas vatten. Jag orkar sällan äta upp allt, men de flesta smäller snabbt i sig hela biten.

Det gör man för att kunafan ska ätas varm. Man äter den aldrig kall, nej hugaliga!

Inuti är det som synes någon sorts ostmassa. Ovanpå jag vet inte vad plus hackade pistagenötter. Mycket sött är det i alla fall.

Kunafa kan man äta nästan dygnet runt, eftersom dessa sötsaksställen håller öppet till sent på natten. Behovet av sötsaker är uppenbarligen stort.

Självklart finns det bättre och sämre kunafa. Men en riktigt bra kunafa bangar man definitivt inte för, av en sådan blir alla glada.

K-pist i shoppingcentret

Det här är shoppinggallerian Malha i västra Jerusalem. Där finns en massa kända märkesaffärer, biografer och restauranger.

Man kan också se modernt klädda tjejer gå runt med en k-pist hängandes på axeln, som ytterligare en modedetalj eller väska. Titta bara på tjejen i svart på bilden.

Hon och hennes väninna strosade runt helt avslappnat, som om det var den naturligaste saken att ha ett automatvapen på axeln när man är ute och shoppar.

Faktum är att det ÄR helt "normalt" i Israel.

Under mitt besök i gallerian, som varande en dryg timme, såg jag ytterligare tre k-pistar: Två killar i jeans med var sin pickadoll hängandes över axeln, och ett romantiskt par som höll om varandra, samtidigt som killen hade en k-pist med sig.

De flesta som går beväpnade så här jobbar antingen för privata säkerhetsföretag eller är militanta bosättare.

Precis på väg in i gallerian såg jag hur en av jeanskillarna inte såg sig för och snubblade in en grupp småbarn med sin k-pist... Hmm.

Granatäppeljuice

Näe, nu blev det så dystert, så jag får lägga ut en trevlig bild på stora, fina, mogna granatäpplen.

Av dem görs det färskpressad juice, som man kan köpa lite överallt i gamla stan.

Granatäppeljuice lär vara extremt nyttigt, hur mycket c-vitaminer som helst. Säkert fullt av anti-oxidanter också.

Gammal vägspärr

Här har vi en äldre och omodernare variant av vägspärr för palestinier. Inte lika fint inbyggd som den moderna vid Olivberget, vilket beror på att man helt enkelt började vägspärrningen på vanliga gator som här.

De nya bygger man lite avskilt i samband med nya vägbyggen när man ändå konfiskerar mark av palestinier.

Det är inte helt uppskattat att utomstående plåtar, så det blev smygfotografering på avstånd igen.

Tittar man noga ser man att en soldat håller på att kolla bilen till vänster. Bakom står en lång rad bilar och väntar på sin tur.

Det kan ta sin lilla tid. Soldaterna är inte mycket för att stressa när de jobbar vid vägspärrar.

Olivbergets nya checkpoint

Här har vi en annan ny skapelse. Det är den nybyggda checkpointen – vägspärren – vid Olivberget för palestinier.

Ny och fin, ser lite ut som en bensinstation på långt håll. På lite närmare håll är det mera taggtråd, stark belysning och utkikstorn.

Israelerna passerar naturligtvis inte här. De har en annan egen checkpoint längre bort.

Varför blanda folk när man kan skilja dem åt?

Vem är en människa?

Muren används som en plats för klotter, konst eller för diskussioner om vad som pågår i det Heliga landet. Typ som på bilden.

"Vem är en mänsklig varelse", undrar nog alla som är inlåsta bakom muren och fått sitt vardagsliv gravt inskränkt.

De måste stå i kö länge, ibland i timtal, vid de få öppningarna genom muren. Därefter också passera genom ett ständigt ökande antal vägspärrar, där det heller inte alltid går fort.

Kan inte vara roligt att ha det så.

Muren/barriären

Här har vi den berömda konstruktionen runt Jerusalem som numera effektivt avskärmar familjer och grannar från varandra. Vissa har fått den några meter från sina hus. Snacka om trist utsikt.

Hur hög kan denna skapelse vara? Tio meter?

Palestinierna kallar den för mur. Israelerna säger säkerhetsbarriär. Perspektiven är olika.

För palestinierna är effekten en sorts kollektiv bestraffning som drabbar alla, oavsett vad de gjort eller inte gjort.

Det man ser på bilden är halva bredden av en tidigare mycket trafikerad gata med många butiker och livlig kommers. Nu är det helt dött.

Så har det också blivit på många andra ställen runt om i Jerusalem där muren har smäckats upp mitt genom lokalsamhällen. Rakt genom gator. Helt utan tanke på vad effekterna blir för dem som bor omkring.

Ingen ersättning utgår naturligtvis för de affärsinnehavare vars verksamhet slagits i spillror.

En trång gränd

En av alla dessa trånga gränder i Jerusalems gamla stad som man måste passera om man ska besöka de tre heliga platserna.

Särskilt på fredagar och lördagar är det hopplöst att ha bråttom, det kan vara knökfullt och tar lång tid att ta sig fram, eftersom flera av marknadsgatorna inte är till för turister.

Här köper lokalbefolkningen allt de behöver. Mat, kläder, musik, tyger, kryddor och allt mellan himmel och jord.

Just här är det rätt framkomligt, men det varade bara en kort stund. Gränderna är smala och det är inte bara fotgängare som ska fram. Varorna transporteras på vagnar och ibland ska någon cyklist igenom myllret.

Verkligen osmart kan man tycka. Men det är klart, bor man mitt i gamla stan har man väl rätt att ta sig fram också på cykel.

Män sjunger i kyrkan

Här började plötsligt någon annan sorts ceremoni, mitt bland alla turister. Det doftade från rökelsekaret som mannen längst fram svängde.

Han är väl präst kan man anta, men jag är ingen expert på de ortodoxa kyrkornas hierarki.