Gråaktig vy

Jag kan inte låta bli ännu en översiktsbild av staden.

Vi åt middag på stället högst upp på berget i skymningen. Då kan det bli så här grått och fint.

Man kan ju få för sig att det är någon sorts socialistisk dysterstad vi blickar ut över.

Alis konstcentrum

En av landets mest kända skulptörer är Mustafa Ali, en charmig och generös man som jag råkade möta.

I de gamla judiska kvarteren i gamla stan har han inrättat ett konstcentrum, med utställningar, happenings, konserter och teaterföreställningar i ett jättestort gammalt hus med öppen gård och springbrunn i mitten.

Helt otroligt att ett sådant ställe finns här!

Konstscenen har tydligen förändrats mycket de senaste fem till tio åren. Allt fler gallerier med seriös konst öppnar. Det rör sannerligen på sig inom det här området.

Kolla in hans sajt http://www.mustafali.com/

Här flydde Thekla

Det här är sprickan genom berget som Gud öppnade för Sankta Thekla, så att hon skulle kunna fly den onda armén. (Mer nedan om henne).

Gången påminner om den långa ingångsgången till den rosa staden Petra, i Jordanien, där nabatéerna bodde för länge sedan.

Den här gången är mycket kortare och med lägre berg. Fast fin ändå.

På vägen mötte vi en åsna och hans förare. Däremellan en korkad kille som inte kunde ta skarpa kort på oss ens med våra simpla digitalkameror. Spännande värre!

Jag drack heligt vatten

Här i den heliga Theklas "convent", (vad heter det på svenska?), kan man dricka heligt vatten ur en källa alldeles bakom bilden.

Jag drack en klunk. Hoppas att det var bra. Har ännu inte märkt någon skillnad, men det kommer nog...

Där under trädet, till höger i bilden, står tre personer och väntar på Sankta Theklas tårar.

Legenden förtäljer att hon flydde från en ondsint armé i närheten av ett berg. För att hjälpa henne öppnade Gud en passage i berget. När Thekla flytt genom bergsgången kom hon fram till det här stället och började gråta.

Den som i sin hand lyckas fånga några av hennes – som droppar ner från bergets insida i det här grottrummet – får önska sig något. Jag lyckades också fånga några tårar i min hand...

Snällaste anti-rökskylten

Man skulle kunna tro att alla tycker att det är helt ok att röka överallt i Mellanöstern. Men så är det inte.

Den här skylten är nog den snällaste anti-rökskylten jag någonsin sett - vare sig i väst eller i öst.

Ma'aloula

Här långt uppe i bergen kanske 50 km norr om Damaskus ligger den lilla byn Ma'aloula, där folk alltså ännu pratar arameiska.

Eftersom det kommer många turister dit har de fått en fin och nyasfalterad väg dit. I staden bor mest kristna, både ortodoxa och katoliker, men också en del muslimer.

Högst uppe, till vänster om skylten, ligger ett hotell med vidunderlig utsikt.

Vin mitt på dagen

Nu har jag börjat dricka vin mitt på dagen. I alla fall en liten plastmugg för att prova på. Men inte vilket vin som helst.

Kolla bara på flaskorna! Värsta kristendomsvinet. 250 pund för en flaska med antingen Jesus som vuxen, eller Maria med Jesusbarnet. Flaskan till höger, också den med hemmagjort vin, kostar bara 150.

Vinet säljs i en liten affär, där de också säljer turistsouvernier, cigaretter och allehanda krimskrams.

Killarna som har affären bor i en av de enda återstående tre byarna i Syrien där folk ännu pratar Jesus språk, arameiska. Ett språk som annars är utdött.

Jag bad en av killarna att prata lite arameiska. Det han sade lät lite som arabiska, men med mera "ish på slutet av orden. Andra ord var helt annorlunda.

P.S Titta på den absurda bilden i bakgrunden, bakom vinflaskorna. Är det inte Britney Spears minsann. Jag hade inte ställt upp flaskorna för fotografering, men affärsinnehavarna var glada åt att jag ville ta bilder på dem.

Religion i vartenda hörn

Undrar om inte den här gamla stan är en av de mest moské- och kyrkotätaste städerna i världen?

I varje hörn finns det något för den religiöse. Maroniternas kyrka, på andra sidan något annat, sedan lite grekisk ortodoxt och andra ortodoxa, lite katoliker och även flera protestantiska kyrkor inom loppet av några hundra meter.

Däremellan är det fullt av moskéer.

I kyrkan på bilden, inklämd på en smal gata, kör de kvällsgudstjänst med öppen dörr i stort sett varje dag. Det tycks de gör i många andra kyrkor också.

Och muslimerna kör sin fem böner per dag, den första vid halvfyratiden på morgonen tror jag. Men jag har än så länge inte vaknat en enda gång av den. Har väl vant mig.

