Måndag 19/3 Snabbköp och tredje världen

Idag var jag ute och strosade på den stora avenyn som går från Koutobian ner till nya stan. Där finns en stor supermarket där man kan köpa sådant som inte finns i medinan, som camembert (mums) och vin.

Jag ville ta bilder i vin- och sprithörnan, men genast kom en vakt och sade att det fick man inte göra, därför blev bilderna trista, jag hann inte vänta ut de motiv jag ville ha.

Jag frågade varför jag inte fick fotografera och fick svaret att "reglementet är sådant". Eftersom jag har svårt att acceptera svar utan motivering envisades jag och frågade ”varför då”? Man fick inte ta bilder så att priserna på vinflaskorna syntes, fick jag veta.

Jag visade då den dåliga bild jag redan tagit så vakten fick se att det inte syntes några priser, och fick ta en bild till lite snabbt. (Den marockanska killen till vänster på bilden smet iväg när han såg att jag skulle plåta). Jag ville ta bilder på hur marockanerna stod och såg skuldmedvetna ut vid vin- och sprithyllorna (kanske taskigt av mig), vilket de gjorde, men det gick inte.

Utan att skämmas köpte jag i alla fall vin och camembert och gick nöjd ut från affären, där de också har en himla trevlig plockbuffé med allehanda oliver och kryddor. Tomater kostar sex dirham kilot och det fanns så o-islamska saker som griskött och gåslever (för de franska kolonisatörernas efterträdare säger jag elakt).

Sedan tog det hundra år innan jag hittade en taxi. Det tycks alltid vara rusningstid när man ska ha tag på en taxi här. Till slut fick jag tag på en, och samtidigt som jag hoppade in i taxin hoppade en full marockansk man in framsätet och en jättegammal tant knölade in sig bredvid mig i baksätet. (Taxibilarna är pyttesmå). Här delar man taxi med okända personer om man ska åt samma håll, det inte frågan om den första passageraren tillåter andra att följa med.

Jag hade tidigare försökt få en taxi runt hörnet, men den chauffören ville inte köra mig dit jag skulle, för gatan som han kört in på gick inte åt mitt håll, det vill säga åt fel håll. Tycks som att de inte vill använda ratten allt för ofta, raksträckor tycks vara att föredra, kanske sliter det för mycket att vrida ratten?

I alla fall, fyllisen i framsätet babblade på och jag fattade ingenting. Tanten i baksätet svarade muttrande ibland, och taxichauffören var väl rätt tyst. När vi kom en bit närmare frågade jag tanten på min töntarabiska vad det var för stor baluns som pågick i en park, det var en massa röda mattor utlagda överallt. "Kungen är i stan", sade tanten. "Aha", sade jag. Sedan tror jag att hon sade att kungen föredrar Marrakech framför Rabat, plus en harang som jag absolut inte fattade.

Jag har många gånger tidigare hört att kungen gillar Marrakech, så det kanske stämmer. Visserligen kan det väl bli en vandringssägen om tillräckligt många hävdar att det är så, men kanske är det faktiskt så. Jag skulle inte vara förvånad om det stämmer, Rabat är rätt trist i jämförelse med Marrakech. Enda fördelen skulle väl vara att Rabat ligger vid Atlanten.

Den här taxichaffisen körde faktiskt på taxameter, för en gångs skull. Samma sträcka som tagit mig runt 45 minuer att gå kostade strax under åtta dirham när jag skulle hoppa av. Jag hade sett hur mycket tanten tänkte betala, (tre dirham), så jag slog till med fyra. Då hade inte fyllisen betalt något alls, så jag tänkte att det är väl en ok deal. Chaffisen verkade nöjd med fyra, men fyllisen började gorma om att jag borde betala mer. Tja, det hade jag väl kunnat göra, men nu gjorde jag inte det och hoppade ur taxin utan att chauffören skrek argt efter mig.

Senare på kvällen tog jag en promenad på Djema el Fna. En irriterande sådan. Man kan säga att jag fick erfara baksidorna av turism till utvecklingsländer, för Marocko är ett land med hög arbetslöshet och många unga män vill söka sig en bättre framtid någon annanstans. Jag kan förstå drivkraften, vad skulle man själv göra i samma situation? Ändå är det störande att drabbas.

Helt fredligt står jag och tar lite kort på ett juicestånd. Det enda "fel" jag gör är att jag är och ser västerländsk ut. Genast närmar sig diverse killar. Jag säger att jag inte vill prata med dem. De blir sura för att jag också tycker att de hellre ska gå och prata med sina medmarockanskor, särskilt som jag så uppenbart inte vill prata med dem och inte inbjudit till något samtal.

På tre röda blir de riktigt arga, skriker okvädingsord till mig och hävdar att jag är otrevlig. "Men hello excuse me", säger jag, "jag har ju inte ens tittat på er, jag stod bara här helt lugnt och skulle fotografera lite". Men näe, det funkar inte, de blir skitförbannade - det är deras rätt att jag ska prata med dem när DE vill. "Vi är faktiskt trevliga", skriker de till mig med arga ögon och fäktande armar. "Trevliga tycker ni ja", tänker jag argt och går vidare.

Tio meter senare träffar jag den trevlige matthandlaren Sufian som jag känner lite, och jag berättar om det som hänt. Han ser olycklig ut och hävdar att infödda marrakechbor inte beter sig så, men är helt med på att det är allt för många män som beter sig illa mot turistkvinnor.

”Det är för att de vill försöka komma till Europa, de tror att det är ett paradis där", förklarar Sufian.

"Till och med killarna som jobbbar här på utomhusrestaurangerna på Djema el Fna står ständigt och spanar efter västerländska kvinnor att flirta med så att kanske ska hitta någon att gifta sig med och kunna flytta till väst”, säger han.

En effekt av Schengen-muren och EU, som så effektivt utestänger alla icke-européer från att jobba i Europa. Kanske borde vi lätta på vissa regler för människor från andra länder, så att de inte ska behöva gifta sig till ett uppehållstillstånd i Europa eller behöva riskera dö i små fjuttiga båtar över Medelhavet på väg till Spanien.

Sufian berättar också hur många äldre amerikanskor och fransyskor gifter sig med marockanska killar som kan vara 20-30 år yngre än dem. Det är inte ovanligt att analfabetkillar i öknen får en eller två fyrhjulsdrivna jeepar eller ett antal kameler av bättre bemedlade damer i väst. Damer som gifter sig med dem i Marocko och kommer på regelbundna besök, men inte alltid registrerar äktenskapet i sitt hemland. Prostitution kan se ut på många sätt här i världen tänker jag...

Jag frågar om Sufian också vill hitta en västerländsk turistkvinna att gifta sig med för att kunna flytta härifrån. "Nej", svarar han. Men man kan ju undra.... och vad kan han annat svara när jag frågar på det sättet i det sammanhanget.