Religion i vartenda hörn

Undrar om inte den här gamla stan är en av de mest moské- och kyrkotätaste städerna i världen?

I varje hörn finns det något för den religiöse. Maroniternas kyrka, på andra sidan något annat, sedan lite grekisk ortodoxt och andra ortodoxa, lite katoliker och även flera protestantiska kyrkor inom loppet av några hundra meter.

Däremellan är det fullt av moskéer.

I kyrkan på bilden, inklämd på en smal gata, kör de kvällsgudstjänst med öppen dörr i stort sett varje dag. Det tycks de gör i många andra kyrkor också.

Och muslimerna kör sin fem böner per dag, den första vid halvfyratiden på morgonen tror jag. Men jag har än så länge inte vaknat en enda gång av den. Har väl vant mig.

Vägkaos mitt i stan

En av de stora genomfartsgatorna i basaren håller på att byggas om. Eller grävas upp. Eller vad de nu sysslar med.

Vissa affärsinnehavare är totalt avskurna från sina affärer. Andra har små spångar, som kunderna kan balansera sig in i affären på.

Gubben som kör den stora grävmaskinen i modell extra large, som håller till i korsningen 100 meter in i bilden, tittar sig ALDRIG omkring. Då skulle han inte få något gjort, det kryllar av folk överallt. Han bara kör fram och tillbaka hejvilt.

Den som vill överleva den korsningen får både vara snabb och på alerten.

Vad är det som pågår....

På cafeer och restauranger där man kan röka vattenpipa, dricka kaffe och te i timtal, händer det att folk kommer och går.

Vad de pratar om kan man inte alltid prata om. Den "röda linjen" är skarp. Många är de ämnen man inte får beröra. Vissa saker får man inte ens namna vid dess rätta namn.

Tänk om några personer gör lysande karriärer, reser utomlands och deltar i organisationer och föreningar som är staten närstående. Eller tänk om någon är med i en frivilligorganisation som jobbar för olika sorters rättigheter, men organisationen inte registrerats (godkänts) av ministeriet som sköter sådana ärenden. Då kan det röra sig om en "illegal" organisation, och dess medlemmar kan hotas eller bara råka ut för att inte längre få tillstånd att resa utomlands eller ställas inför domstol för något. Karriärer kan gå i stöpet. Liv kan bli inskränkta, utan valmöjligheter.

Personerna på bilderna har inget med texten att göra.

Taxi-art

Bilder tagna från en taxi kan vara roliga. Särskilt om ser något av det som pågår utanför.

Nu gör man inte det just på de här bilderna, men jag gillar dem ändå...

Det är sjukt billigt att åka taxi. En resa genom stan kostar med mätaren påslagen runt 50 syriska pund, cirka 7 kronor.

De senaste tiden har bensinpriserna gått upp drastiskt, men taxichaufförerna har inte fått eller kunnat uppdatera sina mätare, så för att de inte ska gå totalt back gäller det att veta att man ska lägga på en tredjedel på priset.

Häromdagen kostade en halvtimmes resa genom rusningstrafiken 55 pund. Gav taxichaffisen 100, för att han var snäll och inte försökte luras. Han tyckte det var för mycket, och prosade på att ge tillbaka växel. Men vi hoppade ut innan han hann ge tillbaka pengarna.

Det är lätt att få generös-poäng när det mesta är billigt...

Närbutiken runt hörnet

Det här är vår favorit när det gäller små närbutiker i kvarteret. Det finns sådana i vart och vartannat hörn. Oftast öppna till sent på kvällen. Det verkar inte som att de har några särskilda tider, eller också har jag inte fattat det.

I vår favvobutik sitter en liten farbror som är så snäll, så snäll. Han ler sött när vi kommer in och hälsar alltid ultravänligt.

Så även om hans utbud inte är det största och bästa och affären mest är som en större stökig garderob, väljer vi alltid honom först.

Jag tror att hans affär heter något i stil med "Den yttersta affären" eller "Den sista affären", ungefär som en sorts gammeldags och icke-amerikansk variant av 7-Eleven. Ska ta reda på det exakta namnet.

Ful belysning

I Mellanöstern finns en stark tendens till ful belysning i hemmen. Lysrör högt upp på väggarna är det absolut vanligaste.

