Efter kriget 2006

Så här kan julikrigets efterdyningar se ut. En stor bro bombades sönder i sommarkriget 2006. Gissa av vem.

Fram tills nu är reparationerna av bron uppe i bergen, på vägen ner mot Beirut, inte helt klara.

Det finns de som säger att landets infrastruktur bombades tillbaka 20 år i tiden.

Det man kan konstatera är i alla fall att turistnäringen, som växte snabbt före sommaren 2006, fick sig ett allvarligt avbräck. Det kryllar inte direkt av besökare här nu.

Sedan dess står både Libanon och Syrien på svenska UD:s lista över länder man inte bör besöka. Om man ändå gör det och något händer tar svenska ambassaden inte något ansvar för en.

Samtidigt lever folk sina vanliga liv också här.

Helt vanligt gråväder

En helt vanligt vinterdag i bergen upp mot gränsen Syrien-Libanon. Sunkiga hak längs vägen som inte gör någon glad.

Toaletten vid gränsen var kräkäcklig. Jag var glad att det var vinter. På sommaren hade den antagligen stunkigt som i en grisstia. Eller njae, kanske inte just som hos grisarna, men något annat som luktar vidrigt.

Bildlöst vid gränsen

Det är som sagt inte alltid helt ok att plåta. Särskilt inte vid den syriska gränsen. Personalen där är inte helt charmig. Snarare åt det bister-barska hållet. Här ska upprätthållas auktoritet och inget tjafsande med foto är tillåtet.

Jag hade dock gärna velat ta en bild på en plansch som satt uppsatt hos tullen på syriska sidan. Bilden var på landets chef. Texten ovanför hans huvud löd: "Bashar, hoppet". Om den saken lär det finnas en hel del olika åsikter.

Syrisk packåsnebil

Så här kan det se ut vid den syriska delen av gränsen mot Libanon. (Snabbt smygtagen bild innan vi kom för nära...)

De gula taxibilarna som bara går långdistans kan man se i både Libanon och Jordanien. Oftast dock inte så här fullastade.

Billigast är att dela taxi med andra. Det finns tre platser bak och en plats fram. Varje plats kostar cirka 500-700 syriska pund, beroende på hur bra man dealar med taxichaffisen. Jag prutade ner från 800 till 600.

Vill man ha hela taxin själv eller för två, får man betala för antalet platser. Vi åkte konstigt nog i en fin och ny taxi, sådana man sällan ser. Men de gula amerikanarna är rätt sköna att åka i också.

Svårt posta brev

Här går det inget bra. Hur ska man kunna nå brevlådan?
Postlådan står för övrigt i den totalt uppgrävda basargatan jag tagit bild på tidigare.

Det ser lika illa ut vid affärerna längs gatan. Ibland får kunderna balansera på ranka plankor för att komma in i dem.

Nu har jag fått veta att det inte bara ett allmänt grävande som pågår, även om det faktiskt ser rätt ostrukturerat ut.

Tydligtvis är det så att man hittat en massa gamla arkeologiska fynd under basargatan, surprise surprise - NOT - eftersom Damaskus ju är en stad med mångtusenårig historia.

Men enligt mina underrättelser vet myndigheterna inte riktigt hur de ska hantera utgrävningarna. Jag förstår dem. Hur ska de kunna gräva ut hela gatan när samtliga affärsinnehavares kunder knappt kan komma in i affärerna. Om affärsinnehavarna skulle kunna kräva skadestånd av staden (vilket jag inte har en aning om det är möjligt) lär det handla om miljonbelopp.

Ultramodern bar

Ännu senare på natten blev det besök på en ultramodern bar med trendig inredning som skulle passa i vilken västerländsk storstad som helst.

Barklubben verkade frekventeras av bortskämda unga brats runt högst 20 år. De brölade och dansade till västerländsk musik.

Dock var de inte lika fulla som motsvarande västerländska ungdomar skulle varit vid den tidpunkten, typ strax efter 3 på natten. Alltid något.

Fest med de utvalda

Efter bröllopsyran blev det fest och middag med folk från de fina kretsarna. Lokalen var en lyxig klubb på dyra hotellet.

Förrätterna serverades med start kl 22. Därefter kom det in tre huvudrätter, den sista serverades vid midnatt. Vid ettiden på natten kom desserten in.

Däremellan dansade folk västerländska danser som bugg och allmän "styrdans" till en lokal coversångare, som på affischen utannonserades som "den kände sångaren", vilket ju snarare antyder att han inte alls är så känd som han vill vara.

