Chaffisen den här gången var en sur gammal farbror. I passagerarsätet framtill satt en kurdfarbror från Aleppo i lång brun klänning, brun yllekavaj och vit sjal runt huvudet.
Det var bra att de babblade så mycket, då somnade i alla fall inte chauffören på de snirklande vägarna över de libanesiska bergen mot Syrien. Han irriterade sig också hela tiden på trafiken, vilket gjorde att risken för att han skulle vara mindre uppmärksam minskade kraftigt.
Här flöt trafiken på hyfsat bra, med inte allt för kraftiga trafikstockningar, men jag kan inte påstå att jag är särskilt imponerad över trafikvettet i den här regionen.
Kurdfarbrorn verkade bli imponerad av mig, och tyckte antingen att jag skulle följa med honom till Aleppo eller bjuda med honom till Finland.
"Inshallah" svarade jag honom, vilket min kvinnliga syriska medpassagerare tyckte var ett mycket bra svar.
No comments:
Post a Comment