Tisdag 10/4 Attack & kungayra

Jaha ja. Inga trevliga nyheter idag. Kortfattat fick man veta att fyra terrorister dog i Casablanca när de jagades av hemlig polis. Tre sköts till döds av polisen, en exploderade sig in i en annan tillvaro. Minst en polis och ett barn omkom och ett tiotal andra personer skadades. Tillslaget hade något att göra med bombningen av ett internetcafé Casablanca den 11 mars i år. Varför de var terrorister och vad de hade för syfte fick man inte veta... Kanske vet ni i Sverige mer om detta?

För att balansera upp det hela till en mer lättsam nivå köpte jag en av de största damtidningarna i Marocko, Citadine. På omslaget en bild på kungen och hans fru prinsessan Lalla Salma. Lalla är en fin titel, betyder ungefär ”dam” eller ”lady”. (Jag vet inte varför Salma inte får vara drottning? Kanske för att hon inte är av kunglig börd utan ”bara” från en ”fin” familj i Fez? Kommer hon aldrig att få bli drottning? Ja ja, strunt detsamma).

Den "lockande" rubriken på omslaget lyder: ”Exklusivt reportage. I den kungliga familjens intimitet”.

Landets tidningsstånd är den här månaden tapetserade med denna tidning, på vissa ställen hänger det till och med specialtryckta stora affischer av omslagsbilden.

Kungafrossan beror på att kung Muhammed VI och hans fru fått sitt andra barn, en flicka som fått namnet Khadija. (Hon kallas alltså Lalla Khadija). För att fira det hela benådade kungen ett antal fångar, som släpptes ur fängelse.

Troligen är det ingen slump att flickan döptes till Khadija. Kungen har en grannlaga uppgift i att försöka balansera mellan att modernisera landet och tillfredsställa mer konservativa krafter. Namnet är en signal till de konservativa att kungen är en god troende muslim. Khadija var nämligen profeten Muhammeds hustru och den första kvinnliga muslimen. Ansedd som en mycket god sådan.

Men kungafrossan beror också på att det är typ första gången som kungafamiljen släppt in pressen så nära på sig, så i alla tidningsstånd ser man folk som står och tjuvläser. (Mitt exemplar var ganska sönderläst upptäckte jag först när jag kom hem). Den nya prinsessan Khadija föddes i slutet av februari i år och hennes storebrorsa kronprisen, som är fyra år, heter så klart Hassan.

Så klart, för kungarna i Marocko har det senaste århundradet antinget fått namnet Muhammed eller Hassan. Varannan gång Muhammed, varannan gång Hassan. Inga namnproblem här inte. Han som är kung nu är Muhammed den sjätte. (Hans farfar, som jag skrev om igår, var Muhammed den femte).

Däremellan kom Hassan den andre, nuvarande kungens farsa. Då är det logiskt att Hassans barnbarn, den fyraårige kronprinsen, också fick namnet Hassan. Han kommer att blir Hassan den tredje den dag han blir kung. Enkelt och smidigt.

Inne i Citadine kan man läsa en artikel om hur ofantligt avantgardistiskt och nydanande det är att kungen tillåtit att pressen får ta bilder på hans fru och barn, plus övriga kungafamiljen. Sådant var totalt otänkbart tidigare. Det är en ny epok som har inletts i Alawitdynastin, utropar tidningen fascinerat. Och de har rätt i. Tidigare kungars fruar visste folk knappt namnet på. Än mindre syntes de i tidningar. De var i princip helt osynliga för allmänheten under hela sina liv. (Kanske rätt skönt för dem).

På bilden poserar alltså hela kungafamiljen. Den består av kungen, hans fru, deras två barn, samt kungens tre systrar och enda brorsa. Intressant att notera att fruar och makar till prinsessorna och prinsen inte tycks räknas till kungafamiljen, de fick i alla fall inte vara med på bilden.

Den marockanska kungafamiljen är i alla fall extra fin, anses det. Detta då de säger sig härstamma i direkt nedstigande led från profeten Muhammed (hur det verkligen är bevisat vet jag inte), samt att de är den kungaätt som regerat längst i världen, i 377 år.

Det finns en annan arabisk kungätt som också hävdar att de är ättlingar från profeten, och det är den jordanska kungafamiljen. Men de har bara varit kungliga sedan det ottomanska imperiet föll i samband med Första världskriget och de europeiska kolonialmakterna tyckte att det skulle vara lämpligt att importera en familj från det område som nu är Saudiarabien (inte då), en familj som fick ett nytt - och helt nyskapat - land att vara kungar i, alltså Jordanien. (Inte så konstigt att många jordanier inte tycker att kungafamiljen hör hemma i landet, det tycks ta något fler generationer för att ”respekten” ska rota sig).

Nåväl.

Nu räcker det väl med kungaskvaller för den här gången. Kanske till och med för evigt. Värsta Svensk Damtidningsrapporteringen. Trodde ni inte om mig vad? (Men lite historiekunskap fick ni på köpet). Och jag som inte ens läser Svensk Damtidning hos min frissa. Hon har nämligen bara VeckoRevyn och Hänt i Veckan. (Som jag läser).

Förresten är de marockanska damtidningarna inte lika utslätade som svenska. De innehåller ofta många och utförliga artiklar om mer eller mindre tabubelagda eller "utmanande" ämnen, om allt från våld mot kvinnor, homosexualitet (förbjudet inom islam), till vilka positiva effekter förändringarna i familjelagstiftningen innebär för kvinnor. I praktiken är de ganska feministiska och tycks ha som ambition att utbilda och informera kvinnor om deras rättigheter. "Dolt" bakom en glättig fernissa. Smart.

Måndag 9/4 Viktig 60-årsdag

Idag var det en mycket viktig dag i Marockos historia - nämligen 60 år sedan framlidne kung Muhammed V besökte Tanger och höll ett tal där den 9 april 1947.

”Jaha, än sedan då”, kanske ni säger, ”kungar far väl jämt hit och dit och håller tråkiga tal”.

Då säger jag så här: 1947 var Marocko fortfarande under fransk ockupation och kungens besök i Tanger hade att göra med att han stödde den nationella motståndskampen mot fransmännen. Besöket var djupt symboliskt.

Fransmännen ockuperade Marocko 1912 och kung Muhammed V var en marionettfiguer under det franska ”protektoratet”, som det kallades. (”Protektorat”, som i engelskans ”protect”, typ ”skydda” marockanerna, bah vilka ruttna undanflykter kolonialmakter alltid hittar på!).

En historiker förklarade på radionyheterna lite mer om den viktiga dagen 1947:

”Kungens besök och tal i Tanger var mycket viktigt på många sätt. Då, för att det var ett tecken på Marockos ambition att återvinna sin frihet från det franska kolonialväldet. Muhammed V visade världen att Marocko var kapabelt att ta ansvar för sina egna interna och externa angelägenheter och bli en oberoende stat”, sade historikern.

”Idag 60 år senare tänker vi fortfarande på kungens gest, det var en mycket viktig början till ett oberoende Marocko”, sade mannen på radion.

