Utsikt över Palmyra

Här får man en uppfattning om hur stort det antika Palmyra en gång var. Strukturen av en över 2000 år gammal stad. Palmyra är verkligen en oas, en bördig plätt full av palmer, mitt ute i öknen. Ok, det var inte palmer överallt, inte just där staden byggdes. Men längst bak i bilden ser man det gröna palmstråket.

Som jag sagt tidigare är det fascinerade att se vad folk på den tiden lyckades knåpa ihop helt utan byggmaskiner och andra moderna hjälpmedel. Det måste ha varit många arbetare eller slavar som blev utslitna av att stapla tunga stenar upp till 30 meter över marken. Hur fick de upp dem? Det kryllar ju inte direkt av överblivna träd att bygga byggställningar av i en oas.

Stenstaden sträckte sig från portalen längst fram i bilden, till de stora byggnaderna som skymtar i bakgrunden, Baals tempel. Runt hela staden fanns en hög mur, drottning Zenobias mur. Hon som var stursk och länge kämpade mot de kolonialistiska romarna, men till slut nesligen tillgångatogs och fördes till Rom som krigsbyte. Enligt legenden stod hon inte ut med tanken på att sitta i husarrest i ett fint hus, utan svalt sig till döds.

Men nu får det vara nog med gamla stenar för ett tag. Överdosen hägrar ruskigt nära.

Ummayyadiska supermoskén

Troligen det främsta turistmålet i Damaskus - den Ummayyadiska moskén, som ligger mitt i Gamla stan.

Här har olika gudar dyrkats sedan flera årtusenden tillbaka. Före romarna hade lite olika folkgrupper denna plats som heligt område. Romarna använde den som tempel. Sedan kom de kristna och det blev kyrka, och sedan ungefär 700-talet används den som moské.

Lite vanvördigt skulle man kunna säga att det är en tidens fluga att den här byggnaden är moské just nu, för med tanke på historien kan väl ingen vara säker på att den alltid kommer att förbli det.

Kamelmamman

Här har vi den tidigare travkamelen, numera kamelmamma, med en av sina ryttare, i det här fallet Muhammed.

Ganska söt kamel, snäll var hon också. Men envis. Ville inte alls galoppera, trots att den andra kamelryttaren hela tiden hojtade "laka hasssss, laka hasssss", som man tydligen ropar till kamelerna när de ska snabba upp farten.

Årets dadelskörd

Vid den här tiden på året skördar man oliver och dadlar, eller egentligen kanske för någon månad sedan.

Det är ett himla pysslande med oliverna. Vissa skär ut kärnorna ur varje oliv. Sedan ska de lakas ur, för färska oliver smakar pyton, de är beska och inte alls goda. Vattnet ska bytas i flera veckor innan man kan anse att de är ätbara. En annan metod är att lagra dem i minst ett halvår.

Dadlarna ska hänga till sig, och det ser ju snyggt ut.

Gulliga kamelungen

Så här ser en tio månader gammal kamelunge ut. Den bor i Palmyra, mitt bland de superberömda ruinerna.

Där struttar kamelungen ständigt efter sin mamma, som tidigare var en travkamel, men nu avslutat sin karriär sedan hon fick barn och bara vill ha koll på sin unge eller äta kamelgodis, de torra buskarna som växer mellan ruinerna.

Begravningstorn

I sådana här begravningstorn staplades de döda förr i tiden i Palmyra. Lite läskigt att tänka sig. Man får gå in i vissa, men det gjorde jag inte, kände inte att det var en jättekul idé.

Men de är ganska stiliga i solnedgången, där de står på rad i De dödas dal.

152 km till Irak

Kunde inte låta bli att ta en bild av den här skylten, som man hittar någonstans ute i öknen på vägen till Palmyra, vägen som går rakt österut från Damaskus.

Frågan är åt vilket håll man ska åka i den här korsningen: Till vänster, höger eller rakt fram. Hmmm... Irak såg lite lockande ut, bara 152 kilometer. Men vi tog faktiskt till höger.