Torsdag 29/3 Sufihumor

Nu har det blivit varmare igen, kanske runt 25 grader i solen. Fler sufier har anlänt, denna gång några kvinnor. De tycks ha ett litet nätverk av västerländska sufikonfertieter och har intensiv e-mailkontakt. En av deras shejker (andliga ledare) bor i någon liten håla i norra Marocko. En annan bor i Jerusalem. Jag glömmer hela tiden bort namnen de säger, shejk den-eller-den.

Ganska nära mösstorget inne i basaren ligger ett litet återvändstorg. Där är det bara kvinnor som sitter och säljer saker. Vet inte om det är någon regel som styr detta, eller om det bara är hävd och tradition. Det är en loppmarknad där mest begagnade kläder säljs, vintage-jellabor som det skulle heta i Sverige nuförtiden. Man kan få ett par spetsiga tofflor som är nästan som nya för fem dirham. Många har det inte fett häromkring.

Tidigare var återvändstorget den plats där slavar såldes. "Men inte nu längre", upplyste en ung retsam försäljare ett gäng tyska turister. De skrattade gott, men det var något i hans sätt att tilltala dem som fick mig att tro att han drev med dem.

Träffade en liten grabb när jag stod vid ett hörn och skulle ta lite bilder. Han stod och sålde kakor för 1 dirham styck. Kunde bara några ord franska. Hans framtänder var helt svarta. Man ser många barn som går runt i basaren och på Djema el Fna och säljer kakor, pappersnäsdukar i styckförpackningar om tio eller andra småsaker. Mest kakor.

Grabben Sufian är kanske åtta, nio år. Hade smutsiga kläder och såg ledsen ut. Jag undrade i mitt stilla sinne hur många år han stått där och sålt sina futtiga kakor. Han påstod att han gick i skolan, men man undrar.

En stund senare ute på torget såg jag en mycket yngre pojke, kanske bara fyra, fem år som också gick runt och sålde kakor. Ofta kommer det också fram småbarn i samma ålder och vill sälja en förpackning pappersnäsdukar. De ser smutsiga, förskrämda och hunsade ut. Man vill inte direkt ta kort på dem. De lite äldre barnen är kvar till sent på kvällarna på Djema el Fna, men även de små kan vara ute sent på kvällarna, ofta med en tiggande mor någonstans i bakgrunden, ibland med ett småsyskon på ryggen. Det finns inte direkt socialbidrag i det här landet för de många outbildade kvinnor som förskjutits av sin man.



På kvällen när sufikvinnorna kom hem var en av dem upprörd. Hon hade varit i Marrakech för 20 år sedan och tyckte att stan har förändrats till det sämre. Hon var på väg att åka hem på en gång. Hon svor som en borstbindare (!) och var upprörd över både turisternas och marrakechbornas mentalitet, särskilt taxichaufförer. Trots att hon ser marockansk ut och täcker håret försökte de lura henne. Hon menar att folk utanför Marrakech inte är så, att de är mycket trevligare.

Men hon hade också förståelse för situationen, tyckte att många marrakechbor ser stressade ut, särskilt de i basaren som överlever på turisterna. Ju mer jag går runt i basaren desto mer ser jag alla dessa blaserade och trötta försäljare. Ofta sitter de bara och tittar på folkströmmen Ibland gör de något oengagerat utfall mot turisterna.

Förresten drog sufikvinnan ett skämt: "Vad skulle vi göra med Usama bin Laden om vi hittade honom? Jo, vi skulle klä på honom en burka och skicka honom till Afghanistan".

Haha.

Och hon tyckte det var synd att Saddam har avrättats. "Det hade varit bättre om han fått gräva diken resten av livet", tyckte hon.