Sångaren var i alla fall språkbegåvad. Han sjöng på arabiska, engelska, franska och spanska med bra uttal på samtliga språk. Repertoaren var allt från Tom Jones "Delila", till Gloria Gaynors "I will survive" och en massa andra hiskeliga västerländska smörsånger.

Först sent på natten blev det arabisk musik, och en stund senare svepte den mest dekadenta magdansös jag någonsin sett in på golvet. Jag hade ingen lust att fota henne, hon dansade inte särskilt mycket, utan ägnade sig mest åt någon sorts otroligt tacky uppvisning som är bäst att förpassa till historiens svarta hål.

Sedan fortsatte det så här...

När brudparet tågat in fortsatte sjungandet och speladet av de rosaklädda kvinnorna i följet, samt män i randiga långskjortor. Trummisen var troligen från Indonesien eller något, han såg definitivt inte ut att vara härifrån.

Sådana här uppvaktningsgäng är ofta professionella och kan hyras in till bröllopsfester.

Bruden såg dock konstig ut. Hatt och klänning á la Marie Antoinette, det har jag aldrig sett förut. Någon trodde att hatten var ett modernt alternativ till brudslöjan. Själv tycker jag att hennes utstyrsel såg rätt corny ut. Det tyckte även några lokala förmågor som jag konsulterade i frågan. Notera att modern håller upp hennes släp.

Den obligatoriska bröllopsfotografen (alla bröllop foto- och filmdokumenteras in i minsta detalj, ju fler kamreror desto bättre) var för ovanlighetens skull en kvinna. Där ser man, yrkeskåren utvecklas även här.

Hotellfint bröllop

Råkade hamna mitt i en bröllopsfest på ett hotell med många stjärnor. Det anses fint att ha fest på sådana ställen.

Utanför entrén stod det här gänget och spelade och sjöng. I en lång vit limosin någonstans utanför bilden satt brudparet och väntade. Exakt varför de väntade visste ingen, men kanske för att entrén skulle bli mer effektfullt.

(Jag försökte för övrigt ta en bild på huset mitt emot hotellet, men då kom det genast en barsk man och sade att det inte gick för sig. Huset råkade nämligen vara högkvarteret för en viss sorts illa beryktad myndighet som inte är särskilt populär bland befolkningen).

Efter en stund traskade bruden och hennes mamma och övriga släktingar in i hotellfoajén, där den tutande musiken med trummor fortsatte en bra stund.

Separatistiska hårsalonger

I den ofta sedvanliga separatistiska anda som ännu råder häromkring finns det naturligtvis hårsalonger för kvinnor och hårsalonger för män. Aldrig mötas de tu.

De som männen går till kan man se in i från gatan. Dem som kvinnor frekventerar går det inte att få den minsta lilla skymt in i, det är heltäckande gardiner som gäller.

Det konstiga är dock att det nästan alltid tycks vara män som är hårfrisörer, oavsett vilket kön som ska piffas till.

I den här lilla minimala salongen trängdes fyra män, två mästare och två underhuggare, som troligen var någon sorts lärlingar. De fick utföra skräpgörat, som att tvätta hår och kamma ut blonderade halvmeterlånga hårförlängningar, som en kvinna utanför bilden skulle ha i sitt naturligen svarta hår.

Notera att killen till vänster, som färgar håret svart på en tjej, inte använder plasthandskar. Hans händer måste ju se fina ut. Det lär väl inte dröja många år innan han utvecklat avancerade allergier.

Familjära hörnhelgon

I vart och vartannat hörn i den kristna delen av gamla stan ser man sådana här helgonburar.

Jag har dock aldrig tidigare sett en mänsklig religiös auktoriet som Moder Theresa inspärrad i en sådan, men någon häromkring gillar henne uppenbarligen skarpt.

De flesta helgonburarna består av en bild på Maria, som här, eller en Jesusfigur. Plus lite dekorationer omkring, ibland blommor, ibland ljus, som någon går och tänder. Ofta också några elektrifierade ljusslingor, som bidrar till gemytet.

Det är tydligen lokala familjer som bygger hörnhelgedomarna för att hedra det helgon eller den religiösa auktoritet de gillar bäst. Det verkar inte som att man behöver byggnadstillstånd för dem, med tanke på hur de är utformade, men jag kan ju ha fel.