I alla Marockos städer demonstrerade folk den här dagen 1947. De ville visa att de stod bakom kungen i kampen för självständighet. Sedan följde en massa struliga år. 1953 blev hela kungafamiljen landsförvisad till Madagaskar, kungen hade börjat bli för ”stöddig” mot fransmännen.

Först 1956 insåg fransmännen att det här med kolonier är föråldrat och inget bra för landets image som modernt och demokratiskt, så Marocko fick bli självständigt. Kung Muhammed V återvände från exilen, hyllades av folket och det var frid och fröjd ett tag. (Sahara-frågan, som eventuellt håller på att lösas nu, visar väl på hur många före detta koloniserade länder efter självständigheten tar med sitt ett liknande arv av kolonialtänkande...).

Hur som helst: Den nästföljande kungen, Hassan II, som efterträdde Muhammed V när han avled 1961 var väl kanske inte lika uppskattad, för att uttrycka sig diplomatiskt. (Ni kan ju googla lite själv och se vad ni hittar). När han avled 1999 efterträddes han av sin son, den nuvarande kungen Muhammed VI, som tycks vara en modern man som vill förbättra landet på många sätt.

Till exempel det här med att ge kvinnor större rättigheter, som gjort att han motarbetas av konservativa islamister. Men faktum är att redan nuvarande kungens farfar, alltså Muhammed V, lät sina döttrar gå utan slöja på 1940-talet för att visa att saker och ting skulle förändras. Men vissa förändringar tar mer tid än andra, särskilt sådana som har med kvinnors rättigheter att göra.

(Jupp, jag har "lånat" bilden från nätet, från wikipedia, så det borde väl vara ok?).

Söndag 8/4 Osynkade böneutropare

De första nätterna i ett muslimskt land vaknar man för det mesta vid halvfemtiden - tidpunkten för den första av dagens fem obligatoriska böner. Sedan vänjer man sig och sover genom muezzinernas (böneutroparnas) kallelse till bön.

Imorse skulle de shoppande spanjorerna ta femtåget till Tanger, så de väckte mig vid kvart-över-fyratiden, för att många spanjorer inte tycks kunna röra sig utan att väcka alla andra. (Notera att jag inte säger alla spanjorer, även om jag är benägen att säga ”alla” om dem jag nyligen träffat).

”Ja ja, so what”, tänkte jag och gick upp till den översta altanen för att se hur Marrakech ser ut vid den tiden när jag nu ändå var vaken.
Det var kolmörkt.

En liten stund senare hördes ett klickande ljud från vår lokala moské cirka 50 meter bort. (Bilden ovan). Någon satte på högtalaren, knackade på mikrofonen så att det sprakade och harklade sig. Det var muezzinen som började dagens arbete. Han höll på i fem minuter med sitt ”Allahu akhbar” ... dvs ”Gud är störrre” (än både du och jag kan föreställa oss, nota bene, för det är hela poängen med Gud och bildförbudet inom islam, hur mycket vi än anstränger oss kan vi aldrig riktigt fatta Guds enorma kärlek och storhet och så vidare...).

Cirka nio minuter senare (jag tog tid) började muezzinen i Koutoubian att kalla till bön, nu med mycket starkare högtalare. Efter honom hördes en massa andra böneutropare över hela stan. Var och en tar cirka fem minuter på sig, men när de inte är synkroniserade blir det ju en ganska utdragen historia på upp till 15-20 minuter. ”Inte konstigt att man sover lite sämre vissar nätter”, tänkte jag.

Här i Marrakech är muezzinerna alltså inte synkroniserade som i Kario, en stad med 15 miljoner invånare nattetid och 20 miljoner dagtid, enligt vad jag har fått höra av dem som bor där.

En dag fick någon makthavare i Kairo nog och beordrade synkroniserat böneutrop. Jag är nästan benägen att skriva till kungen av Marocko för att föreslå samma sak här. För vad jag ändå har fått veta är att bönerna har någon sorts samband med vilken tid på dygnet det är - särskilt dagens första bön, som ska börja när den första solstrålen har nått den plats man befinner sig på. Inte kan det väl vara så att jorden är så krokig och böjd just vid Marrakech att bönerna börjar med nio minuters mellanrum? (Kom inte och tala om för mig att det beror på minaretens höjd, det stämmer inte med höjden på den lokala moskén jämfört med Koutoubian, som är högre och därmed borde börjat tidigare. Men kanske försov han sig, Koutoubiamuezzinen? Vem vet).

P.S För dem som är intresserade av övriga bönetider i Marrakech kan jag informera om följande: Jag har under några veckors tid gjort egna iakttagelser om när böneutropen påbörjas. De är - som ni säkert kan misstänka - inte helt exakta. (Alltså böneutropen). Vad variationen beror på kan jag inte förklara. (Kanske jordens bana runt solen?).

Dagens andra bön brukar infalla vid 12.50-tiden. (Då har man haft tid att äta frukost och uträtta en massa bestyr efter morgonbönen).
Sedan kör det ihop sig ett tag.
Den tredje bönen brukar infalla vid 16.10-tiden.
Den fjärde ungefär vid solnedgången, cirka 18.50-tiden. (Vacker bön, just eftersom den sker vid solnedgången).
Den femte och sista vid 20.15-tiden. (Kolmörker).
Sedan är det dags att gå och lägga sig så att man orkar upp vid halv-fem-tiden.

Betänk följande: Att ”bara” be fem gånger om dagen anses av vissa vara en eftergift från Gud, som ”egentligen” tyckte att människorna borde be 50 gånger om dagen.... (Källhänvisning saknas).

Lördag 7/4 Vägverket

Taxistrejken tog slut igår, idag har jag fått veta att den hänger ihop med Sverige. Tydligen är det svenska Vägverket i Marocko sedan några månader för att ge tips och råd. Ett av de råd de gett marockanerna är att höja böterna rejält för olika trafikförseelser.

Jag vet inte hur de här svenskarna från Vägverket lade fram det hela eller hur mycket de känner till om landet, men att döma av hur mycket böterna föreslås höjas skulle de hamna på samma nivå som i Sverige. Frågan är om det är svenskarna som inte fattar hur lite de flesta marockaner tjänar, eller om det är det marockanska Vägverket som inte bryr sig?

Förslaget som taxichaufförerna protesterade mot var bland annat att böter för att köra mot rött ljus föreslås höjas från 400 dirham (cirka 350 kr) till 3.000 dirham, vilket är en förmögenhet för taxichaufförer, som kanske bara tjänar 3.000 på en månad. Inte svårt att förstå att chaufförerna strejkade.

Tänk om böterna i Sverige hade höjts motsvarande lika mycket i förhållande till normala löner? Till exempel 15.000-20.000 kronor för rödljuskörning. En månadslön för många. Det skulle nog de flesta i Sverige tycka var totalt absurdt och vilja protestera mot. Motormännen skulle garanterat rasa och arrangera landsomfattande strejker.

När det gäller Marocko måste man också betänka lite andra faktorer. Drastiskt höjda böter i kombination med den utbredda korruptionen skulle leda till ganska tråkiga omständigheter.