I vårt rum har vi konstigt nog två varianter av lampor: Ett lysrör och en ljuskrona. I ljuskronan fungerar bara två glödlampor, så det räcker mest som mysbelysning. Lysrörets ljus är anskrämligt, men då ser man faktiskt lite bättre. Läslampor är inte att tala om.

De flesta mellanösternbor skulle nog säga att valet av lysrör handlar om ekonomi, alla klagar ständigt över att elektriciteten är dyr.

Av vår hyrestant har jag nu fått ytterligare en förklaring till valet av anskrämlig belysning. När jag sade att lysrör används för att de är mer ekonomiska hävdade hon att så inte alls är fallet. Nej, det handlar om att ljuskronor (som den på bilden) är sååå gammaldags att man numera hellre väljer modern belysning, nämligen lysrör, som också ger bättre belysning.

Visst, bra belysning, men mysig eller ombonad är den inte. Lysrör i hemmamiljo är bara fult som stryk.

Lunch i palatset

Man skulle kunna tro att det är jättedyrt att äta lunch i ett sådant här fint gammalt arabiskt palats, men så är det inte.

Vi åt god lunch, rökte vattenpipa och drack kaffe för den facila summan av omkring 600 syriska pund, vilket motsvarar kanske 80 kronor. Allt detta i fin miljö.

En annan dag åt vi på en så kallad italiensk restaurang. Lite sunkig och ful. Visserligen med god mat, men när notan kom tyckte vi att de tagit i lite val mycket. En pizza, lite pasta och två glas juice gick pa 130-140 kronor för två. Dyrt för att vara här.

Nu håller vi oss till de arabiska restaurangerna, de är helt klart mest prisvärda.

I bakgrunden satt ett stort kompisgäng och babblade, åt och rökte vattenpipa i flera timmar. De såg ut att ha det riktigt trevligt. Det hade vi med.

Fint hos danskarna

Har hittat ett bra ställe att sitta och plugga på, nämligen hos vara grannar på danska kulturinstitutet i gamla stan. Där finns ett varmt bibliotek med en gratis internetuppkoppling. (Lite seg, men ändå).

Danskarna har det fint. I ett stort gammalt arabiskt palats, som de renoverat grundligt i flera år, invigdes kulturinstitutet omkring år 2000. Syftet med institutet är att öka förståelsen mellan danskar och syrier. Man kan ju hoppas att det fungerar.

Innergården är tjusig värre, och runt omkring den finns lite mottagningssalar i storleken 100 kvadratmeter eller större. Allt är välordnat med regler. Det finns toapapper på toaletten, ett städat gemensamt kök där alla sätter lappar på sin mat. Man får inte röka inomhus, som annars är det vanliga. Inte ha med sig väskor eller dryck i biblioteket. Det känns nästan som "hemma" med alla regler.

Dimashq by night

Högst uppe på berget Qayoun kan man se den här vyn över staden. Rätt snyggt vad? De gröna prickarna är moskéer, finns i vart och vartannat kvarter. Vi fick en sightseeingtur runt staden en kväll. Uppe på utsiktsberget finns en massa restauranger, dar ska vi äta någon dag.

Att bo högt upp på berget anses fint. Men inte för högt upp, där bor bara de fattiga och dit går inga bra vägar eller kommunala transporter. Så klart. Så är det i de flesta städer verkar det som.

Mitt favoritställe

Ett av mina favoritställen so far i Dimasq (arabiska namnet på Damaskus) är ett internetställe i de kristna kvarteren i gamla stan.

Man får ha överseende med den arabiska stavningen av "internet". Eftersom de inte har samma bokstaver som vi, händer det ofta att man ser lite udda stavningar av västerländska ord.

Stället är öppet dygnet runt, en snäll kille fixar allt man vill ha, tillgång till alla sajter, kaffe, te eller läsk. Fast alldeles nyss undrade han om jag vill ha vin. Jag tackade nej, klockan är bara runt ett på dagen. Brukar inte heller sitta och dricka vin på internethak.

Men billigaste stället hittills, ungefär 7 kronor i timmen.

Stormoskéns minaret

Där har vi den, den stora historietyngda moskéns minaret, sett från öppningen av en gränd i basaren.

Alldeles intill en massa affärer som säljer guldsmycken, parfymer utan alkohol i, konstiga torkade ödlor och annat som används till jag vet inte vad, kryddor, oliver, mat, kläder, skor, turistkrams och en massa annat.

