På flygplatsen dividerade jag om priset för en taxi. Chaufförerna, som förhandlade kollektivt mot mig (vad är det för stil, det var ju bara en som fick köra mig i slutändan!) ville ha 150 dirham (cirka 120 kr), jag ville ge 100 dirham. Vi enades om 120 dirham. (Bredvid mig hoppade besättningen från mitt plan in i en trevligt förbeställd minibuss, som skulle ta dem till något schysst förbokat hotell).
Min taxichaffis Mehdi var rätt trevlig och tyckte det var skojigt att jag pratade en sorts ufo-blandning av arabiska och franska. Ingen av chaffisarna kunde direkt någon engelska att tala om.
Nar jag kom till hotellet jag tänkt bo på var det fullt. Trött och sur vid midnatt, hade gått upp klockan fem på morgonen. Hade ingen lust att släpa runt mina två tunga väskor. Den sura portiern var i alla fall schysst nog att kolla med ett annat hotell runt hörnet och det ligger i riktning mot vart jag ska, sä det blev rätt ok. (Och innergården visade sig vara väldigt snygg på morgonen, se bilden!)Det var ganska bra, med tanke på omständigheterna, förutom det faktum att jag fick hotellets sista lediga rum - det absolut sämsta rummet, intill köket. Orkade inte ens ta kort på det, så irriterad var jag. Rummet hade fönsterluckor för bägge fönstren, för att det ena vätte mot kökets bakgård och det andra mot köket! Så inget ljus och inte heller några glasfönster att stänga, det kändes som att sova under diskbänken, för så fort någon var i köket kändes det som att de stod bredvid min säng. Jag sov inte så värst bra eller länge.
På morgonen blev jag på bättre humör, åt en trevlig frukostbuffé på den mysiga takterrassen. Härligt frasiga nygräddade pannkakor ingick.
Sedan fixade jag ett marockanskt mobilnummer och gick tillbaka för att checka ut. Utanför mitt rum satt hotellägarinnan, hon kommenterade att jag tydligen klagat till portiern på att det var störande att bo i det rummet. Jo du, sade jag, det kändes som att sova i köket. Hon tog inte illa upp, då hon mer än väl insåg hur rätt jag hade.Ägarinnan visade sig vara en trevlig läkare som driver hotellet med sin man, förutom att hon har en egen läkarpraktik. Jobb från morgon till sena kvällen. Eftersom jag ändå inte hade något vettigare för mig slog jag mig ner och beställde lunch. (Sju sorters vegetariska
förrätter och tagine med kyckling, grönsaker och sockerkokta gula russin). Vi babblade vidare och det slutade med att vi kom överens om att jag ska bli privatlärare lite då och då åt hennes 17-åriga dotter som behöver bättra på sin engelska, för hon ska bli läkare som sin mor. Sådant är jag alltid med på att stödja.Annars är det varmt och skönt, bättre än svensk sommar. Bara ben och svettigt i hårbotten. Inte en gnutta snö så långt ögat når.
