Torsdag 12/4 Cyberpark

Den där Cyberparken var lätt obegriplig. Visserligen trevligt med en rätt fin och grönskande park för en gångs skull. Men varför ställer man ut takförsedda pelare med inbyggda datorskärmar? Vid pelarna stod folk och spelade patiens på datorn. I en park. Obegripligt...

I parken pågick också en utställning i rabatterna. Barn från Franska institutet hade fått göra någon sorts fågelskrämmor som stod utställda i grönskan. Syftet framgick inte. Det var bara jag som tittade på dem.

Det var också fortsättning på musikfestivalen. Ett marockanskt band spelade, Groupe Nagham de musique. Tre sångare turades om att sjunga smäktande sånger. Publiken bestod till 99 procent av marockaner, trots att parken ligger centralt vid turiststråk.

När en kille sprang fram och överlämnade en blomma till sångarflickan på bilden utbröt stort fnissigt jubel i publiken, det var tydligen någon extraordinärt att killen uppvaktade en tjej så offentligt. Det kändes väldigt tonårsartat.

På kvällen blev det besök i förort längst ut i Marrakech. Kan bara säga kort att den saknar all den charm som finns centralt i stan. Förorten låg dessutom cirka 100 meter från flygplatsen, verkligt störande.

Jag fick också erfara vad icke-stress innebär. Nog för att jag är rätt nere i varv, men när vi skulle ses klockan åtta på kvällen och middagen inte var klar förrän vid midnatt var jag rätt hungrig och rastlös.

I väntan på maten fick jag titta på en video från ett berberbröllop. De dansade i 40 minuter utan avbrott. (Fuskklippt?). Marockansk dans och musik skiljer sig en hel del från den i Mellanöstern. Här är den mer stompigt och en massa små fram- och baktakter, rätt svår att dansa till. Måste erkänna att jag inte är helt förtjust i äkta marockansk musik, föredrar Mellanösternmusik, förutom den arab-andalusiska, som jag gillar.

Kvinnorna dansar också magdans på ett helt annat sätt här än det vi i väst vant oss vid att kalla ”magdans”. Här kallar de den dansen för ”orientalisk dans”. Den marockanska magdansen handlar verkligen om magen, de skakar så att magen hoppar upp och ner på något mysko vis. Jag fattar verkligen inte hur de gör. I Mellanöstern är det mer upp och ner med höfterna och sirliga rörelser med armarna. Här är det mer hej-och-hå med dansstegen, och de rör armarna snabbt upp och ner, som att de slänger något bakåt över axlarna.

Eftersom min värd var från öknen tyckte han hellre att vi skulle lyssna på sådan musik, så kallad saharawi-musik. Jag försökte få honom och de andra som var där att visa lite olika danser för mig, men det ville de inte göra. Fegisar.

På väg hem, mitt i natten, stod en ensam farbror vid ett överfyllt ställ med bananer på en totalt ödslig gata. Inte en kotte i sikte. Varför stod han där och försökte sälja bananer mitt i natten?...