Tänk er följande: En lågavlönad (det är de) polis som behöver lite ”extrainkomst” ställer sig vid ett rödljus och stoppar bilar som han anser ha kört mot rött ljus. Ingen kan förstås ifrågasätta honom på grund av att poliser här har extremt hög auktoritet, man ”tjafsar” helt enkelt inte med polisen, för då kan man råka ännu mera illa ut.

Enda sättet att komma ur situationen är att betala ”baksheesh” (muta). Om böterna då har höjts till flera tusen kan det för en hårt slitande taxichaufför te sig ”ok” att ”bara” betala några hundra i muta. Med den nuvarande nivån på böter är det inte lika ”dyrt” att muta sig ur en sådan situation, OM den nu skulle uppstå, vilket ju förstås inte alls är troligt ;-)....

Annars är trafiken sedvanligt kaotisk igen. Att vara taxichaufför i den här stan ger träning i buddhistiskt lugn. Sedan ser man alla möjliga konstiga varianter av att åka moppe. En inte alls ovanlig variant, som jag har funderat mycket på, är liten familj på moppe. (Har ännu inte lyckats fotografera detta).
Pappa kör och har hjälm på huvudet. Mor sitter bakpå, utan hjälm. Ibland håller hon det lilla barnet, typ bebis och upp till två-tre års ålder, i famnen. Eller så får det lilla barnet sitta framför fadern, på styret. Man fasar för vad som skulle kunna hända....

Och i de smala gränderna i medinan kör folk också med moppar och cyklar. (Så "luftigt" som det är på stora bilden överst är det sällan). Moppeförarna kör som dårar. Ibland kommer en åsna med kärra, men de kör i alla fall inte snabbt. Det gäller att trycka sig mot väggen och hålla sig undan, det tas ingen större hänsyn till fotgängare. Charmigt eller?.....

Fredag 6/4 Ingen påsk

Långfredag och inte den minsta lilla påskstämning. Inte så konstigt, det är ju ett muslimskt land. Koutoubiamoskén syns överallt i stan. Den enda påskkänslan skulle kanske vara invasionen av spanjorer, som kommer hit under sin Semana Santa, heliga veckan. Men de shoppar mest hejvilt och är extremt högljudda, så något religiöst över det hela är det inte.

Är fortfarande dunderförkyld, sitter mest hemma och pluggar. Lyssnar på radio och gör små analyser av nyheterna. På de franska och arabiska nyheterna toppar de oftast med något om konflikten i Israel-Palestina eller hur många som dött av bomber i Irak. På de engelskspråkiga nyheterna talar de aldrig om sådant. Konstigt. Tänker de att lyssnarna främst är turister som inte vill få veta vilka tråkigheter som händer i världen?

Idag var enda gången hittills som de engelska nyheterna inte började med vad kungen gjort. Toppnyheten var att taxistrejken är över. Det var tal om att den skulle pågå en hel vecka. Strejken organiserades av det Nationella Transportarbetarförbundet. Man fick dock inte reda på om de strejkande fått gehör för sina krav.

De engelska nyheterna är ofta rätt intetsägande, nyhetsuppläsaren pratar så sluddrigt att man inte riktigt hör vad det handlar om och nyheterna har inte mycket substans.

Efter toppnyheten om strejken fick man vet att kungen mottagit någon hög person i sitt palats i Marrakech. Men det man ville veta - vad de pratat om eller vad de kommit fram till - framgick inte. Konstig nyhetsvärdering. De arabiska och franska nyheterna är verkligen bättre. Synd bara att jag inte förstår lika mycket av dem.

Sedan fick man veta att våld mot kvinnor främst sker i hemmet av familjemedlemmar. Ingen ny sanningen för mig och många andra, men den tål att upprepas. Mellan december 2005 och oktober 2006 anmäldes runt 20.000 fall av våld mot kvinnor i Marocko. (Då kan man tänka på att det fortfarande är socialt tabubelagt att rapportera om sådant, så mörkertalet lär vara högt). Som en jämförelse kan man också tänka på att Marocko har ungefär 30 miljoner invånare och att det i Sverige - med nio miljoner invånare - varje år officiellt också anmäls omkring 20.000 fall av våld mot kvinnor.

”It’s against human rights and the rights of women”, sade en expertkvinna på radion. Lösningen är att utbilda barnen, tyckte hon. ”Så att de undviker att vara våldsamma. Bara då kan vi hoppas på en bättre framtid för kvinnorna”, sade kvinnan vars namn jag missade.

Det ska också startas en gratis telefonlinje för att ge juridisk och psykologisk hjälp åt misshandlade kvinnor fick man veta. Alltid något för de kvinnor som får stå ut med våldet nu och hoppas på en bättre framtid om 20-30 år när de nya, mindre våldsamma barnen vuxit upp.

Nyheterna berättade också att kungen invigt den första konferensen om ”Human development” i Afrika. Oklart vad som egentligen skulle komma ut från den, någon sorts samarbete, men det lät mest som fluffiga ord.

Sedan talades det om att öppna fler förskolor. Det är bra för då kan man förbereda barn för att bli ”utbildningsbara”, det vill säga få dem att tycka att det är kul att gå i skolan och plugga, sade en ansvarig man. Nyheten visar på hur utbrett hemmafrusamhället är, att de flesta barn därför är hemma tills de börjar skolan, och att inte alla barn är särskilt motiverade för studier.

En första nationell konferens för 1.000 marockanska arkitekter pågår också, rapporterade de engelska nyheterna. Jag undrar just hur lite det pågår eller hur den engelskspråkiga redaktionen gör sina nyhetsvärderingar när man rapporterar om sådant. Tänk om våra nyheter var fulla med rapporter om vilka yrkesförbund som har konferens, det anser vi inte direkt vara nyheter. Nyhetsvärderingen är olika i världen, det är helt klart.

Torsdag 5/4 Beduinhistoria

Taxistrejken fortsätter, jag är grymt förkyld och sitter hemma och pluggar. Måste vara lite mer ambitiös än hittills. Läser om beduiner i Jordanien och deras muntliga historietradition. Fram tills nyligen har i princip ingenting varit nedteckat, utan endast överförts muntligen från far till son.

En västerländsk antropolog for till Jordanien i slutet av 1980-talet för att försöka skriva ner beduinernas historia, men det visade sig vara lättare sagt än gjort.

Till att börja med svarade de inte på det sätt han tänkt sig. När antropologen sade "berätta om dig själv och ditt liv" så började alla männen berätta om sin stams historia från ungefär 200 år bakåt i tiden fram till nu, berättad i form av vad de högsta ledarna, shejkerna, hade gjort. (Kvinnornas historia var naturligtvis inte av intresse).

Efter ett tag insåg antropologen också att han inte kunde fråga de olika shejkerna vad som helst, hur som helst, eller när som helst.

Om han intervjuade någon från en stam var det vanligt att någon gammal respektabel shejkman från en annan stam blev sur för att han inte blev intervjuad först, då han av olika skäl ansåg sig stå högre i rang. Till följd av detta kunde en person vägra att låta sig bli intervjuad.

