Trängsel vid busshållplatsen

Vad är det här? En busshållplats? Ser ni någon busshållplats? Inte jag. Men det är tydligen en hållplats för något. Troligen för de sunkiga minibussarna där folk inklämda transporteras hem för en billig penning.

Det är troligen inte en taxistation, för det finns inga sådana.

Notera att inte allt för många människor står allt för långt ut i gatan, då blir de påkörda av totalt ignoranta bilister.

För att komma på minibussarna gäller det att tränga sig hejvilt. När jag råkade passera på trottoaren där nere blev jag brutalt bortknuffad av en bastant dam insvept i svart.

Hon "råkade" inte bara buffa till mig, hon gled fram som en pansarvagn med hårt spänd kropp, så att effekten av hennes knuffande skulle vara så effektiv som möjligt. ("J-la kärring", tänkte jag).

Recyclade bussar

Man ser en hel del sådana här Scaniabussar omkring. Det är tydligen så att de recyclas. Vilket betyder att de återanvänds och säljs i tredje hand till det här landet eller till Afrika.

De flesta av bussarna här verkar ha varit i Pakistan, där de har för vana att smycka ut bussarna i en stil som påminner om epileptisk julpyntning.

När de recyclas hit tar man dock bort en del av det mest iögonfallande pyntet. Men det tycks ju blir kvar en hel del färgglada utsmyckningar ändå.

Trånga sunkgränder

Ibland står husen sjukt nära varandra i gamla stan. Det här är dock i den sunkiga gamla stan, det vill säga några kvarter en bit ifrån den större och lite finare gamla stan.

Där var det fullt av japaner och slummigt klädda västerlänningar. Varför måste de flesta se så sunkiga ut när de reser i den här delen av världen? Det borde stå i guideböckerna att folk här faktiskt föredrar en mer respektfull klädsel av besökare.

I alla fall: Man skulle ju kunna sträcka ut handen och hälsa på sina grannar mitt över gränden.

Bilden till höger är tagen rakt upp. Hur smalt kan det vara mellan husen? 20 eller max 30 centimeter. Jag skulle få grannskräck om jag bodde så där nära.

Departementet för sharialagar

På den här tomten mitt i centrala Damaskus står det här husskelettet. Så har det tydligen sett ut i många år.

Byggnaden är tänkt att hysa departementet för sharia-lagar, de religiösa familjelagarna som reglerar äktenskap, skilsmässa och vårdnadsfrågor. Alla andra frågor avgörs i vanliga domstolar.

Mitt emot husskelettet, alltså bakom min rygg när jag tog bilden, ligger "Tjuvarnas marknad" under en sunkig motovägsviadukt. Där kan man köpa stöldgods till låga priser, fick jag veta. Kan kanske vara bra att känna till. Eller inte.

Skandalbild!

Den här bilden tog jag i Ma'aloula förra veckan, strax utanför sankta Theklas "convent".

Några killar och tjejer som spelade boll tillsammans. No big deal, tänkte jag. Fast det visste jag ju ändå innerst inne att det var. Killar och tjejer brukar verkligen inte spela boll tillsammans utomhus på det här sättet.

Nu har jag fått reda på att det är ännu mera "skandalöst" än jag först trodde. Tjejerna var nämligen från Saudiarabien, och killarna från Syrien. De är inte gifta med varandra eller tillhör samma familj, alltså borde de inte umgås enligt de konservativa sociala regler som finns i den här regionen.

Och saudiska tjejer, som är från ett av världens mest superkonservativa land, borde enligt gängse normer verkligen inte umgås så här otvunget mitt på öppen gata med "okända män".

Kanske är det så att något håller på att hända i Saudiarabien när det gäller attityder och hur man beter sig, bara det att vi inte känner till det?

Ortodox kyrka

Jag tror att det här är en ryskortodox kyrka, men är inte helt säker. Besöket var ganska kort, och det fanns ingen omkring att fråga.

Kyrkan var tom, förutom farbrorn som satt och bad. Inte så konstigt kanske, kyrkan ligger högst upp på ett berg. Att ta sig dit är inte det lättaste.

Kyrkan var fylld av snygga syriska lampor, sådana med pärlhängen som jag gillar.

Normal partysminkning

Satt och bläddrade i några syriska damtidningar. Större delen av tidningarna var fyllda med kändisreportage från olika invigningar och något som såg ut som societetsfester. Typ Svensk Damtidning.

