Spöregn i Damaskus

Efter en månad med stekande sol varje dag och temperaturer på över 30 grader dagtid kom hösten eller om det är vinter. Mycket regnande i fyra, fem dagar, med översvämningar på gatorna. Avloppssystemet tycks inte vara anpassat till stora mängder regn. Gubbar sågs skyffla vattnet till avloppsbrunnarna. Folk stannar hemma från jobbet. Allt för en bra ursäkt för att slippa jobba eller gå till skolan. För att inte tala om de få dagar det snöar lite blask, då står hela stan nästan stilla och att stanna hemma är något som ses som normalt. Dock har det inte snöat än, och efter dagarna med regn är det åter runt 20-25 grader dagtid när solen skiner. Helt klart en utståelig höst. Men har man inte värme hemma, vilket sannerligen inte alla har, blir det kallt och rått inomhus kvällar och nätter.

Storpotäterna

Sådana här bilder ser man lite varstans på bilar. Det är landets Storpotäter. Han i mitten är högsta Storpotät. De andra är hans potät-brorsor. Någon av dem är tydligen storpotät för typ något militärt. Den andra vet jag inte.
Vissa syrier gnäller lite i smyg över folk som smörar genom att sätta upp dylika bilder i sina bilfönster eller på väggar på kontor eller i affärer. Men ingen skulle uttala någon kritik offentligt.
Man skulle kunna göra en analys av hur dessa Storpotäter framställs på de officiella bilder som finns uppsatta utanför myndigheter och departement. Ibland ser de tuffa ut som här. Ibland ser man bilder på den högsta Storpotäten utan solglasögon, där han ler och nästan ser gullig ut (typ utbildnings- och barnfrågor). Andra bilder på honom utan solglasögon kan vara för typ handelsfrågor, då han har en grå kostym på sig och har ett uttråkat neutralt ansiktsuttryck. När det gäller de hårda frågorna, som armén och liknande, har han alltid pilotglasögon och tuffa kläder på sig. Helt klart har någon tänkt till över hur han ska framställas.

Mera gatukonst

Den här bilden kan jag i alla fall tyda. Den stora krumelueren är bokstaven "k som den skrivs i slutet av ett ord. (I mitten ser den annorlunda ut).
Den lilla texten nedanför, som är översatt till engelska bokstäver (som om det skulle hjälpa om man ändå inte förstår arabiska), betyder "allt är skit".
Undrar vem som tycker det?
Kanske det Hamra-baserade hip-hop-kollektivet Fareeq al-Atrash, som ska uppträda ikväll. Synd att jag inte hinner se det uppträdandet, skulle vara kul att se och höra hur det går till när libaneser rappar.

Vanlig gata i Hamra

Stadsdelen Hamra i Beirut är trevlig, även om det också finns andra trevliga stadsdelar. Stämningen i Hamra är avslappnad, det är nära till vattnet och promenadstråket Cornichen, många små trevliga affärer och barer och klubbar som inte är så pretentiösa som vissa ställen i Beirut kan vara. I Beirut är det showoff och bling-bling som gäller. Allt är mycket dyrt också. Libaneserna gillar att visa att de har pengar. Männen ska ha stora flotta bilar, kvinnorna ska vara supermejkade i flashiga kläder, och när de kommer upp i åldrarna ser man många som är plastikopererade. Stela leenden och konstigt utsträckta ansikten är inte en ovanlig syn häromkring. Måste dock säga att dessa stela ansikten ser lite makabra ut.

Gatukonst i Beirut

Det tycks pågå någon sorts aktivitet kring gatukonst i stadsdelen Hamra i Beirut. Jag ser figurer i samma stil lite överallt. Synd att jag inte förstår allt, men det jag förstår är att kvinnan med de svarta solglasögonen är den super-berömda egyptiska sångerskan Oum Khoulthoum, som dog på 1970-talet och som fortfarande spelas varje dag överallt i alla arabiska länder. Låter överdrivet, jag vet, men det är sant.
Även om jag kan läsa pratbubblan förstår jag inte riktigt vad det står där. Får ta reda på det och återkomma. Den blå handen till vänster är Fatimas hand, och smycken och dekorationer med Fatimas hand syns lite varstans, handen är ett skydd mot det onda ögat. Dock kanske inte denna, som tycks ha fått en annan, mer modern betydelse. Vad ugglorna och Musse Pigg har med saken att göra har jag ingen aning om.