Om antropologen talade om att han intervjuat shejker från stammar som var mer eller mindre i konflikt med varandra blev de olika äldre shejkgubbarna också sura. Tydligen går den muntliga historieförmedlartraditionen bland beduiner till så att alla anser att just deras stams berättelse är den korrekta. Andras versioner är därmed falska och dem kallar man för "lögnare" och sådana personer är inte ens värda att lyssna på.

Det ingår inte heller i beduintraditionen att kritiskt ifrågasätta "fakta" på det sätt vi gör i västerländsk vetenskap, vilket blir problematiskt för västerländska antropologer. Dessutom är den muntliga beduinhistorien sådan att man "glömmer bort" mindre fördelaktiga delar av den, till exempel om stammen nesligen förlorat stora landområden eller mist övershejkskapet. (Typ landshövding eller liknande hög position).

De här beduinerna i Jordanien ansåg dessutom att antropologen självklart skulle ta just deras berättelse som den enda korrekta och därmed ta ställning för deras stams version. Knepigt.

Antropologen löste det hela genom att, så gott det nu gick, redovisa alla olika versioner om vissa händelser, vilket tydliggjorde att det fanns många sätt att "minnas" en händelse. En västerländsk lösning som inte gladde någon av beduinstammarna.

(Bilden är för övrigt från omslaget på boken jag läser. "Nationalism and the Genealogical Imagination - Oral History and Textual Authority in Tribal Jordan", av Andrew Shryock. Trots den skrämmande titeln är det en bok som nästan är läsbar även utanför akademiska kretsar).

Onsdag 4/4 Omaka par

Taxistrejken fortsätter och det är svårt att ta sig runt om man inte har egen bil eller moppe, som många har här. Turisterna håller sig mest runt Djema el Fna och i basaren, så basarägarna är nog glada och tjänar mer pengar än en vanlig dag.

Som vanligt har vi varit på viss spaning, för efter ett tag är det svårt att inte börja se vad som pågår omkring en utanför turisternas musei- och shoppingvärld. Det vi är ute efter är de ”ojämna” par som man ser här lite titt som tätt. Typ kvinnor 50+ som går runt med killar som är runt 20 år.

Eller mindre attraktiva och oftast småkorkade europeiskor som blivit uppraggade av marockanska killar, vars främsta mål är att ta sig till väst. Ofta är dessa killar ganska outbildade, men man får väl ge dem cred för den drivkraft och charm de uppvisar i uppraggandet av dessa rätt blåögda och naiva tjejer. Mer om det 19/3.

Det är lätt att få intrycket att känslorna inte alltid är lika starka från bägge håll när det väl blir giftermål. Är det mindre av den varan från killens håll har han att stå ut med att vara gift i två år innan han kan skilja sig och ändå ha kvar sitt uppehållstillstånd i Europa. Men det tycks det vara värt för många.

Vi såg ett typexempel idag. Mindre attraktiv skandinaviska med ganska stilig förortskille. Hon ganska utbildad, han mer outbildad. De träffades på stranden i Agadir, inte helt ovanligt. Inom kort ska de gifta sig, sedan flyttar han till Sverige. Men de kan knappt prata med varandra på samma språk.

”Om fem år när de lärt sig prata med varandra kommer de att inse att de inte har något gemensamt”, sade min cyniska väninna och skrattade rått.

En utbildad, berest, egenföretagande marockan som vi känner här i Marrakech, en man som sett mycket av turister och som träffade skandinaviskan och hennes kille suckade djupt.
”Inte ännu ett sådant par”, var hans trötta kommentar.

Och som vanligt började dagens nyheter på radion med vad kungen hade gjort. Dagens stora händelse var att han invigt ett nytt sjukhus någonstans. Sjukhuset är döpet efter den nya prinsessan, som heter Khadija.

Den nyhet som kom först på femte plats i sändningen var att sju personer nu ställts inför rätta för den bombning av ett internetcafé i Casablanca som utfördes den 11 mars i år. En nyhet som jag inte har sett rapporterad i svenska medier. Har ni? Märklig nyhetsvärdering ibland.

Tisdag 3/4 Strejk i Marrakech

Folk är inte dumma i huvudet. Vad gör man om man vill få fram sitt budskap så tydligt som möjligt när man till exempel tänker strejka? Jo, passar på den vecka då ens tjänster behövs som mest.

Idag började alla taxi- och busschaufförer strejka. Det finns inte en taxi att uppbringa i hela stan, just den vecka när det är massvis av turister här. Smart drag.

Enligt vissa uppgifter protesterar chaufförerna mot att det alltid är de som blir anklagade om en olycka inträffar, oavsett om det stämmer eller inte. Andra uppgifter gör gällande att det handlar om att de som levererar bensin till mackarna vill ha löneökning. Något är de helt klart missnöjda med.

Strejken väntas pågå tre dagar. Alltså tisdag, onsdag och torsdag den vecka då stan är knökfull med påskturister. Som tur var köpte en kompis en moppe idag, så hon kan skjutsa ut mig till flygplatsen så att jag kan byta min biljett.

Igår hörde jag ett illasinnat rykte. (Falskt eller sant, vem vet?). När kungen är här händer det att grupper av kvinnor och barn ”demonstrerar” på gatorna för att ”hylla” honom. De bär bilder av honom och tågar runt vid palatset. Detta lär inte ska förekomma någon annanstans än i Marrakech enligt min uppgiftslämnare som har god lokalkännedom.

Enligt denna person är det fattiga kvinnor och barn från medinan som tvingas ut på gatorna av polisen. (Som av någon anledning vill få kungen att tro att marrakechborna är extra hängivna, fråga mig inte varför, jag har ingen aning).

Gör inte kvinnorna som polisen säger blir de trakasserade. En annan person som sett dessa demonstrationer, berättade att kvinnorna inte direkt ser entusiastiska ut, så kanske stämmer det illasinnade ryktet... Kan det vara så medeltida feodalt larvligt år 2007 att en kung måste ”smickras” med folkets uppvaktning på det här sättet?... Förresten vem var det som sade: ”Folkets jubel - min belöning”?

Såg en rolig sak ikväll på Djema el Fna. I arabiska länder står man gärna i en cirkel och klappar händer och dansar lite, samtidigt som en eller två personer dansar inne i cirkeln. Ikväll på torget såg vi en sådan cirkel, men alla männen som deltog gick på kryckor, och i mitten dansade en av dem, också han på kryckor. Han dansade genom att stödja sig på kryckorna och svänga benen fram och tillbaka. Alla hade jättekul och skrattade asmycket. Galet glatt.

Och på tal om idoga försäljare som man kan bli galen på i basaren gick jag förbi en påstridig typ som prompt ville att jag skulle titta i just hans affär. Han körde en lite annan stil.
”Be a little bit optimistic” var hans desillusionerade kommentar för att locka in mig att köpa något av honom.
Nästa gång jag går förbi ska jag säga ”be a little optimistic, insha’allah I will come and look in your shop after 100 years”.
Man ska prata med bönder på bönders vis, eller hur löd ordspråket.