Det är också vanligt med reportage från kändisars bröllop verkar det som.

Damerna på de här festerna är verkligen uppklädda och uppsminkade till groteska nivåer. Som den här damen intill. Hon har en ganska normal partysminkning.

Te-konspiration

I de flesta länderna i Mellanöstern och Nordafrika dominerar Liptons marknaden för te till 90 procent. Och då pratar vi bara EN sorts te, de gula påsarna.

Det är nästan så att man börjar ana en kolonialistisk te-konspiration. Engelsmännen har ju härjat runt i regionen i över 200 år och på olika sätt försökt pracka på folk sina vanor och varor.

Men nu kan man skönja en ny trend! Lipton håller på att få konkurrens av Mahmouds te, som gör reklam för sig som ett reellt alternativ till de evinnerliga gula Liptonpåsarna.

TV-reportage

Jag har ingen aning om vad de sysslar med här, men det är ju någon sorts TV-inslag som spelas in av den konstymklädde mannen till vänster.

Vad de svartklädda damerna gör på bilden vet jag inte heller. Men ett är säkert, de är superreligiösa eftersom de också täcker hela ansiktet.

Om man känner till islam vet man att religionen inte kräver så mycket täckning. De som täcker sig så här mycket deltar i en sorts självutnämnd "tävling", där de försöker vara extra prudentliga. Därmed tycks de tro att de automatiskt blir bättre religiösa.

Reglerna för tävlingen är enkla: Den som täcker sig mest vinner. De här damerna vinner inte, för de har inte också handskar på händerna.

Ibland ser man så här väldraperade damer bli ledda på gatorna, som om de vore blinda. Tacka tusan för det, om man inte ser vart man sätter sina fötter måste man oftast ha en ledsagare.

Julgranar i Damaskus

Trots att solen mest har skinit och det är runt 14-15 grader dagtid nalkas julen även i Damaskus.

Häromdagen stod en tomte och brölade på stora gatan. Det var någon julfest i en skola.

De tycks också ha julmarknader här. I en hörna i en gränd i gamla stan började det med de här plastgranarna.

Några dagar senare stod bord uppställda med en massa julkrams, även kallade juldekorationer.

Igår på de engelskspråkiga nyheterna kl 22 (urkassa!) visades ett alldeles för långt inslag om någon julbasar som rika hemmafruar ordnar varje år. När ska Rapport börja visa inslag om julbasarer?

Konstcaféet vid Bab Sharqi

Alldeles innanför den östra porten (Bab al-Sharqi) i gamla stan, finns Art café Ninar.

Ett trevligt ställe där de visar utställningar och där man kan äta mat, dricka alkohol och röka vattenpipa. Det finns alltså många sådana ställen i de kristna kvarteren.

Menyn är dock helt på arabiska, men jag lyckades beställa det jag ville ha, så jag är nöjd!

Nyligen visades en utställning av en kvinnlig syrisk konstnärinna som heter Hala och som bott utomlands i många år. Det är hennes tavlor man ser i bakgrunden.

Vad tycker Song_Lover om de här tavlorna? ;-)

Trött skräddare

Skräddaren runt hörnet har öppet från tidig morgon till sen kväll. Inte konstigt att han är trött ibland.

Kunde inte låta bli att ta en bild i smyg när han satt och sov med huvudet på sin symaskin.

Imorse lämnade jag in min jeans för att de behövde förkortas. Ikväll hämtade jag dem, snyggt uppsydda, för det facila priset av 13 kronor.

Mörkt argheelecafé

Det här var en kväll på ett mörkt hak där man kan röka vattenpipa (argheele), äta mat och till och med dricka vin eller öl. I de kristna kvarteren så klart.

Ibland sitter en kille i ett hörn och spelar oud, den arabiska lutan. Det gjorde han den här kvällen, och jag har en inspelning som jag inte kan ladda upp. Det verkar som att näthastigheten är för långsam här.

Oudkillen hade ett stoooort flin på läpparna hela tiden och flirtade hejvilt med kvinnorna i publiken. Vi tittade bort. Bakom oss satt två syriskor och log stort mot honom, så när han spelat klart slog han sig genast ner vid deras bord med sitt slemma leende.

Framför mig i mörkret på bilen, satt en ensam kvinna i lång svart traditionell klänning och glitter i håret och rökte vattenpipa alldeles för sig själv. Skumt. Det är inte ofta man ser kvinnor härifrån sitta ensamma på en krog.