Uppdatering: Nu har jag fatt reda pa att det Oum Khoulthoum sager ar nagot mycket fult, tydligen titeln pa en "dalig" sang, vilket ju blir valdans hadiskt eftersom Oum Khoulthoum ar en sadan hyllad legend. Och Musse Pigg sager tydligen det Storpotaterna ofta sager pa sina storaffischer runt om i landet har, namligen "Vi ar med er". Samt undertecknat av en "bomb", dar det star "folket". Mycket kul, hehe.

Nära cykelkrock

Här i Medhat Basha, den andra stora marknadsgatan i Gamla stan i Damaskus, en liten pyttig gränd, inte ens en meter bred, stod jag och spanade lite smålömskt, för att försöka fotografera folk utan att de tänkte på det. Men det blev lite "straff" direkt, plötsligt svängde det inte en cyklist i den lilla gången, som jag knappt skulle kalla gränd ändå och höll på att köra på mig. Det var nära ögat. Sedan gick det inte att stå där och försöka vara osynlig fotograf av typen fluga-på-väggen.

Klostret Mar Musa

Det här är ett speciellt ställe måste jag säga. Klostret Mar Musa, som ligger en bra bit ut i stenöknen utanför en liten håla en timmes väg norrut från Damaskus. Googla så hittar ni en massa spejsade bilder på deras hemsida. (Modern, till skillnad från levnadsstandarden på klostret. Men bor man högst uppe på en bergstopp kan man inte direkt kräva lyxliv).
Vi anlände i skymningen, strax innan det blev alldeles för mörkt att klättra upp för de hundratals trappstegen den sista biten till klostret.
Enkel middagsförtäring serverades gratis, linsgryta och ris, med lite bröd och ett fåtaliga grönsaker. Vid 23-tiden skickade en munk alla gäster till sängs. March pannkaka liksom till den malmedelsluktande sovsalen för kvinnor. Stenhårda mardasser och kuddar, men vem har sagt att livet i ett kloster ska vara enkelt eller bekvämt. Man får bo gratis och får gratis mat om man hjälper till med arbetet i klostret eller donerar valfri summa pengar. Munkarna och den enda nunnan var mycket trevliga och vänliga.
Vi hade ingen aning om vad vi skulle få se när vi anlände i mörkret kvällen innan, men utsikten på morgonen från klostret var fantastisk, en upplevelse att vakna och se ut över stenöknen från bergstoppen. Fler bilder kommer, nu tar nog datorns batteri slut när som helst. Om inte, är det dags för en natt i Beirut. Synd att jag inte kan vara här längre tid här, himla trevligt med fritt internet, även om allt är m y c k e t dyrare än i sunkiga Syrien, men som dock faktiskt har sina icke-sunkiga sidor också.

Åsnan i Ma'aloula

Det blir alltid snygga bilder när farbrorn med åsnan kommer gående i den så kallade siqen, bergsgången, bakom den heliga Theklas kloster i byn Ma'aloula. Skrivit om det tidigare, men hinner inte länka nu. Thekla flydde undan några ondsinta typer i den här bergsgången, men Gud bistod henne på något sätt genom att öppna och stänga den lagom till de onda kom springande efter henne.
Än i denna dag vandrar åsnefarbrorn genom bergsgången. För övrigt räcker det med ett besök i Ma'aloua. Det händer inte mycket i den lilla byn. Två besök får räcka för mig.

Rockare i Damaskus

I den sunkiga stadsdelen Souk Sarjouja, några minuters promenad från den stora ingången till den stora marknadsgatan i Gamla stan, finns mysiga utecaféer för folk som inte är så fina i kanten.
Här sitter mest studenter, folk som ser ut att inte ha så mycket gemensamt med storgubbarna som styr landet, och lite annat löst folk. I ett hörn satt denne coole Damaskusrockare, fullt utrustad med dator fylld av cool musik och pyttesmå högtalare bredvid. Han såg väldigt nöjd ut när han blev fotograferad. Långt hår också, inte det allra vanligaste här, där killarna springer till hårfrisören stup i kvarten. Kanske tillhör han Damaskus hårdrocks- eller rockkretsar, som jag inte riktigt fått kläm på än. Kanske får jag det aldrig, osäker på om de existerar mer än i enskilda individers egen lilla värld på ett café med en dator.

