Spejsat kloster

Glömde visst lägga ut en bild på hur klostret Mar Musa egentligen ser ut ovanifrån. Spejsat kan man väl säga. Som en gammal borg, gömd bland bergen.

Byggt av samma stenar som bergen, smälter klostret in i berget så att man kan få för sig att någon inte ville att det skulle upptäckas så lätt.

Men verkligen ett tungt och slitsamt arbete att bygga allt det där.

Ljus över Palmyra

Den här utsikten över stenspektaklet Palmyra by night kan man få om man bokar rätt rum på rätt hotell. (Fråga mig snällt). Det är inte alltid de dyraste femstjärniga hotellen har bäst utsikt. 

Bilden är inte särskilt klargörande av hur ruinerna egentligen ser ut, men ganska fint ändå med ljuset som strålar från ruinerna på kvällen.

Många palmer har de också i Palmyra, som just betyder "Palmstaden" eller liknande efter att romarna erövrade staden och döpte om den. Man fattar ju varför, även om det inte är ett särskilt påhittigt namn.

Sunkig minibuss

Vill man åka billigt tar man en så kallad service, en liten och oftast sunkig minibuss. En resa kostar allt mellan fem och kanske 15 lira, ett par kronor bara, men det enda många med en normal månadslön har råd med, trots att taxi är förhållandevis mycket billigt.

Det är inte särskilt bekvämt, man klämmer in sig där det finns plats. Fördelen är dock att man kan stiga på eller gå av var som helst, man bara hojtar till chauffören.
 Jag har inte riktigt lyckats utröna systemet för hur dessa minibussar trafikerar staden, men det finns ett sådant, troligen genom hörsägen om rutterna, för jag har inte sett något trafikinformationskontor eller liknande.

Det finns också ett fungerande betalningssystem, som är lika i alla länder häromkring, dock inte några förköpta rabatthäften eller månadskort. Kontant betalning gäller och de passagerare som sitter framtill i bussen får vara hantlangare för avgiften. De som sitter bak skickar fram pengarna till chaffisen, som alltid tycks ha simultankapacitet nog att både manövrera sitt fordon i den kaotiska trafiken, samtidigt som han växlar pengar och skickar tillbaka växel till passagerarna.

Fast jag har ju också sett trafikolyckor med minibussar involverade.

Knuffande iranska kvinnor

Det här är förresten vid den där shiamuslimska iranska moskén lite söder om Damaskus. Här är kvinnornas dörr in till moskén. Det var ett himla knuffande och buffande för att komma in där. Fattade inte varför det kunde gå lite lugnt till, det var ju liksom inte en hysterisk marknadsgata vi befann oss på.

Man fick inte ta kort inne i moskén och jag tror faktiskt att det förbudet respekterades hyfsat bra. Det var mycket guld och glitter inne i moskén, och jag tog givetvis inga bilder därinne, men lite grand utanför gick det bra.

Inne i moskén var det proppfullt av kvinnor, som satt och bad och grät, det ingår i deras ritual i den långvariga sorgen efter slaget i Karbala, som jag skrivit om tidigare.

Klä er ordentligt

Den här killen satt en kväll i tv-rutan och förklarade länge och omständligt hur man ska klä sig ordentligt och varför det är viktigt. Det var egentligen för några veckor sedan, inför den muslimska storhelgen Eid al-Adha, när även pilgrimsfärden till Mecka ska företas. Då måste man se till att inte vara felklädd.

Jag fattade väl inte allt han sade, men man kan se det som en övning i hörförståelse av arabiska, för jag fattade så pass mycket att han ansåg sig själv vara välklädd, varpå han i säkert 20 minuter förklarade varför alla andra också borde vara klädda som han. Att bland annat ha långa ärmar ner till handlederna var viktigt förstod jag.

Men jag måste säga att jag tycker att det är lite underligt att man på tv-sändningarna från Mecka kan se manliga pilgrimmer som går runt insvepta i ett vitt tyg, så att deras ena axel och hela arm syns.
Det känns lite väl bart under en pilgrimsfärd.

En tikila shat, tack!

Allt är som sagt inte torrlagt i den här regionen när det gäller alkohol. Det finns både att köpa i affärer och på restauranger.

Men västerländsk stavning är inte alltid den starkaste grenen i Mellanöstern. På restaurangernas menyer ser man ofta liknande skojiga varianter. Ibland är de faktiskt så knepiga att man får använda sina små hjärnceller och fantasi för att förstå vad som erbjuds. (Ska samla på mig fler "bevis").

Men visst vill man genast beställa en tikila shat eller limon jen när de stavas så här!

Glömde fisken

Den här fina fisken glömde jag visst. På en restaurang i Beirut, precis intill Medelhavet, intog vi en trevlig måltid. En av de första gångerna jag åt fisk i regionen den här gången. Mumsigt!

Dessutom behövde man inte bena fisken själv, det gjorde kyparen, som efter sitt pillande lade upp fiskköttet mellan fiskens huvud och stjärtfena. Sedan tyckte han att man skulle ha en klutt hoummous till som sås. Det tyckte jag var onödigt, fisken var så god ändå.