Vattenpipans munstycke är nästan det enda man ser på bilden.

Frågor från en syrier

Nu har jag suttit en kväll på ett snobbigt och ultra-modernt cafe (med andra ord dyrt) och diskuterat Ingmar Bergman, Henrik Ibsen, Strindberg och H C Andersen med en intellektuell syrier som är totalt inläst på nordiska stora författare och Bergman. Intressant! Det finns sannerligen smarta och tänkande personer överallt i världen.

Självklart kom vi in på andra ämnen, sådana som egentligen är förbi den "röda linjen", som de säger här. Men det här var en person jag kunde ställa en massa frågor till, sådana som man inte självklart kan ställa till vem som helst.

Han hade också några frågor till mig: Ökar rasismen i Sverige mot invandrare från Mellanöstern? (Särskilt med tanke på vad som hände 2001). Vad har svenskar generellt för stereotyper och fördomar om araber?

Vad skulle ni ge honom för svar? Skriv i kommentarsfältet!

Fejkgodis

Som sagt, i det här landet är de inte mycket för västerländska kedjor, även om det finns sådana också här.

Men mycket är mer eller mindre copyright-o-skyddade kopior, som så mycket i den här delen av världen.

Se här, känner man inte igen de flesta av de här godissorterna? Men kanske inte just under namnen Humhum, Demolino och Exent.

Arabisk källarklubb

Den här gången blir det ingen bild. Av flera okända skäl.

Hamnade i en källare, som visade sig vara en klubb där en massa konstnärer och intellektuella hänger. Folk drack arrak, vin och öl, babblade och hade roligt. Det var fest efter en konstnärs vernissage på ett galleri någonstans i den moderna delen av stan.

Jag skulle bra gärna vilja ladda upp en filmsnutt med två konstnärsfarbröder som skojdansade tillsammans så att alla skrattade hejvilt, men det funkar inte.

Självklart var även jag tvungen att ha dansuppvisning, tillsammans med en man, för att jag råkade svara ärligt på frågan om jag kan dansa lite arabiskt. Men det gick väl ganska bra tror jag, eller så var folk snälla och skrattade inte ut mig ;-)

Efter några glas vin gick det också riktigt bra för mig att prata och förstå arabiska, haha. Alkoholen tycktes lösa upp alla hämningar och blockeringar i hjärnan och tungan.

Långt efter midnatt levererades arabisk plockmat till alla gästerna. Smarrigt, gott och trevligt!

Det här med dont drink-and-drive, det tar man inte så hårt på i många arabiska länder märkte jag åter när jag fick skjuts hem vid halvtretiden. Men allt gick bra.

Ingen benzin

Så här ser en bensinstation som har slut på benzinen ut. Det händer tydligen titt som tätt, även om landet har egen olja och egna oljeraffinaderier vad jag vet.

Hur kan benzinen då ta slut? Någon som har ett svar?

På nästa station hade de benzin den här dagen. Den kostade 36 syriska pund per liter. Dyrt. Drygt fem kronor litern.

Gråaktig vy

Jag kan inte låta bli ännu en översiktsbild av staden.

Vi åt middag på stället högst upp på berget i skymningen. Då kan det bli så här grått och fint.

Man kan ju få för sig att det är någon sorts socialistisk dysterstad vi blickar ut över.

Alis konstcentrum

En av landets mest kända skulptörer är Mustafa Ali, en charmig och generös man som jag råkade möta.

I de gamla judiska kvarteren i gamla stan har han inrättat ett konstcentrum, med utställningar, happenings, konserter och teaterföreställningar i ett jättestort gammalt hus med öppen gård och springbrunn i mitten.

Helt otroligt att ett sådant ställe finns här!

Konstscenen har tydligen förändrats mycket de senaste fem till tio åren. Allt fler gallerier med seriös konst öppnar. Det rör sannerligen på sig inom det här området.

Kolla in hans sajt http://www.mustafali.com/

Här flydde Thekla

Det här är sprickan genom berget som Gud öppnade för Sankta Thekla, så att hon skulle kunna fly den onda armén. (Mer nedan om henne).

Gången påminner om den långa ingångsgången till den rosa staden Petra, i Jordanien, där nabatéerna bodde för länge sedan.

Den här gången är mycket kortare och med lägre berg. Fast fin ändå.

På vägen mötte vi en åsna och hans förare. Däremellan en korkad kille som inte kunde ta skarpa kort på oss ens med våra simpla digitalkameror. Spännande värre!