17 fat med mat

Det tycks vara tävling i flest antal matfat. Nu är vi uppe i 17 fat mezze på vid ett tillfälle. Här var det både kalla och varma förrätter. Med bordet så fullt av fat behövs ingen huvudrätt. Fyra personer orkade inte ens äta upp allt på de 17 faten. Men gott var det. På en restaurang jag inte minns namnet på, men dit ska ni gå. Precis vid the Straight Street i Gamla stan, var de romerska runinerna är, ungefär mitt på. Den gröna sörjan i glasen kallas polo och är en god mintdryck med socker i. Rekommenderas även den. Sedan är det sprit till maten. I glasen med genomskinligt innehåll är det arrak, som ännu inte spätts ut med vatten. Arrak är starkt märkte jag. Det behövs inte särskilt mycket.

Cornichen i Beirut

Irriterande. När man äntligen kommer till ett land där inte vissa sidor är blockerade funkar inte datorns uppladdningssladdningssladd. Snart är batteriet slut och Apple-affären är stängd för idag. Grrrr.
Annars är Beirut en lika trevlig stad som vanligt. Cornichen är alltid kul att promenera på.
Idag har vi varit i världens finaste stalaktitgrotta, en bit nordost från Beirut. Man fick inte ta bilder där, för stalaktiterna kan förstöras, men googla Jeita grotto, så får ni se. Helt makalöst faktiskt. Vi åkte på en liten båttur också i en undervattensgrotta. Hela grottan såg ut som någonting från en science fiction-film. Man väntade bara på att Gollum skulle hoppa fram från någon stalaktit.

Kamelauktion

Ytterligare en sjuk dag vid tv:n råkade jag bläddra förbi den här kanalen från något Gulfland. Det ser man på killarnas klädsel och på att de är på en kamelauktion. (Ok, dromedarauktion då, efter påpekande av vissa läsare. Tydligen är detta evenemang så pass intressant att man sänder det på tv. Auktionen gick till som en hästauktion antar jag, det vill säga dromedarens namn, ålder och tandstatus ropades ut. Dromedarerna gick runt i sin hage, eller vad det nu kallas för dromedarer, och såg stolta ut. Det verkar som att de känner sitt värde. Dock förstod jag inte hur budgivningen gick till, det var en blixtsnabb händelse som gick mina ögon förbi.

45.000 lira

Vissa dagar känner man sig extra rik. Som när man kan lägga upp 45 stycken tusenlappar på golvet och njuta av utsikten. Dock är 45 papp inte så mycket att hänga i julgran, "bara" omkring 7.000 kronor. Visserligen inte att förakta, men det blir inte lika många tusingar att göra solfjäder av.
Men irriterande att den största summa man kan ta ut på de flesta bankomater bara är 10.000 syriska pund (eller lira), vilket motsvarar omkring 1.500 kronor. Inte mycket att hurra för om man ska vara här ett tag. Det blir många extra uttagsavgifter á 35 kronor i hemmabanken.

Äggforsäljaren

En annan dag gick jag lite vilse i ett halvsunkigt område en bit utanför Gamla stan. Nar jag strosade genom de smutsiga gatorna såg jag den har affären. Mycket specialiserad kan man säga. Farbrorn (som skymtar lite i bilden uppe till hoger) säljer bara och endast ägg.
Men man får ju säga att han gör reklam för sina ägg pa ett rätt fint satt - bruna ägg i blåa kartonger, och vita ägg pa lila kartonger för att piffa till det hela. Jag frågade om jag fick ta en bild och det fick jag. Farbrorn undrade inte varför. Han verkade stolt över sina ägg.