Populär lokalkrog

Den här lokala restaurangen, inklämd i en liten gränd, är i princip fullsatt från morgon till kväll. Trots att den ligger i gamla stan i kvarter med många turister, tycks de inte hitta dit.

Vi, plus några japaner i sällskap av ett gäng lokala människor, var de enda utlänningarna.

I övrigt befolkades restaurangen av tjejgäng som satt och bolmade på vattenpipor i timmar, med bebisar och småungar hängandes i hasorna, gubbar som åt affärslunch med vin eller helpavor whisky på bordet och lite blandade sällskap av allehanda slag.

Det var fullt ös hela tiden. Servitörerna sprang som små skållade råttor, alla borden var i princip fullsatta hela tiden. No wonder. Maten var god, servicen bra och inte särskilt dyrt. Hit ska jag gå igen.

Tyvärr är bilden inte särskilt bra. Det blir en del helt eller halvt smygtagna bilder här, för det är inte helt ok att fotografera hur som helst. Jag skyller på att jag är turist.

Restaurangen heter förresten Haretna ("vårt kvarter") och ligger nära Bab Touma.

Julfirande på operan

Har varit på finkulturell aktivitet på den nya operan här i Damaskus. Den är några år gammal och det är tydligen prestigefyllt att gå på evenemang där.

Det var någon sorts julfirande, med en gigantisk kör på över 250 personer (jag gjorde en överslagsräkning), som sjöng julsånger på arabiska och engelska.

Det fina med kören, som heter något med "Glädje" (farah, på arabiska), är att den består av både kristna och muslimer. Det gjorde även publiken, så det var ju ett ypperligt tillfälle att visa att det faktiskt går att leva tillsammans i någon sorts harmoni, trots olika religioner. Så är man också i den här regionen sedan tusentals år van att i mer eller mindre grad leva i hyfsad respekt för varandra.

Trots att muslimer inte firar jul så deltog de muslimska körmedlemmarna med liv och lust i sångerna. Inte helt oväntat, man kan ju anta att de deltog frivilligt. Och just blandade körer är väl inte det "man" främst brukar tvinga folk att delta i mot sin vilja som någon sorts straff. (För övrigt tycks många här inte alltid hålla benhårt på alla religiösa regler, folk är rätt pragmatiska och inte så dömande tycks det som, man blandar lite som man vill ibland).

Anyways. Tydligen skulle högste chefen för landet ha kommit till konserten, men han backade ur av någon anledning. Hade ju varit intressant att vara på samma tillställning. Men hade han kommit hade vi inte fått några biljetter, för det här årliga evenemanget är tydligen poppis och biljetterna tar slut direkt.

När chefen inte kom innebar det att alla de biljetterna som han och hans stora följe skulle ha blev fria. Det var några av dem vi fick. VIP-biljetter dessutom, det vill säga på parkett.

Typiskt nog hamnade vi dock på den sidan av salongen där en stor kamerarm störde utsikten. Det är inte helt ovanligt i arabiska länder vid kulturevenemang. Ofta ska en kameraman dokumentera aktiviteteten. Då tycks det vara helt normalt att han går runt på scenen och ställer sig mitt framför en eventuell sångare. Ingen invänder. Eller så är det en kamerarm som i det här fallet störde utsikten nästan hela tiden. Ja ja. Men det var fint ändå.

I slutet av konserten höll en känd präst ett tal, där han bland annat berättade att det var chefen för landet himself som betalat för att kören skulle kunna uppträda på operan, (dyr att boka för en fattig kör), dessutom helt på eget initiativ. Det ni! ;-). Det tyckte alla var fint och bra. I alla var det vad de sade.

Kören var duktig och väldigt stilig. Alla hade guldklänningar och glitter i håret, så det var effektfullt. Mycket finare än på min kassa bild. Väldigt snygga ljusspel hade de också. Plus fluffiga vita moln hängandes från taket. En liten stund snöade det också i ett hörn.

Sedan åkte vi till ett fint ställe i en fin stadsdel där man röker vattenpipa natten lång. Det var fullt, 90% män, och ungefär varannan person satt och puffade på en argheele. Inget rökförbud i sikte här inte. Men å andra sidan är lokalerna hyfsat välventilerade, så det är inte så illa som det låter.

Trängsel vid busshållplatsen

Vad är det här? En busshållplats? Ser ni någon busshållplats? Inte jag. Men det är tydligen en hållplats för något. Troligen för de sunkiga minibussarna där folk inklämda transporteras hem för en billig penning.

