Stormoskéns minaret

Där har vi den, den stora historietyngda moskéns minaret, sett från öppningen av en gränd i basaren.

Alldeles intill en massa affärer som säljer guldsmycken, parfymer utan alkohol i, konstiga torkade ödlor och annat som används till jag vet inte vad, kryddor, oliver, mat, kläder, skor, turistkrams och en massa annat.

Hysteriska partyklänningar finns det också. Vi gick in i en affär, där det vänliga biträdet upplyste oss om vad det absolut lägsta priset man kan få pruta ner en klänning till är, nämligen 175-200 kronor.

Finns risk att jag kommer hem med en galen klänning. Ska ta bild på en sådan någon dag.

Ska inte köpa...

... en sådan här leksak.

Lite absurdt att sälja en krypande leksakssoldat 20 meter från ingången till den stora Ummayyadiska moskén, full av historia och där lugn och fred härskar.

Finns det sådana här på Stor och Liten, eller är den lilla krypskytten i plast en spegelbild av verkligheten här omkring i regionen?

I goda vänners lag...

På en bakgata nära den stora genomfartsgatan i basaren kan man se den här skylten ovanför ett falaffelställe.

I mitten det här landets ledare, till vänster om honom det högra grannlandets ledare och till höger en ledare i det lilla grannlandet i väst.

Varför ler inte mannen i mitten? Han kan ju le. Och varför ser hans vänner till vänster och höger så glada ut?

Mellanösterns New York

Vi har kommit fram till att Damaskus troligen är Mellanösterns New York.

Massor av gula taxibilar överallt, ständig rusningstrafik och en avslappnad attityd på gatorna. Konstigt nog, kan kan tycka.

Men det gäller att hålla sig undan bilarna, de kör som vettvillingar. Och vissa gator kan man inte korsa, som den här galet trafikerade genomfartsgatan.

Konsthandlaren i Dimashq

Strosade runt i gamla stan och mötte en pratsam konsthandlare. Han pratade god engelska och berättade om hur många inte förstår sig på konst.

Med ett snett flin berättade han om hur en rik saudisk kvinna ville ha någon "bra" tavla, det vill säga en dyr enligt hennes sätt att se på saken.

Eftersom hon uppenbarligen inte förstod sig på konst, enligt konsthandlaren, prackade han på henne de fulaste och naivaste tavlorna han hade. Dyrt.

Och vad tycker Song-Lover om tavlorna på bilden? Den blåaktiga högst upp är inte så tokig, tycker jag. Vad säger du?