Syriskt hantverk

Det här är den typiskt traditionella syriska stilen på fina möbler. Mycket träsnideri, intarsiainfattningar och krusiduller. Sett så här blir man lätt yr, men en sak här och där kan vara riktigt fint.

Den här affären ligger på den stora marknadsgatan i Gamla stan, Souk al-Hammidiyya, där turisterna inte längre blir lika ansatta av påflugna försäljare. Tydligen har "man" (statliga turistministeriet?) informerat försäljarna om att västerländska turister inte uppskattar allt för ivriga försäljare och att det tvärtom kan bli bättre affärer om man tar det lite lugnare.

Men jag måste säga att marknaden i Damaskus är 100 gånger lugnare än de i Marrakech eller Kairo. Där är försäljarna verkligen en pina. De borde gå en kurs hos sina kollegor i Damaskus.

Dimman lättar

När morgondimman väl lättat blir det så här fint. Kan tänka mig hur tjusigt det kunnat vara i soluppgången om jag varit i Palmyra under en varmare årstid.

Men å andra sidan slapp jag gå upp klockan 05.30 eller liknande otrevlig tid.

Egentligen borde jag lagt upp den här bilden först, men nu gjorde jag inte det.

Morgondimma över Palmyra

Enligt guideböckerna ska man absolut stiga upp i ottan och beskåda det fantastiska ljuset när solen går upp över ruinerna i Palmyra.

Det funkar dock inte på vintern. Då sjunker temperaturen i öknen nattetid till minusgrader. När solen väl går upp tar det flera timmar innan dimman skingras.

Fiendens mat

På senare år har de ansträngda relationerna mellan Syrien och den "imperialistiska fienden" USA luckrats upp något. Man kan exempelvis äta Kentucky Fried Chicken här. Även Coca cola kan drickas här sedan ett antal år och man ser gigantiska reklamaffischer på stan för denna tidigare bannlyst dryck.

Relationerna länderna emellan är emellertid ännu inte så goda att det finns några McDonald's-restauranger. I grannländerna Jordanien och Libanon kan man dock äta Big Mac sedan många år. Även mat är politik.

Men jag såg en rolig sak häromdagen. På en stor gata i de centrala delarna av staden finns en arabisk snabbmatsrestaurang. Menyn är godkänd av den syriska staten (stämplar och intyg finns att läsa). Men vad skådade mitt norra öga på menyn om inte "Big Mac". Det tyckte jag var riktigt kul. Har dock inte smakat den syriska varianten, orkar inte riskera att bli magsjuk ännu en gång.

Kampen mellan religionerna

Här har vi visst en bild på en av kyrkorna i ett av klostren i Seidnayya. Tjusigt med bergen i bakgrunden, klostret ligger högt upp i den lilla byn.

Men man ska inte tro att det är den högsta byggnaden för det. Det pågår nämligen någon sorts informell kampanj, tävling eller om man vill - en maktkamp - mellan islam och kristenhet.

Enligt vad jag fått höra har Saudiarabien låtit bekosta byggnationen av en ny moské i den här traditionellt kristet dominerade byn - en moské vars minaret är högre än alla kyrkotorn. Som om någon vill manifestera något.

Längtar efter Konsum

Det kan låta otroligt - men jag längtar faktiskt efter Konsum och Ica!

Skälet ser ni på bilden. Detta hål i väggen är alternativet till Konsum och liknande mataffärer vi är vana vid.
De flesta mataffärer här är av typen som syns på bilden - men ofta ännu mindre än den här. Utbudet är alltid både magert och enahanda.

Enligt mina m y c k e t vetenskapliga och korrekta iakttagelser består utbudet oftast minst till hälften av skräp; godis, läsk, chips och en massa kakor fullproppade av transfetter, färgämnen och andra onyttigheter. (Av ren irritation har jag ägnat mig åt studier av mataffärerna i drygt två månaders tid).

Utbudet i dessa små s**t-affärer består i övrigt mestadels av pasta, ris, konserver till förbannelse, samt en hög med mjukost av typen Skrattande kon. Det kan se ut som att det finns mycket att välja på i affären på bilden, men titta noga så ser ni att så icke är fallet. Exempelvis nere till höger är bordet fullt av en sorts pasta. Längst ut till höger på bilden syns hela lagret av något annat.

Ibland slänger de in några flaskor rengöringsmedel, några tvålar och tandkrämstuber. Längst upp på någon hylla man inte når kan det finnas lite toapappersrullar. Utbudet av te och arabiskt kaffe kan man dock inte klaga på, men det går ju inte att endast dricka kaffe och te.

Brödutbudet är också helt kass. Det finns bara bröd av typen platt och runt, bakat av vitt mjöl. Aldrig en limpa av mörkt bröd i sikte. Knäckebröd har jag inte sett till. God ost kan man också se sig om efter i fjärran, i den här regionen äter man mest mjukost utan smak. Ok, det finns några lokala ostar som är lite bättre, men de är också rätt enahanda.