Det är troligen inte en taxistation, för det finns inga sådana.

Notera att inte allt för många människor står allt för långt ut i gatan, då blir de påkörda av totalt ignoranta bilister.

För att komma på minibussarna gäller det att tränga sig hejvilt. När jag råkade passera på trottoaren där nere blev jag brutalt bortknuffad av en bastant dam insvept i svart.

Hon "råkade" inte bara buffa till mig, hon gled fram som en pansarvagn med hårt spänd kropp, så att effekten av hennes knuffande skulle vara så effektiv som möjligt. ("J-la kärring", tänkte jag).

Recyclade bussar

Man ser en hel del sådana här Scaniabussar omkring. Det är tydligen så att de recyclas. Vilket betyder att de återanvänds och säljs i tredje hand till det här landet eller till Afrika.

De flesta av bussarna här verkar ha varit i Pakistan, där de har för vana att smycka ut bussarna i en stil som påminner om epileptisk julpyntning.

När de recyclas hit tar man dock bort en del av det mest iögonfallande pyntet. Men det tycks ju blir kvar en hel del färgglada utsmyckningar ändå.

Trånga sunkgränder

Ibland står husen sjukt nära varandra i gamla stan. Det här är dock i den sunkiga gamla stan, det vill säga några kvarter en bit ifrån den större och lite finare gamla stan.

Där var det fullt av japaner och slummigt klädda västerlänningar. Varför måste de flesta se så sunkiga ut när de reser i den här delen av världen? Det borde stå i guideböckerna att folk här faktiskt föredrar en mer respektfull klädsel av besökare.

I alla fall: Man skulle ju kunna sträcka ut handen och hälsa på sina grannar mitt över gränden.

Bilden till höger är tagen rakt upp. Hur smalt kan det vara mellan husen? 20 eller max 30 centimeter. Jag skulle få grannskräck om jag bodde så där nära.

Departementet för sharialagar

På den här tomten mitt i centrala Damaskus står det här husskelettet. Så har det tydligen sett ut i många år.

Byggnaden är tänkt att hysa departementet för sharia-lagar, de religiösa familjelagarna som reglerar äktenskap, skilsmässa och vårdnadsfrågor. Alla andra frågor avgörs i vanliga domstolar.

Mitt emot husskelettet, alltså bakom min rygg när jag tog bilden, ligger "Tjuvarnas marknad" under en sunkig motovägsviadukt. Där kan man köpa stöldgods till låga priser, fick jag veta. Kan kanske vara bra att känna till. Eller inte.

Skandalbild!

Den här bilden tog jag i Ma'aloula förra veckan, strax utanför sankta Theklas "convent".

Några killar och tjejer som spelade boll tillsammans. No big deal, tänkte jag. Fast det visste jag ju ändå innerst inne att det var. Killar och tjejer brukar verkligen inte spela boll tillsammans utomhus på det här sättet.

Nu har jag fått reda på att det är ännu mera "skandalöst" än jag först trodde. Tjejerna var nämligen från Saudiarabien, och killarna från Syrien. De är inte gifta med varandra eller tillhör samma familj, alltså borde de inte umgås enligt de konservativa sociala regler som finns i den här regionen.

Och saudiska tjejer, som är från ett av världens mest superkonservativa land, borde enligt gängse normer verkligen inte umgås så här otvunget mitt på öppen gata med "okända män".

Kanske är det så att något håller på att hända i Saudiarabien när det gäller attityder och hur man beter sig, bara det att vi inte känner till det?

Ortodox kyrka

Jag tror att det här är en ryskortodox kyrka, men är inte helt säker. Besöket var ganska kort, och det fanns ingen omkring att fråga.

Kyrkan var tom, förutom farbrorn som satt och bad. Inte så konstigt kanske, kyrkan ligger högst upp på ett berg. Att ta sig dit är inte det lättaste.

Kyrkan var fylld av snygga syriska lampor, sådana med pärlhängen som jag gillar.

Normal partysminkning

Satt och bläddrade i några syriska damtidningar. Större delen av tidningarna var fyllda med kändisreportage från olika invigningar och något som såg ut som societetsfester. Typ Svensk Damtidning.

Det är också vanligt med reportage från kändisars bröllop verkar det som.

Damerna på de här festerna är verkligen uppklädda och uppsminkade till groteska nivåer. Som den här damen intill. Hon har en ganska normal partysminkning.