Klostret Mar Musa

Det här är ett speciellt ställe måste jag säga. Klostret Mar Musa, som ligger en bra bit ut i stenöknen utanför en liten håla en timmes väg norrut från Damaskus. Googla så hittar ni en massa spejsade bilder på deras hemsida. (Modern, till skillnad från levnadsstandarden på klostret. Men bor man högst uppe på en bergstopp kan man inte direkt kräva lyxliv).
Vi anlände i skymningen, strax innan det blev alldeles för mörkt att klättra upp för de hundratals trappstegen den sista biten till klostret.
Enkel middagsförtäring serverades gratis, linsgryta och ris, med lite bröd och ett fåtaliga grönsaker. Vid 23-tiden skickade en munk alla gäster till sängs. March pannkaka liksom till den malmedelsluktande sovsalen för kvinnor. Stenhårda mardasser och kuddar, men vem har sagt att livet i ett kloster ska vara enkelt eller bekvämt. Man får bo gratis och får gratis mat om man hjälper till med arbetet i klostret eller donerar valfri summa pengar. Munkarna och den enda nunnan var mycket trevliga och vänliga.
Vi hade ingen aning om vad vi skulle få se när vi anlände i mörkret kvällen innan, men utsikten på morgonen från klostret var fantastisk, en upplevelse att vakna och se ut över stenöknen från bergstoppen. Fler bilder kommer, nu tar nog datorns batteri slut när som helst. Om inte, är det dags för en natt i Beirut. Synd att jag inte kan vara här längre tid här, himla trevligt med fritt internet, även om allt är m y c k e t dyrare än i sunkiga Syrien, men som dock faktiskt har sina icke-sunkiga sidor också.

Åsnan i Ma'aloula

Det blir alltid snygga bilder när farbrorn med åsnan kommer gående i den så kallade siqen, bergsgången, bakom den heliga Theklas kloster i byn Ma'aloula. Skrivit om det tidigare, men hinner inte länka nu. Thekla flydde undan några ondsinta typer i den här bergsgången, men Gud bistod henne på något sätt genom att öppna och stänga den lagom till de onda kom springande efter henne.
Än i denna dag vandrar åsnefarbrorn genom bergsgången. För övrigt räcker det med ett besök i Ma'aloua. Det händer inte mycket i den lilla byn. Två besök får räcka för mig.

Rockare i Damaskus

I den sunkiga stadsdelen Souk Sarjouja, några minuters promenad från den stora ingången till den stora marknadsgatan i Gamla stan, finns mysiga utecaféer för folk som inte är så fina i kanten.
Här sitter mest studenter, folk som ser ut att inte ha så mycket gemensamt med storgubbarna som styr landet, och lite annat löst folk. I ett hörn satt denne coole Damaskusrockare, fullt utrustad med dator fylld av cool musik och pyttesmå högtalare bredvid. Han såg väldigt nöjd ut när han blev fotograferad. Långt hår också, inte det allra vanligaste här, där killarna springer till hårfrisören stup i kvarten. Kanske tillhör han Damaskus hårdrocks- eller rockkretsar, som jag inte riktigt fått kläm på än. Kanske får jag det aldrig, osäker på om de existerar mer än i enskilda individers egen lilla värld på ett café med en dator.

17 fat med mat

Det tycks vara tävling i flest antal matfat. Nu är vi uppe i 17 fat mezze på vid ett tillfälle. Här var det både kalla och varma förrätter. Med bordet så fullt av fat behövs ingen huvudrätt. Fyra personer orkade inte ens äta upp allt på de 17 faten. Men gott var det. På en restaurang jag inte minns namnet på, men dit ska ni gå. Precis vid the Straight Street i Gamla stan, var de romerska runinerna är, ungefär mitt på. Den gröna sörjan i glasen kallas polo och är en god mintdryck med socker i. Rekommenderas även den. Sedan är det sprit till maten. I glasen med genomskinligt innehåll är det arrak, som ännu inte spätts ut med vatten. Arrak är starkt märkte jag. Det behövs inte särskilt mycket.

Cornichen i Beirut

Irriterande. När man äntligen kommer till ett land där inte vissa sidor är blockerade funkar inte datorns uppladdningssladdningssladd. Snart är batteriet slut och Apple-affären är stängd för idag. Grrrr.
Annars är Beirut en lika trevlig stad som vanligt. Cornichen är alltid kul att promenera på.
Idag har vi varit i världens finaste stalaktitgrotta, en bit nordost från Beirut. Man fick inte ta bilder där, för stalaktiterna kan förstöras, men googla Jeita grotto, så får ni se. Helt makalöst faktiskt. Vi åkte på en liten båttur också i en undervattensgrotta. Hela grottan såg ut som någonting från en science fiction-film. Man väntade bara på att Gollum skulle hoppa fram från någon stalaktit.