Irriterande beduiner

Fin vy kan man tycka, och det är det också, om det inte hade varit för den überpittoreska beduinmannen från det första Baghdad caféet, iförd lång klänning och sjal runt huvudet. Han hade helt uppenbart degenererats av att ha träffat för många turister, en trist utveckling man kan se i många delar av världen.

När jag strosade förbi det där tältet med svart tak, hoppade han fram som en läskig fågelskrämma och propsade på att jag skulle komma in i tältet och klä ut mig i beduinkläder och ta en bild av mig. Det var mycket svårt att tacka nej, men jag lyckades.

Sedan skulle han inom 30 sekunder ha reda på allt om mitt liv, en ovana vissa människor häromkring har. Därefter dök han upp med ett stort flin bakom varje hörn när jag strosade runt etablissemanget, ungefär som den där lite läskiga katten i Alice i Underlandet.

Baghdad café 1

Ungefär halvvägs på den näst intill spikraka vägen rakt ut i öknen, med sikte på Irak, har några fiffiga beduinkillar hajjat att västerländska turister gärna vill ha en kopp kaffe på vägen, varpå de öppnat ett café med det skojiga namnet Baghdad café.

Se vad snyggt det blev med en bild på skylten, man skulle nästan kunna tro att det var från filmen med samma namn, men så är det inte. Det här Baghdad caféet ligger i den syriska öknen.

Och givetvis finns det ytterligare två Baghdad caféer en bit längre fram på vägen - ett typiskt fall av icke-copyrightskydd i Mellanöstern. Men är alla bara glada så är det väl ingen fara.

Ökenpicknick

På väg ut i öknen mot Palmyra, stenparadiset, kan man stanna och ha picknick i öknen. Inga fina träd eller stenar att leta efter, det är bara att parkera var som helst och titta på de snygga bergen.

I kylväskan bak i bilen fast en massa godsaker för vuxna, allt ifrån goda ostar till gott och egenhändigt importerat vin, dock inte av mig. Inte ofta man hittar bra vin häromkring, så det var en smart idé att ta med sig 80 flaskor vin från hemlandet, som i det här fallet är en bra mycket bättre vinproducent än samtliga länder häromkring. Mellanöstern är sannerligen ingen upplevelse för en vinälskare, trots att Libanon stoltserar med sin vinproduktion, men riktig toppklass tycker jag ändå inte de kommer upp i.

Stilleben med kryddor

Ett litet stilleben med kryddor från souqen i Aleppo. Fint upplagt tycker jag, tjusigt med blombladen, fast man undrar ju hur hygienskt det hela egentligen är.

Även kryddor säljs så här, vilket är ok eftersom man ju använder dem i mat. Men när det gäller godis och nötter, som också hanteras på samma oförpackade vis och som man ju inte kokar, kan man nog anta att bakterierna frodas hyfsat bra.

Men å andra sidan vänjer man sig väl vid sina lokala bakterier efter ett tag, vilket dock tar ett bra tag för de flesta utlänningar kan jag intyga...

Rökande honungsförsäljare

På en av marknadsgatorna i Aleppo kan man köpa honung av honungsförsäljaren med en cig i munnen. Ingen tanke här på att askan kan falla ner i byttan när han kluttar ner den fina färska honungen.

Det här med rökförbud (ett näst intill okänt och lätt mystiskt begrepp i Mellanöstern) tas inte på något större allvar häromkring, även om det tydligen har införts en lag som ska förbjuda rökning i offentliga lokaler i Syrien med start någon gång i vår.

Man undrar ju lite hur den lagen kommer att mottas av rökarna här. En föraning säger mig att man kommer att vara lika "flexibel" med den lagen, som med många andra företeelser häromkring. Pragmatism är ordet som ofta gäller.

Polo är gott!

Den här mumsiga drycker får man lite överallt här. Kallas för polo - eller bolo, som de säger här för att bokstaven "p" inte finns i det arabiska alfabetet.

Färsk juice gjorde på mynta och citronsaft, med varierande andel socker i. Gott och läskande! Här intagen efter en tur genom den snåriga marknaden i Aleppos gamla stad.

Den sämsta polon jag fått hade fullt av tjocka myntagrenar i sig. Inte helt delikat. De hade väl inte använt mixern tillräckligt länge. Men i 99 fall av 100 är polo gott.

Sedan blev det lampor

När glasblåsaren var klar blev det sådana här lampor. Inte samma dag, för de kör en färg i taget, så den här lampansamlingen är nog resultatet av många månaders arbetet.

I den mycket dammiga avdelningen i glashyttan där man kunde köpa deras alster, var det rätt utplockat med färger bland glas och mindre glaspryttlar. Vid den här årstiden fanns det mest kvar vanligt genomskinligt glas eller mindre färgglada saker.

Glasblåsaren i Damaskus

Strax utanför Gamla stan, i ett sunkigt industriområde där sopbilarna åker förbi, finns ett litet undangömt glasblåseri. Glasblåsaren använder sig av enkla verktyg och gör allt själv, till skillnad från vad jag fått veta om glasblåsare i Sverige, som tydligen har en assisstent som fixar vissa saker.
Trots hettan lär det vara helt ok att jobba i glashyttan även sommartid, då det är väldans varmt i Damaskus, för att skillnaden mellan värmen i eldstaden och utanför blir mindre. Det hade man ju faktiskt kunnat räkna ut själv om jag tänkt efter.