Hysteriska partyklänningar finns det också. Vi gick in i en affär, där det vänliga biträdet upplyste oss om vad det absolut lägsta priset man kan få pruta ner en klänning till är, nämligen 175-200 kronor.

Finns risk att jag kommer hem med en galen klänning. Ska ta bild på en sådan någon dag.

Ska inte köpa...

... en sådan här leksak.

Lite absurdt att sälja en krypande leksakssoldat 20 meter från ingången till den stora Ummayyadiska moskén, full av historia och där lugn och fred härskar.

Finns det sådana här på Stor och Liten, eller är den lilla krypskytten i plast en spegelbild av verkligheten här omkring i regionen?

I goda vänners lag...

På en bakgata nära den stora genomfartsgatan i basaren kan man se den här skylten ovanför ett falaffelställe.

I mitten det här landets ledare, till vänster om honom det högra grannlandets ledare och till höger en ledare i det lilla grannlandet i väst.

Varför ler inte mannen i mitten? Han kan ju le. Och varför ser hans vänner till vänster och höger så glada ut?

Mellanösterns New York

Vi har kommit fram till att Damaskus troligen är Mellanösterns New York.

Massor av gula taxibilar överallt, ständig rusningstrafik och en avslappnad attityd på gatorna. Konstigt nog, kan kan tycka.

Men det gäller att hålla sig undan bilarna, de kör som vettvillingar. Och vissa gator kan man inte korsa, som den här galet trafikerade genomfartsgatan.

Konsthandlaren i Dimashq

Strosade runt i gamla stan och mötte en pratsam konsthandlare. Han pratade god engelska och berättade om hur många inte förstår sig på konst.

Med ett snett flin berättade han om hur en rik saudisk kvinna ville ha någon "bra" tavla, det vill säga en dyr enligt hennes sätt att se på saken.

Eftersom hon uppenbarligen inte förstod sig på konst, enligt konsthandlaren, prackade han på henne de fulaste och naivaste tavlorna han hade. Dyrt.

Och vad tycker Song-Lover om tavlorna på bilden? Den blåaktiga högst upp är inte så tokig, tycker jag. Vad säger du?

Inga amerikanska kedjor

Klarar man sig utan amerikanska snabbmatskedjor och andra amerikanska företag ska man inte åka hit. Har finns varken McDonalds eller Starbucks coffee.

Istället finns det syriska motsvarigheter, som In House Coffee, en kedja av kaffeställen i ultramodern stil med fräsch inredning som skulle passa i vilket västland som helst.

Goda smoothies och kaffe med snygga dekorationer.

Vem tror Syrien på?

Jag har nog aldrig sett president Bashar så här glad! Vad har hänt? Varfor leeer karln så stort helt plötsligt? Han som mest brukar se sur ut på alla bilder som sitter uppsatta överallt.

Vem är det som behövs? Turisterna som ska gå in på huvudgatan i den stora basaren souk al-Hamadiyya? Eller folket? Något har hänt i alla fall. Numera är det verkligen high-tech som gäller här. Mobilnätet är utbyggt och internetcafeerna kan hjälpa till med att forcera de flesta brandväggar.

Kristna tanter

Nu har vi blivit inspekterade av vår hyrestant, en kristen kvinna i 50-årsåldern som bor med man och en hemmavarande vuxen son i de kristna kvarteren i Damaskus. Madame I med familj bor ovanpå oss. Vi har ett rum på bottenvåningen, bredvid en japansk hippie, som hängt runt i Damaskus ett år eller så. Utanför vara rum finns en innergård. Det var lite kallt att äta frukost där imorse. Men på sommaren är det nog grymt bra att sitta där.

Första dagen bjöd madame I in oss på te, kaffe och kakor hos henne. I soffan satt hennes svägerska. Ingen av dem kunde engelska, men svägerskan hade i alla fall varit i både Los Angeles, där hennes ena dotter bor, och i Florida, så det hade vi gemensamt. Ok, lite mer hade vi gemensamt, vi lyckades också föra en diskussion i nästan en timme på min något haltande arabiska. (Jag får ju inte saga "tönt-arabiska" for Sangerfrannedrebotten, så jag lyder).

Mitt ressällskap var faktiskt lite imponerad av att jag lyckades klara av så mycket. Jag med, jag har tydligen inte glömt all min arabiska. Inte för att jag förstod allt, men det funkade ändå att dra de sedvanliga samtalsämnena; var vi kommer ifrån, hur gamla vi är, om vi är gifta (sambo existerar inte) och har barn, om vi "älskar" Syrien och vad vi gör här. Helt normala samtalsämnen här omkring.