Längst in affärerna kan man hitta någon kyl med mjölk (även smaksatt sådan, med jordgubbs- eller banansmak, som om det vore något att glädja sig över), samt några burkar naturell yoghurt, som jag visserligen tycker om. Men det är också i princip den enda vara jag verkligen uppskattar i dessa så kallade mataffärer. (Gnäll, gnäll).

Det är ytterst ovanligt att innehavarna av dessa hål i väggen orkar sälja grönsaker och frukt. (Ofta sitter de och röker bakom disken och tittar på någon liten tv). Vill man ha frukt och grönt får man gå till grönsakshandlarna, som det inte direkt kryllar av i varje kvarter.

Mycket meck alltså med att få ihop en fullgod kost. Fattar inte hur det kan vara så illa ställt, när den traditionella maten är så nyttig. Men å andra sidan är förekomsten av hemmafruar och hemmavarande vuxna döttrar hyfsat stor och de ska väl också ha något att göra om dagarna.

Läskiga Madhat Basha

Den här bilden tog jag en kväll för flera månader sedan, för att jag tyckte att Medhat Basha - en av de stora marknadsgatorna i Gamla stan - är läskig på kvällen när alla de små affärerna dragit ner jalusierna.

Det finns liksom ingenstans att smita undan...
Och det visade sig tyvärr att jag hade lite rätt.

Förra veckan råkade två västerländska tjejer mycket illa ut, när de berusade promenerade hem här mitt i natten, någon gång vid tre-fyratiden. En bil stannade, ut hoppade en eller flera män. Med en elpistol (eller liknande) förlamades tjejerna tillfälligt. Eventuellt var det bara den ena, detta har man inte riktigt fått klarhet i. Åtminstone en av tjejerna kördes sedan iväg till någon öde plats utanför stan och blev våldtagen. Sedan dumpade de henne på samma plats igen.

Naturligvis har vi inte sett något på nyheterna om detta eller läst om det i någon tidning. Men den amerikanska ambassaden skickade ut ett varnande mail till utlänningar. I mailet nämndes inte varifrån tjejerna var, men rykten hävdar att den ena är finsk och att den andra från något land mitt i Europa, typ Tyskland eller Holland.

Sådana här brott är sällsynta här, men de inträffar ibland.

Kristen ikon

Kanske dags för lite kristenhet så här inför jul. Som alla redan vet finns det inte bara muslimer i Mellanöstern. Både historiskt och även idag finns det även kristna av alla de sorter - protestanter, katoliker och en uppsjö ortodoxa - samt druser och andra sorts troende.

Men samtidigt kan man också säga att det sedan drygt 50 år faktiskt pågått en sorts etnisk rensning i regionen. Tänk bara på kriget i Libanon på 1970- och 80-talen, då det främst var kristna som flydde. Under Irakkriget de senaste åren har många kristna också känt sig tvingade att lämna sitt land. Och efter att en viss stat skapades efter Andra Världskriget emigerarade de flesta judar från sina hemländer i Mellanöstern. Visserligen finns det tydligen exempelvis några hundra judar än idag i Jemen och mindre kolonier i andra länder, men när det politiska klimatet hårdnar blir situationen i det dagliga livet hårdare för grupper som associeras med vissa politiska ledare, även om de små människorna inte har något med saken att göra.

Samtidigt finns det många urgamla kristna institutioner i den här regionen. Ikonen på bilden är från en kyrka i den lilla byn Seidnayya, som ligger en bit nordost om Damaskus. Där finns flera berömda kloster. Men jag borde inte fotograferat ikonen. En barsk nunna tillrättavisade mig direkt och sade att ikonen kunde förstöras om man fotograferade den. Hon menade nog i de fall fotografen använder blixt, vilket inte jag gjorde. Men jag lydde snällt och tog inga fler bilder.

Virvlande sufier

En kväll på restaurangen Haretna (vars namn betyder "Vårt kvarter") - och som konstigt nog är ganska okänd av många utlänningar här - råkade vi få se dansande sufikillar. Eller snarare en sufiman i lång vit klänning och hans adept, en tonårskille. De hade fezer på huvudet och små jackor ovanpå klänningarna.

De snurrade oavbrutet i cirka fem minuter och när de stannade skedde det med exakt precision, inte en endaste yr darrning. Mycket proffsigt. Det tar förmodligen många år att lära sig snurra och stanna så exakt. Ska lägga ut en film också på detta om ett tag.

Restaurangen Haretna ligger vid Bab Touma, den kristna delen av Gamla stan där nästan alla utländska studenter bor. Många turister strosar också runt där. Konstigt därför att man nästan aldrig ser särskilt många utlänningar på Haretna, som är både trevlig, har god mat och serverar alkhol i fin miljö, ett stort gammalt arabiskt palatshus. Men restaurangen ligger på en liten bakgata som man inte direkt passerar.

Några kvarter längre bort finns flera liknande restauranger dit många utlänningar går och som är omnämnda i gudieböcker, vilket inte Haretna är. Kanske är det just därför mest lokalbor hittar till Haretna. Nu blev det visst lite obetald textreklam. Men det bjuder jag på.