Måndag 2/4 Mc Arabia

För andra dagen i rad firades profeten Muhammeds födelsedag. Alla kontor som vi behövde besöka var stängda eftersom det är nationell helgdag. Dagstidningarnas förstasidor var fulla av bilder på kungen i vita kläder (religiös symbol) som överräckte olika saker till folk. Solen sken och gator och caféer var fulla av helglediga marockaner och drösvis av turister. Påsken är högsäsong här.

Åkte ut till flygplatsen för att ändra biljetten hem. Upptäckte att det faktiskt finns en flygbuss nuförtiden. Det går framåt också här! Tänk att en stor stad som Marrakech med cirka 1,3 miljoner invånare (officiellt, inofficiellt är det fler), och med en internationell flygplats (utan taxfree-butik), inte haft flygbussar fram tills nyligen. Bussarna har en till och med en officiell tidtabell och de går i tid, wow.

Flygplatsen är av storleken mindre lokal flygplats i Sverige. Men nu ska den byggas ut. Storslagna planer överallt. Det satsas på turismen, Marockos nästan enda inkomstkälla, förutom sulfattillgångarna i Västsahara, men det är en politiskt het potatis så det ska vi inte prata om här.

På stora avenyn passerade vi McDonalds, som gör lokal reklam för den nya hamburgaren Mc Arabia gjord på halal-kött, dvs kött slaktat på muslimskt vis, ungefär som judarnas koshermat. Nästan så att jag måste gå och smaka på Mc Arabia... Den som kan franska kan läsa på reklamskylten att brödet är orientaliskt och köttet ”episerat”, det vill säga kryddat.

Och vissa är verkligen snälla här. Skoförsäljaren i butiken med den häftiga musiken jag ville ha (som jag skrev om igår) GAV mig skivan. Han ville inte ha ett nickel betalt. Bara log snällt.

Nu har jag forskat i det här med att storkar är så uppskattade i Marrakech att man till och med haft ett sjukhus för dem. Det finns lite olika historier. En variant är att en full imam (ungefär muslimsk präst) klättrade upp på en minaret och skrek något dumt. Gud blev då arg och förvandlade honom till en stork. (Taskigt mot storkarna, varför skulle det vara så hemskt att just vara stork?).

En annan förklaring till storkfascinationen är att det är en gammal förislamsk berbertradition. Berberna (landets ursprungsbefolkning) ska också ha trott att storkar är människor som omvandlats till dessa fåglar. Det framgår dock inte varför.

Och tydligen är det straffbart än idag att störa en stork. Man kan få tre månader i fängelse för det.

Söndag 1/4 Profetens födelsedag & Oum Kalthoum

Idag var det profeten Muhammeds födelsedag, vilket firas i alla muslimska länder. Man ber extra mycket, reciterar Koranen och tänker på vilket gott föredöme profeten var. Han sägs ha varit mycket klok och mild, inte aggressiv utan en man som löste konflikter genom förhandlingar - vilket för övrigt är en gammal beduintradition. En ”riktig” man ska ha en utvecklad förmåga att förhandla och vara klok i konfliktsituationer, inte ta till våld på en gång. Profeten Muhammed sägs också ha haft mycket gott omdöme och en vänlig och rättvis attityd till sin omgivning. Han beskrivs som en mycket sympatisk man.

Idag var det också första gången den Nationella dagen för Marockos moskéer firades över hela landet. På förmiddagen hördes en massa ljud från Koutoubiahållet, den största och finaste moskén i Marrakech. Men eftersom det regnade och var otroligt kallt (14 grader) stannade jag inne.

Först framåt sen eftermiddag när det klarnade upp tog jag mig ut. Det har inte regnat halva dagen någon gång sedan jag kom hit. Rätt folktomt på stan, först när regnet dragit bort stack folk ut nosen. På Djema el Fna gick en kille omkring med flera uppfällda paraplyer, han hade sålt bra under dagen.

Tog en sväng bort till Koutoubian, för att se om det pågick något firande. Såg inget särskilt, mer än att det vajade en massa marockanska flaggor utanför, vilket lika gärna kan betyda att kungen fortfarande är i stan.

Hörde häromdagen på radion att kungen mottagit någon afrikansk president i sitt palats i Marrakech. Sådant är toppnyheter här. De tre, fyra första nyheterna handlar alltid om vad kungen gjort. Så är det i de flesta arabiska länderna, ofta får man också reda på vad landets första dam ägnat sig åt, främst välgörenhetsjippon så klart.

Eftersom det är påsk är det extra många turister i stan, helt packat överallt. Hörde att det inte finns det skruttigaste hotellrum att uppbringa. Tur jag har ett eget litet hus på taket och en säng.

Strosade runt lite på Djema el Fna. Var tvungen att gå allra högst upp på Cafe de France (legendariskt cafe, restaurang och hotell med utsikt över torget). På takterassen var utsikten extra tjusig just den här kvällen, eftersom solen gick ner bakom de bortdragande regnmolnen. Såg ett vykort som ser nästan exakt ut som en av de bilder jag tog.

På väg hem gick jag in i en ful liten affärsgalleria, egentligen mitt i stan, men inte en turist i sikte. Kan bero på att affärerna mest säljer sådant som turister inte vill ha - mycket guldsmycken, fula moderna kläder och konstiga skor.

I en skoaffär hörde jag en jättehäftig houselåt med den superlegendariska (jag överdriver inte när jag säger SUPER) egyptiska sångerskan Oum Kalthoum. Wow, tänkte jag, den här skivan måste jag ha och frågade skoförsäljaren var han köpt den. Det gick så där på min töntfranska och töntarabiska, men jag fattade så mycket att han inte hade köpt skivan, den var hemmabränd, och skulle jag komma tillbaka imorgon skulle jag få en skiva av honom.

Förresten - säg Oum Kalthoum till vilken människa som helst från Mellanöstern eller Nordafrika och de får något lysande i sina ögon. Säger man att man gillar henne blir de toppenglada. Det är som att man då förstått något av djupet i kulturen, sådant som inte går att förklara, bara förstå med känslorna. Hennes namn kan stavas på många olika sätt, finns inget exakt sätt att översätta från arabiska. Och jo, jag har tagit några bilder från nätet på olika skivomslag, lite svårt för mig att fotografera henne själv.

Oum Kalthoum dog nämligen 1975 och det sägs att flera tusen egyptier tog sina liv av sorg i samband med detta. Idag finns ett museum till hennes ära i Kario, på en ö i Nilen. "Alla" människor i arabvärlden älskar Oum Kalthoum, som sjunger klassiska sånger med stor känslomässig inlevelse. Det finns gamla svarta-vita filmer från 1950- och 1960-talen med hennes konserter. Hon har alltid en stor orkester bakom sig, minst 10-12 personer på rad bakom. Ofta tog det fem till tio minuter av musikaliskt intro innan Oum Kalthoum uppenbarade sig på scenen. Då jublade publiken i extas.

Det finns oändligt många sidor om hennes liv och musik. Här är en med lite mer information.

