Kattmat vid supermoskén

Som vissa redan vet klarar sig gatukatterna hyfsat bra när det gäller mat. Sophanteringssystemet går ut på att man slänger sin soppåse i en grön tunna i narmaste gatuhörn, om man bor i icke-sunkiga kvarter. Bor man i Gamla stan eller halvsunkiga områden ställer man helt sonika soppåsen på trottoaren. Inom kort, både dagar, kvällar och helger, dyker det snart upp en gubbe och tar hand om soporna. Ibland ses en sopbil susa förbi.
De vilda gatukatterna är alltså ganska tjocka, men definitivt mentalt störda, eftersom folk verkar sparka efter dem, och det finns knappt några gatukatter som vågar närma sig människor på ett nyfiket sätt. Inte många djurvänner här omkring. Men det finns tydligen några, för jag har sett minst två djuraffarer som säljer de av så många förhatliga katterna och hundarna. Och så finns det så här snälla människor, som ställer ut överbliven mat från restauranger till gatans katter. Katten på bilden intog sin måltid strax bakom den enormt berömda ummayyadiska moskén mitt i Gamla stan, en moské som för övrigt varit allt från någon gammal civilisations heliga plats, till bysantisk kyrka och romerskt tempel, så att den är moské för tillfallet (sedan omkring tusen år) kan lite hädiskt nästan ses som en tidens fluga med tanke pa Damaskus historia som sträcker sig många tusentals år bakåt i tiden.
Katten ja, den ratade allt utom pommes fritesen.