Vi diskuterade också lämplig giftasålder för tjejer här, vilket tydligen är 20 till max max 30 år. Men bäst-före-datum for tjejer är nog snarare 25. Sedan fick jag översätta från engelska för hyrestanten på en massa små sminkförpackningar och tvålar som hennes dotter lämnat efter sig när hon återvände till Saudiarabien med sin man (Dit de smugglade in griskött). Sedan fick vi lite mera kaffe.

Och det där med att alla ständigt frågar en om man "älskar" landet ar en felöversättning från arabiskan, eller snarare att man inte skiljer på "älskar" eller "gillar". Samma ord används, det är sammanhanget som ger det hela på arabiska. Men tydligen har engelsklärarna glömt att informera sina elever om att det finns två betydelser på engelska, "love" eller "like". Ja ja, vi fattar i alla fall vad de menar.

Folk e snälla

Hade glömt hur snälla de allra flesta är i Syrien. Rykte är helt sant. Dessutom ovanligt lite hastel på gatorna, folk glor inte lika mycket, de är mycket coolare än i många andra arabiska länder känns det som just nu, kanske en gammal tradition av att vara ett kulturland. Tjejerna är coolt klädda, men inte lika pråligt som i Libanon.

För tillfället är jag helt inne på detta land, även om jag också känner till baksidorna. Men för att turista i är det otroligt bra, billigt och prisvärt, otroligt trevliga och roliga och vänliga manniskor, plus mycket lite tjafs och jidder.

Hittills har ett antal okända människor varit hjälpsamma och trevliga, det började redan på flyget, då en random kille gav oss tips om shopping och ungefärliga summor pa taxiresor.

Igår slapp vi betala för en taxiresa från hotellet till vårt nya boende i de kristna kvarteren i gamla stan bara för att jag klagade på att taxichauffören som kört oss till hotellet försökte ta tre gånger så mycket betalt som var normalt. Trots att hotellreceptionisten inte hade en aning om vilken taxichaffis som försökt blåsa oss verkade han kanna ansvar för att vi inte skulle vara negativa mot landets taxichaffisar.

Inte ens efter att vi propsade på att få betala efter en lång taxitur mitt i rusningstrafiken fick vi betala. Vad?! Snacka om snälla manniskor. Skulle nog inte ha hänt i Sverige.

Error in Syria

Landade i Syrien igar natt. Idag skulle jag in pa bloggen for forsta gangen sedan i april. Det forsta som hander ar "ERROR". Stora feta bokstvar. "The requested URL could not be retrieved".
Ah meh vad fan, tankte jag!
Sa klart att det inte gar att komma at alla webbsajter i det har landet. Men folk ar ju sallan dumma i huvudet - sa killen pa internetcafet, som vi hittade med hjalp av en snall irakiska som vi fragade pa gatan - knappade vant in lite andra IP-nummer. Inte forsta gangen det hande.

"Det ar bra att ha flera linor", sade han och tillade flinande, "vi ar ju i Syrien".

Irakiskan hade bott i Damaskus drygt ett ar som flykting och upplyste oss om att inga irakiska flyktingar far jobba i Syrien, varken som anstallda eller ha egna foretag. Blir ju lite svart for dem att forsorja sig. Sjalv hade hon jobbat pa arbetsmarknadsdepartementet hemma i Bagdad.

Syrien har blivit riktigt high-tech sedan jag var har for typ fem ar sedan. Nu finns det roamingavtal med utlandska mobiloperatorer, sa hemmamobilen fungerar. Det kostade 500 syriska pund (ungefar 50 kronor) att kopa ett lokalt kontantkort till mobilen, da ingick 400 pund att ringa for. Prisvart far man saga. For oss. Har ar en normallon bara runt 600 kronor i manaden.

Men for att fa kopa kortet var man tvungen att visa upp passet, lamna fingeravtryck och bli registrerad i nagon dator, som man ju bara kan ana vart den ar kopplad...
"It's for your security", havdade den i och for sig trevliga mannen som hjalpte oss med allt och dessutom kunde engelska.

Men inga nyheter fran presidentvalet i det lilla grannnlandet vid kusten ens pa BBC World imorse. Hur skumt ar inte det? Kan man misstanka att det finns en syrisk variant av BBC World.