Idag görs alltså coola housemixar av hennes gamla klassiska musik. Låtarna finns också som ringsignaler till mobiltelefoner (jag har en skitcool som jag hittat på nätet). I väst finns ingen sångerska som är jämförbar med Oum Kalthoum - vars musik spelas dagligen på radio i alla arabiska länder och som fortfarande älskas av alla generationer, från tonåringar till gamlingar.

Det relativt nya och välrenommerade Institute du Monde Arabe i Paris hyllar i början av maj Oum Kalthoum, om någon skulle råka ha vägarna förbi.

Lördag 31/3 Storksjukhuset

Lite kulturevenemang igen på kvällen. På andra sidan Djema el Fna, genom en massa gränder, finns ett ställe som heter Dar el Ballarj. Det är ett gammalt sjukhus för storkar (!) som byggts om till kulturcentrum av en rik schwizisk kvinna, Susanna Biedermann, som liksom många andra européer blivit kära i Marrakech.

Jag måste verkligen ta reda på det här med marrakeschbornas beundran för storkar. Tänk att de hade ett sjukhus för sjuka storkar! Är inte det fascinerande? Nog för att det finns många storkar i stan, en bit bort från mig räknade en vän till mig en gång antalet och kom fram till omkring 200. Wow.

Susanna Biedermann har under många år lagt ner stora pengar på att renovera det tidigare förfallna storksjukhuset. Nu visas utställningar där, ibland är det konserter, och just den här kvällen var det någon sorts fredsfest för barn, samt minnesmanifestation för Susanna, som avlidit för ungefär två veckor sedan. Hon blev omkring 70 år gammal.

Kvällens manifestation skulle börja kl 20. Först en timme senare drog det igång. Musikerna var försenade av någon okänd anledning. Manifestationen utfördes av ett gäng icke-professionella franska dansare iförda vita kläder. De framförde någon sorts dans- och poesiföreställning. En man i svarta kläder skred runt fontänen och läste någon högtidlig dikt på franska. Som vanligt gick en fotograf runt och stod mitt i föreställningen, som så ofta här när saker ska dokumenteras.

Manifestationen var rätt konstig och amatörmässig. Först stod amatördansarna i en cirkel och oummade och vajade tillsammans. Sedan började de skrida ut på golvet och gjorde tillgjorda rörelser. Det passade inte särskilt bra ihop med den marockanska omgivningen och det kändes som att de inte riktigt hade förstått var de befann sig.

Tydligen hade de haft någon sorts workshop med en grupp barn, som sedan också fick vara med och uppträda. Barnen fick vara gulliga och sjunga ”vi vill ha fred” på arabiska. Efter en ganska kort stund kändes det mer som att barnen fick vara gulliga så att de vuxnas ögon skulle tåras, och när det hela framskred blev det mer av ett barnkalas.

Vi gick innan det hela var slut, för sedan skulle den som ville få läsa sina egna (freds)dikter. Vi hade inga på lager och var hungriga. På väg hem passerade vi mösstorget, nu helt öde. Ett helt annat torg än dagtid, då det är full rulle överallt. (Se bild därifrån dagtid fredagen 16/3).

På vägen hem såg vi också ett bröllopståg på Djema el Fna. Först hördes ett himla ljud av musikernas trummor och tutande lurar längst fram, sedan såg kom tåget med gästerna. Alla bröllopspresenterna var lastade på en vagn till allmänt beskådande, (bilden), på nästa vagn låg det obligatoriska fåret - levande, men bundet. Så firas ett riktigt marockanskt bröllop.

Förresten höll jag på att bli väskryckt häromdagen. Grrrrr! Gick i den smala gränden mellan Riad Zeitoun el Kedim och gågatan, en mycket smal gränd (bilden till höger), där det trots det åker mopeder och cyklar. Folk kör som galningar här.

Det hände mitt på blanka dagen, vid tretiden. Jag och en väninna gick i gränden och precis där den svänger lite och sedan svänger igen - en bit på kanske bara 20 meter - kom en kille rusande efter oss med hög fart och drog i min väska. Det var ingen annan i gränden just där, så han passade på. Det kändes som att han gått efter oss och spanat. Men han fick inte tag på min väska, jag höll i den och drog hårt tillbaka. När vi kom runt hörnet var det en massa folk där, och de fattade genast vad som hänt, men ingen sprang efter killen. Han såg för övrigt inte trashig ut, utan var ganska välklädd och i 30-årsåldern.

Min väninna råkade också ut för en otrevlig sak häromdagen. Hon kom gående på Riad Zeitoun el Kedim, den lite större genomfartsgatan (kanske bara 2,5-3 meter bred dock) och en kille som kom cyklande körde medvetet rakt in i henne. Hon blev så arg att hon slog till honom.

Man undrar vad som driver folk till att vara så aggressiva mot turister... Kanske för många rika turister omkring för många vanliga fattiga lokalboende i medinan. För alla är inte framgångsrika basarinnehavare. Och det finns delar av medinan, den norra och östra, där det inte finns något turistiskt alls och där folk kan vara ganska avoga mot de få västerlänningar som förvirrar sig dit.

Fredag 30/3 Turistklädsel

Så fort solen tittar fram blir turisterna som galna. När temperaturen går över 15-18 grader verkar västerlänningarna vara tvungna att klä av sig. När turisterna går runt halvnakna går marockanerna runt i jellabor av ylletyg, tröjor i flera lager, jackor eller till och med dunjackor.

Här anses det inte ok att män går runt i korta shorts. Män ska inte visa sina fulhåriga ben, långbyxor är att föredra tycker man här. Kvinnor ska helst ha kjolar, byxor eller shorts från knähöjd och neråt. Kortkort funkar inte så bra i medinan. Bägge könen bör helst ha axlarna täckta. Att gå runt och visa halva ryggen, barmen och bh-banden uppskattas inte. Tyck vad ni vill om det, men det är ett faktum.

Många turister klär sig förstås helt schysst, men allt fler går mer och mer avklädda. Kvinnor i jätteurringade linnen. Tjejer i korta tajta linnen som visar halva magen. Män i linne och korta shorts. I Marrakech medina och de slingrande gränderna såg man fram till för några år sedan nästan aldrig turistkvinnor i kortkorta shorts eller klänningar (som hon på bilden), och urringade tajta linnen med blottade barmar. Numera är det inte en ovanlig syn.

Inte för att jag är moralist, men det skadar aldrig med lite inkännande respekt. Det här är ändå en kultur där den kroppsliga personliga integriteten värnas mer än i väst när det gäller hur kroppen blottas. (Kontemplera en stund över hur man värnar sin integritet som världen ser ut idag). För övrigt svettas man faktiskt inte ihjäl om man har något som täcker axlarna och som går ner över knäna, särskilt inte nu när temperaturen inte ens är i närheten av 35-40 grader.

Men de senaste fem åren tycks många västerlänningar här inte längre bry sig om att tänka på vilken kultur de besöker. Samtidigt noterar jag och många andra som har varit här regelbundet att den konservativa islamismen ökar. Jag ser allt fler unga religiösa män på gatorna, de har skägg, är klädda i jellaba och bär ofta en virkad vit mössa. (Att bära jellaba innebär dock inte att man är islamist, det är kombinationen av skägg och mössa). Man ser också allt fler kvinnor som täcker hela ansiktet.

