Monday 30 November 2009

Ny kalsongvariant


Den här varianten har jag inte sett tidigare, en farbror i lång skrud, som stoppat in "klänningen" i kalsongerna.

Lite vanvördigt kanske att fotografera honom, men han gick ju runt på gatorna klädd så här, så uppenbarligen tycker han att det är ok.

Trött frukförsäljare


Folk i det här landet har ofta mycket långa arbetsdagar och dåligt betalt. Det är särskilt vanligt för folk inom detaljhandeln och inom statliga institutioner. Men egentligen är rätt många jobb illa betalda, så öppettider från tidig morgon till sen kväll är inte ovanligt.

Inte så konstigt kanske att farbror fruktförsäljare tar sig en tupplur i marknaden i Gamla stan i Aleppo mitt bland sina frukter.

Fotboll på restaurang


Enligt alla västerländska resenärers Bibel, guideboken Lonely Planet, är det här en ganska bra restaurang. Vet inte riktigt om jag håller med. Al Andalib i Aleppo är en ok restaurang, men inte mycket mer än så. Vi fick själva sopa bort smulorna på bordet från de tidigare gästerna, men jag blev i alla fall inte magsjuk.

Serveringspersonalen var dock trevlig och entusiastisk, det måste jag säga. Snabba som attan var de också, inte så konstigt med tanke på den korta menyn, den mesta maten var väl redan förberedd och klar ute i köket.
Det vi hade att välja på var: Kött eller kyckling, ris eller pommes frites, eller mezze.
Flexibelt system på skylten, man uppdaterar bara priset med den första siffran. Undrar hur många år sedan priset var 50?


Det var mest lokala män på restaurangen, varav de i vår hörna ivrigt tittade på den spännande kvalmatchen inför fotbolls-VM nästa år mellan Egypten och Algeriet.

En match som för övrigt föregicks av upplopp och politiska kontroverser, eftersom egyptiska mobilföretags kontor sattes i brand i Algeriet efter att Egypten vann den första kvalmatchen mellan länderna och efter att det algeriska landslaget attackerats när de kom till Egypten, med blodvite på vissa spelare som följd.

Jisses vad folk hetsar upp sig för lite sport ;-).

Man vill bara ut


Visst får man känslan av hur fint Barons Hotel en gång var under sin storhetstid, som helt klart inföll för mycket länge sedan. Men tro mig, inget har förändrats de senaste 70-80 åren. Visserligen charmigt med en gammal telefonväxel i receptionen, men mindre charmigt med sunkiga heltäckningsmattor i rummen.
Alldeles för dyrt dessutom, inte alls prisvärt om ni frågar mig. Det räcker med ett besök i entrén eller i den klassiska baren, men ta in på ett annat hotell.

Spöklikt hotell


I Aleppo finns legendariska Barons Hotel, där storheter som Agatha Christie, Lawrence of Arabia och Churchill bodde på sin tid. Då var det säkerligen ett hotell med stil och klass, men idag har Barons Hotel sjunkit ner till botten.

Korridorerna är spöklika, många rum sunkiga, även om det tydligen finns några fina. Men det är inget hotell jag rekommenderar innan en omfattande renovering genomförs, vilket dock inte verkar stå på planeringslistan. Den enda fördelen var att det finns centralvärme.

1:a klass till Aleppo


Det finns faktiskt tåg i Syrien, om nu någon trodde något annat. Man kan exempelvis åka tåg mellan Damaskus och Aleppo, en resa på fyra och en halv timme.

En biljett enkel resa i 1:a klass kostar 240 syriska pund, cirka 40 kronor. Då kan man också få den här utsikten. Det var faktiskt rätt många fönster i 1:a klassvagnen som hade krossade fönster. Man undrar lite vad som orsakade skadorna, sköt någon på tåget eller kastade sten?

Under resan delade den seriösa tågpersonalen ut en liten burk artificiell dryck till samtliga passagerare. I den så kallade restaurangvagnen kunde man bara köpa chips, godis, läsk och vatten. Helt ok resa, men inte mycket mer än så.

Utsikt från Qasyoon


Man kan inte säga annat än att utsikten från berget Qasyoon, som ligger intill Damaskus, är tjusig! Men det är rena rip-offen att ta en kopp kaffe eller te på någon av caféerna eller resturangerna där, kostnaden är som för en bättre middag.

Klagar man får man höra undanflykter som att restaurangägarna måste betala någon sorts statlig skatt. Troligen är det en lögn, säger andra syrier, som snarare tror att det handlar om att någon tjänsteman någonstans kräver "extra betalt" för att ge tillstånd till näringsidkarna eller att det helt enkelt bara är så att restaurangägarna tycker att de har rätt att ta extra mycket betalt för den snygga utsikten.

Bilden skulle egentligen vara större, men blogspot tycks inte anse att den får vara större än så här.