Irriterande beduiner

Fin vy kan man tycka, och det är det också, om det inte hade varit för den überpittoreska beduinmannen från det första Baghdad caféet, iförd lång klänning och sjal runt huvudet. Han hade helt uppenbart degenererats av att ha träffat för många turister, en trist utveckling man kan se i många delar av världen.

När jag strosade förbi det där tältet med svart tak, hoppade han fram som en läskig fågelskrämma och propsade på att jag skulle komma in i tältet och klä ut mig i beduinkläder och ta en bild av mig. Det var mycket svårt att tacka nej, men jag lyckades.

Sedan skulle han inom 30 sekunder ha reda på allt om mitt liv, en ovana vissa människor häromkring har. Därefter dök han upp med ett stort flin bakom varje hörn när jag strosade runt etablissemanget, ungefär som den där lite läskiga katten i Alice i Underlandet.