En av sufikvinnorna berättade att de flesta moskéer inte längre håller öppet hela dagarna - endast vid bönetiderna - för att moskéns ledning inte vill eller fått uppdrag av kungen och regeringen att se till att islamisterna inte ska komma in och kunna predika sitt ensidiga budskap.

Islamismen får också ett starkare grepp ju mer västerlänningar på besök struntar i att respektera den marockanska kulturen. Så vi har själva en viss del i att den religiösa extremismen ökar.

Men de flesta marockoner är snälla och väluppfostrade och säger oftast ingenting när de ser avklädda turister. Förutom kanske yngre trashiga killar, som inte helt taget ur luften har vissa fördomar mot halvt avklädda västerländska kvinnor, ibland får man ta konsekvenserna av sitt agerande säger jag som ändå är feminist och ogillar otrevliga och icke-respektfulla killar. Men man får också vara pragmatiker och inse att det finns andra kulturer än en hyper-feministisk skandinavisk-svensk jämställdhetsagenda som går ut på att blotta sig så mycket man vill i frihetens anda. Det funkar inte så överallt i världen, även om det också finns en feministisk rörelse också här i Marocko.

Anyways. Innerst inne tycker de flesta marockaner att det är lite dålig stil att gå så avklädda som en del västerlänningar envisas med att göra. De kan inte riktigt förstå varför folk på besök i deras land inte kan visa större respekt för den här kulturens klädkod. På något sätt verkar det som att en del västerlänningar blir så provocerade av att klädkoden är en annan här, så att de på rent trots, som genom en sorts undermedveten och praktisk chockterapi försöker ”uppfostra” marockanerna att man minsann ska få gå klädd hur man vill genom att provokativt klä sig halvnakna.

Men jag tycker att det är schysstare när besökare har den goda smaken att i någon mån respektera folk på det ställe de besöker genom att vara lyhörda för klädkoder. Det handlar inte om att burka är kravet. Avklätt och tajt mode är överskattat. Jellbor är skitsnygga, trots att de är långa och inte ett dugg tajta. Jag tycker att det skulle vara snyggt om killar och män i Sverige klädde sig i dessa "klänningar" ;-). Dags för lite rethinking kanske.

Torsdag 29/3 Sufihumor

Nu har det blivit varmare igen, kanske runt 25 grader i solen. Fler sufier har anlänt, denna gång några kvinnor. De tycks ha ett litet nätverk av västerländska sufikonfertieter och har intensiv e-mailkontakt. En av deras shejker (andliga ledare) bor i någon liten håla i norra Marocko. En annan bor i Jerusalem. Jag glömmer hela tiden bort namnen de säger, shejk den-eller-den.

Ganska nära mösstorget inne i basaren ligger ett litet återvändstorg. Där är det bara kvinnor som sitter och säljer saker. Vet inte om det är någon regel som styr detta, eller om det bara är hävd och tradition. Det är en loppmarknad där mest begagnade kläder säljs, vintage-jellabor som det skulle heta i Sverige nuförtiden. Man kan få ett par spetsiga tofflor som är nästan som nya för fem dirham. Många har det inte fett häromkring.

Tidigare var återvändstorget den plats där slavar såldes. "Men inte nu längre", upplyste en ung retsam försäljare ett gäng tyska turister. De skrattade gott, men det var något i hans sätt att tilltala dem som fick mig att tro att han drev med dem.

Träffade en liten grabb när jag stod vid ett hörn och skulle ta lite bilder. Han stod och sålde kakor för 1 dirham styck. Kunde bara några ord franska. Hans framtänder var helt svarta. Man ser många barn som går runt i basaren och på Djema el Fna och säljer kakor, pappersnäsdukar i styckförpackningar om tio eller andra småsaker. Mest kakor.

Grabben Sufian är kanske åtta, nio år. Hade smutsiga kläder och såg ledsen ut. Jag undrade i mitt stilla sinne hur många år han stått där och sålt sina futtiga kakor. Han påstod att han gick i skolan, men man undrar.

En stund senare ute på torget såg jag en mycket yngre pojke, kanske bara fyra, fem år som också gick runt och sålde kakor. Ofta kommer det också fram småbarn i samma ålder och vill sälja en förpackning pappersnäsdukar. De ser smutsiga, förskrämda och hunsade ut. Man vill inte direkt ta kort på dem. De lite äldre barnen är kvar till sent på kvällarna på Djema el Fna, men även de små kan vara ute sent på kvällarna, ofta med en tiggande mor någonstans i bakgrunden, ibland med ett småsyskon på ryggen. Det finns inte direkt socialbidrag i det här landet för de många outbildade kvinnor som förskjutits av sin man.



På kvällen när sufikvinnorna kom hem var en av dem upprörd. Hon hade varit i Marrakech för 20 år sedan och tyckte att stan har förändrats till det sämre. Hon var på väg att åka hem på en gång. Hon svor som en borstbindare (!) och var upprörd över både turisternas och marrakechbornas mentalitet, särskilt taxichaufförer. Trots att hon ser marockansk ut och täcker håret försökte de lura henne. Hon menar att folk utanför Marrakech inte är så, att de är mycket trevligare.

Men hon hade också förståelse för situationen, tyckte att många marrakechbor ser stressade ut, särskilt de i basaren som överlever på turisterna. Ju mer jag går runt i basaren desto mer ser jag alla dessa blaserade och trötta försäljare. Ofta sitter de bara och tittar på folkströmmen Ibland gör de något oengagerat utfall mot turisterna.

Förresten drog sufikvinnan ett skämt: "Vad skulle vi göra med Usama bin Laden om vi hittade honom? Jo, vi skulle klä på honom en burka och skicka honom till Afghanistan".

Haha.

Och hon tyckte det var synd att Saddam har avrättats. "Det hade varit bättre om han fått gräva diken resten av livet", tyckte hon.

Onsdag 28/3 Fultråkiga bilder

Var i nya stan, Gueliz, och skulle göra lite ärenden. Kontoret jag letade efter hade flyttat och ingen visste vart. Jaha. Och hur man skulle få reda på vart, det visste ingen.

Sonkade runt och tittade i affärer, men hittade inget jag hade lust att köpa, bara en massa fula saker. Kläder och skor i nya stadsdelen kostar nästan som i Sverige, så det är förhållandevis dyrt med tanke på att normalinkomsten är mycket lägre.

Tog en kaffe vid stora Mohammed V-avenyn, som är genomfartsled, och studerade folklivet. Det gjorde killarna framför mig på caféet också, bara satt där och stirrade utan att prata hur länge som helst. Det är mycket turister också i nya stan. Såg ett ungt västerländskt par, hon med rakad skalle och några knallröda långa hårtestar mitt uppe på huvudet. Det är INTE en vanlig syn här, och jag undrar vad marockanerna tänker när de ser en sådan frisyr på en kvinna.