Lost i Gamla stan

Strax efter skymningen råkade jag gå vilse i gränderna i Gamla stan. I mörkret är det inte lätt att hitta ut och även om jag råkat ha en karta med mig hade den inte stämt och gatunamn (snarare grändnamn) är inget man öodslar tid på häromkring. Som mina trogna läsare redan vet, används inte officiella gatunamn särskilt mycket i den här delen av världen. Jag lyckades dock hitta ut ur labyrinten efter ett tag. Min metod var att följa de fåtaliga människor jag såg, och visade sig vara smart, för de var tydligen på väg mot något mer befolkade gränder och gator.

Alkohol och hijab

Det här ser inte mycket ut för världen, men visar att allt inte är så enkelt som det ser ut här i världen. Vad man inte ser på bilden är ölglaset framfor mannen till vänster. Kvinnan som sitter mitt emot honom bar hijab, har alltsa täckt har. Det borde ju inte gå ihop tanker man, särskilt inte mitt på blanka dan. Men så är det också vid Bab Touma, det kristna området i Gamla stan. Många kanske tycker att det inte går ihop att en kvinna med täckt hår sitter på restaurang med en man som dricker alkohol. Men i det här landet går mycket ihop som kanske inte förväntas gå ihop i västerländska ögon.

Dagens kackerlacka

Kackerlackorna tillhör inte heller mina favoriter. Den har stora rackaren, 4-5 centimeter lång, uppenbarade sig på en balkong jag råkade befinna mig i närheten av. För att riktigt glädja mina läsare tog jag en närbild.
Det såg ut som att kackerlackan låg död på rygg. Men ack vad sällan kackerlackor dör bara så där... En halvmeter bort stod ett mindre exemplar av samma art och såg arg ut och viftade med sina spröt. Troligen en yngre släkting. Nar jag skulle lyfta bort den mindre med en sopskyffel började den spreta hejvilt. Sedan skulle den stora mamma-kackerlackan bort. Tji vad den inte var död! Den låg bara och vilade på rygg visade det sig. När jag petade på den med skyffeln var det knappt jag hann slänga ner den på gatan innan den började sprattla på ett sätt som fick mig att tro att den ville stanna kvar. Jag tittade aldrig ner på gatan för att se reaktionen från de som eventuellt fick en feting-kackerlacka i huvudet...

Golan-konferens

Är man sjuk händer det att man tittar för mycket på tv. För ett tag sedan var den en konferens om Golanhöjden, ett känsligt ämne i denna region. Det ordnades en "Internationell konferens" kring det hela, som den syriska statstelevisionen naturligvis sände ett långt block om i kvällsnyheterna. Alla på konferensen hade samma uppfattning - att det rör sig om ockuperat område. Inga deltagare från landet sydväst om detta, det onämnbara landet, var så klart inbjudna.
I Golanbergen bor det många druser, vars manliga befolkning är stolta över sina mustacher. Några av de mustaschbeprydda fick säga något i statstelevisionen, (faktiskt en kvinna också, dock utan musche), troligen var det väl inövat och välrepeterat och förhandsgranskat. Rätt snygg bildmix de fick till i tv i alla fall, med flaggan halvt genomskinlig i bakgrunden.

Fredags-TV

Det finns ju hur många arabiska tv-kanaler som helst! Inte så konstigt kanske, det finns ju rätt många arabisktalande länder. Om det fanns flera svensktalande länder kanske det också skulle finnas hundratals svenskspråkiga kanaler. Här finns det så klart också en massa religiösa kanaler. På fredagar, då den viktiga veckobönen infaller, visas bönen i TV för de som inte orkar eller kan gå till moskén. Den här bönestunden sändes från något land kring Gulfen, fattade inte riktigt vilket. Farbrorn längst fram leder bönen, halvsjunger lite recitationer från Koranen och så ber alla.

Tomt lite varstans

Det blev visst lika tomt i uppdateringen som en fredag på en i vanlig marknadsgata, till följd av tidsbrist i att hitta ställen som funkar för uppdatering. Fredagar är som sagt sköna om man vill ha lite lugn och ro. Men nu har jag varit sjuk i flera veckor och är trött på det. En läkare tror att jag är allergisk mot damm och luftföroreningar och det kan mycket väl stämma. Efter tre dagar med lite meducin känner jag mig bättre. Damaskus är inte den ultimata staden om man vill ha frisk luft, i vart fall inte inne i stan, där det mesta är skitigt och dammigt.