Taxistrejken fortsätter, jag är grymt förkyld och sitter hemma och pluggar. Måste vara lite mer ambitiös än hittills. Läser om beduiner i Jordanien och deras muntliga historietradition. Fram tills nyligen har i princip ingenting varit nedteckat, utan endast överförts muntligen från far till son.En västerländsk antropolog for till Jordanien i slutet av 1980-talet för att försöka skriva ner beduinernas historia, men det visade sig vara lättare sagt än gjort.
Till att börja med svarade de inte på det sätt han tänkt sig. När antropologen sade "berätta om dig själv och ditt liv" så började alla männen berätta om sin stams historia från ungefär 200 år bakåt i tiden fram till nu, berättad i form av vad de högsta ledarna, shejkerna, hade gjort. (Kvinnornas historia var naturligtvis inte av intresse).
Efter ett tag insåg antropologen också att han inte kunde fråga de olika shejkerna vad som helst, hur som helst, eller när som helst.
Om han intervjuade någon från en stam var det vanligt att någon gammal respektabel shejkman från en annan stam blev sur för att han inte blev intervjuad först, då han av olika skäl ansåg sig stå högre i rang. Till följd av detta kunde en person vägra att låta sig bli intervjuad.
Om antropologen talade om att han intervjuat shejker från stammar som var mer eller mindre i konflikt med varandra blev de olika äldre shejkgubbarna också sura. Tydligen går den muntliga historieförmedlartraditionen bland beduiner till så att alla anser att just deras stams berättelse är den korrekta. Andras versioner är därmed falska och dem kallar man för "lögnare" och sådana personer är inte ens värda att lyssna på.
Det ingår inte heller i beduintraditionen att kritiskt ifrågasätta "fakta" på det sätt vi gör i västerländsk vetenskap, vilket blir problematiskt för västerländska antropologer. Dessutom är den muntliga beduinhistorien sådan att man "glömmer bort" mindre fördelaktiga delar av den, till exempel om stammen nesligen förlorat stora landområden eller mist övershejkskapet. (Typ landshövding eller liknande hög position).
De här beduinerna i Jordanien ansåg dessutom att antropologen självklart skulle ta just deras berättelse som den enda korrekta och därmed ta ställning för deras stams version. Knepigt.
Antropologen löste det hela genom att, så gott det nu gick, redovisa alla olika versioner om vissa händelser, vilket tydliggjorde att det fanns många sätt att "minnas" en händelse. En västerländsk lösning som inte gladde någon av beduinstammarna.
(Bilden är för övrigt från omslaget på boken jag läser. "Nationalism and the Genealogical Imagination - Oral History and Textual Authority in Tribal Jordan", av Andrew Shryock. Trots den skrämmande titeln är det en bok som nästan är läsbar även utanför akademiska kretsar).