Inga stora visioner idag, tog några fula kort, för allt är sannerligen inte vackert här omkring. Ska nog bygga ut den fula avdelningen, men just idag orkade jag inte fotografera så mycket. Tog ett tråkigt kort på en helt vanlig bakgata i medelklasskvarter.

Det enda jag fick gjort idag var att tvätta och torka mina kläder, det blåste bra från Atlasbergen, och att jag inte lyckades uträtta det jag tänkt mig, plus några andra tråkiga saker som ingen är intresserad av. Inte en dag som går till historien.

Tisdag 27/3 Vykort och kungen

Har man inget annat för sig kan man alltid ta vykortsaktiga bilder i Marrakech. Eftersom jag haft annat för mig hann jag inte göra annat än att ta några snygga bilder i solnedgången. Här en annan vinkel över Djema el Fna. Den här gången från andra hållet, på en restaurang som heter Chez Chegrouni. Mycket bättre än restaurang Toubkal där jag åt häromdagen, men ungefär samma prisnivå. "Everybody's favourite cheap restaurant in the Medina", står det i en guidbok. Jag håller med, Chegrouni är faktiskt riktigt bra. God mat till hyfsat pris och schysst inredning; inte för plastig, inte för fin, utan lagom rustik utan att vara insmickrande.

Två trappor upp finns den här utsikten. Inte så illa i solnedgången och strax efter. Moskén ligger till höger om bilden ovanför, alltså mitt emot Chez Chegrouni.

Förresten hörde jag en rolig diskussion mellan några amerikaner ikväll. De satt och drack öl på sleeziga Hotel Tazi (som verkligen är just så dåligt som ryktet förtäljer). Givetvis var de högljudda som överallt i världen.

En av dem, en amerikanskt tjock kvinna, utropade fascinerat: "Wow can you belive it, they had a picture of the KING on the wall at the busstation?!?!?!"
De övriga i hennes grupp mumlade medkännnande, så hon fortsatte: "Can you imagine what it would look like if we had pictures of Bush everywhere?!?!"
Och det kunde de ju inte. Småchockade skickade de runt hennes mobilkamera och tittade på kungabilden.

Det var som att hon upptäckt världsrymden alldeles själv. Jo, visst är det lite udda för oss västerlänningar att det i alla arabiska länder sitter stora bilder lite överallt, (restauranger, caféer, affärer, busstationer, banker etc) på landets härskare. Men det gör det, och då är det inte så himla konstigt att man hittar ett foto på kungen just på en busstation. Antingen hade amerikanskan precis anlänt, eller också hade hon nyss öppnat ögonen.

I det här landet heter kungen Muhammed VI, han är cirka 45 år och fick ärva tronen av sin framlidne far som avled 1999. Givetvis finns hans bild överallt, ibland poserar han tillsammans med sin far, oftast dock själv. På vissa bilder har han vita kläder på sig (ska signalera att han inte bara är världslig kung, utan också landets högste religiöse auktoritet), ofta är han iklädd militäruniform och på vissa bilder - som den jag tog på apoteket runt hörnet - är han cool i vit skjorta och svarta solglasögon. Ibland ser man coola bilder på honom i något sportsammanhang, typ med någon fräsig bil eller så.

Det man undrar över är om det är en och samma fotograf som tar alla dessa foton på kungen som sätts upp överallt. Eller är det flera? Godkänner kungen alla foton personligen? (Det kan man väl anta). Har kungen en egen fotoavdelning? (Kan man väl också anta). Svaret på dessa frågor har jag inte, men det vore intressant att veta. Och man kan ju undra om härskarna i övriga arabvärlden har någon sorts kunskaps- eller erfarenhetsutbyte när det gäller dessa officiella bilder? Kanske möts de ibland för att diskutera var det är extra bra och effektivt att sätta upp dem? Tja, man blir ju filosofisk på kuppen när man tänker på allt detta...

För att inte tala om tanken på hur folk i Sverige skulle reagera om det började sättas upp bilder på kungen och Silvia i tunnelbanan, i Pressbyrån, på pubar och restauranger, bakom kassan i Konsum, på Friskis och Svettis, och på alla arbetsplatser.

Anyways. Här tycker många att den nya kungen är modern och bra, att han gjort många goda saker för att förändra landet till det bättre. En sak som uppskattas av vissa, men som retar upp andra, är att han efter flera år lyckats få till stånd en förändring av Mudawwana, dvs den lagstiftning som reglerar giftermål, skilsmässa och vårdnadsfrågor. Alltså sådana lagar som i alla länder är eller har varit till för att kontrollera kvinnor.

Med den nya Mudawwana i Marocko har kvinnan bland annat rätt till att ta initativ till skilsmässa utan att ha en massa krångliga skäl som tidigare. Skäl som knappt gick att uppfylla i praktiken. Dessutom måste mannen också tala om utifall han gifter sig med ytterligare en kvinna. Att män har en hemlig "extrafamilj" tycks inte vara allt för ovanligt i Marocko, i andra länder hör man inte talas om det på samma sätt.

Så det är klart att den nya lagstiftningen ogillas av en del. Men det finns ju också västerländska män som tycker att det gått för långt i jämställdheten, så vi ska inte slå oss helt för bröstet. Allt är relativt och saker förbättras även utanför Sverige och EU. Även om det sker till vår stora häpnad.

Måndag 26/3 Kallt & blåsigt

Uhhhh kall måndag, det blåser och har regnat lite. Runt 18 grader, men blåsten gör det värre, fast det är väl inte som Sverige. Sedan klarnade det upp och var bara sol och blåst.

Jag är extremt lat, åt frukost allt för länge. Hasade runt och gjorde ingenting. Tog en sväng och köpte oliver av en ny söt olivfarbror. ”Schuwia min hadak zeitoun” sade jag, alltså ”några av de där oliverna”.

På väg tillbaka såg jag en kvinna i chockrosa jellaba som satt på en pall på en matta på Djema el Fna, med en stor bunt färsk mynta i handen. Hon pratade konstant, drog knappt andan under de tio minuter jag stod där. En stor folkskara lyssnade koncentrerat. Det såg inte ut som att hon sålde något, för hon hade bara en enda myntabunt.

Jag försökte utröna vad budskapet var. Hon pratade om att sälja och köpa, något om hälsa, men jag fattade inte vad det handlade om, hennes svada var snabb och marockansk och jag hängde inte direkt med. Har sällan hört någon som kan prata så länge utan att ta minsta paus. Värsta predikantstilen. Antingen var hon försäljare för någon myntaförsäljande grossist, eller så hade hon något djupare andligt, mystiskt eller bara knasigt budskap.

Tog en kaffe på torget och fotograferade turister och andra passerande. Inga storartade händelser idag, men att sitta och titta på allt som pågår på Djema el Fna är alltid kul. Turistgrupperna går i stora flockar med sina officiella guider, alltid klädda i jellaba. Ska väl se pittoreskt ut. Inne i basaren ser turistgrupperna rätt roliga ut när de går som ankor på rad.

Här om dagen hörde jag talas om en fransk filmstudent som håller på att göra en dokumentärfilm om livet på Djema el Fna. Det låter jättespännande, kan bli hur bra som helst, den skulle jag vilja se.