Vägkaos mitt i stan

En av de stora genomfartsgatorna i basaren håller på att byggas om. Eller grävas upp. Eller vad de nu sysslar med.

Vissa affärsinnehavare är totalt avskurna från sina affärer. Andra har små spångar, som kunderna kan balansera sig in i affären på.

Gubben som kör den stora grävmaskinen i modell extra large, som håller till i korsningen 100 meter in i bilden, tittar sig ALDRIG omkring. Då skulle han inte få något gjort, det kryllar av folk överallt. Han bara kör fram och tillbaka hejvilt.

Den som vill överleva den korsningen får både vara snabb och på alerten.

Vad är det som pågår....

På cafeer och restauranger där man kan röka vattenpipa, dricka kaffe och te i timtal, händer det att folk kommer och går.

Vad de pratar om kan man inte alltid prata om. Den "röda linjen" är skarp. Många är de ämnen man inte får beröra. Vissa saker får man inte ens namna vid dess rätta namn.

Tänk om några personer gör lysande karriärer, reser utomlands och deltar i organisationer och föreningar som är staten närstående. Eller tänk om någon är med i en frivilligorganisation som jobbar för olika sorters rättigheter, men organisationen inte registrerats (godkänts) av ministeriet som sköter sådana ärenden. Då kan det röra sig om en "illegal" organisation, och dess medlemmar kan hotas eller bara råka ut för att inte längre få tillstånd att resa utomlands eller ställas inför domstol för något. Karriärer kan gå i stöpet. Liv kan bli inskränkta, utan valmöjligheter.

Personerna på bilderna har inget med texten att göra.

Taxi-art

Bilder tagna från en taxi kan vara roliga. Särskilt om ser något av det som pågår utanför.

Nu gör man inte det just på de här bilderna, men jag gillar dem ändå...

Det är sjukt billigt att åka taxi. En resa genom stan kostar med mätaren påslagen runt 50 syriska pund, cirka 7 kronor.

De senaste tiden har bensinpriserna gått upp drastiskt, men taxichaufförerna har inte fått eller kunnat uppdatera sina mätare, så för att de inte ska gå totalt back gäller det att veta att man ska lägga på en tredjedel på priset.

Häromdagen kostade en halvtimmes resa genom rusningstrafiken 55 pund. Gav taxichaffisen 100, för att han var snäll och inte försökte luras. Han tyckte det var för mycket, och prosade på att ge tillbaka växel. Men vi hoppade ut innan han hann ge tillbaka pengarna.

Det är lätt att få generös-poäng när det mesta är billigt...

Närbutiken runt hörnet

Det här är vår favorit när det gäller små närbutiker i kvarteret. Det finns sådana i vart och vartannat hörn. Oftast öppna till sent på kvällen. Det verkar inte som att de har några särskilda tider, eller också har jag inte fattat det.

I vår favvobutik sitter en liten farbror som är så snäll, så snäll. Han ler sött när vi kommer in och hälsar alltid ultravänligt.

Så även om hans utbud inte är det största och bästa och affären mest är som en större stökig garderob, väljer vi alltid honom först.

Jag tror att hans affär heter något i stil med "Den yttersta affären" eller "Den sista affären", ungefär som en sorts gammeldags och icke-amerikansk variant av 7-Eleven. Ska ta reda på det exakta namnet.

Ful belysning

I Mellanöstern finns en stark tendens till ful belysning i hemmen. Lysrör högt upp på väggarna är det absolut vanligaste.

I vårt rum har vi konstigt nog två varianter av lampor: Ett lysrör och en ljuskrona. I ljuskronan fungerar bara två glödlampor, så det räcker mest som mysbelysning. Lysrörets ljus är anskrämligt, men då ser man faktiskt lite bättre. Läslampor är inte att tala om.

De flesta mellanösternbor skulle nog säga att valet av lysrör handlar om ekonomi, alla klagar ständigt över att elektriciteten är dyr.

Av vår hyrestant har jag nu fått ytterligare en förklaring till valet av anskrämlig belysning. När jag sade att lysrör används för att de är mer ekonomiska hävdade hon att så inte alls är fallet. Nej, det handlar om att ljuskronor (som den på bilden) är sååå gammaldags att man numera hellre väljer modern belysning, nämligen lysrör, som också ger bättre belysning.

Visst, bra belysning, men mysig eller ombonad är den inte. Lysrör i hemmamiljo är bara fult som stryk.

Lunch i palatset

Man skulle kunna tro att det är jättedyrt att äta lunch i ett sådant här fint gammalt arabiskt palats, men så är det inte.

Vi åt god lunch, rökte vattenpipa och drack kaffe för den facila summan av omkring 600 syriska pund, vilket motsvarar kanske 80 kronor. Allt detta i fin miljö.

En annan dag åt vi på en så kallad italiensk restaurang. Lite sunkig och ful. Visserligen med god mat, men när notan kom tyckte vi att de tagit i lite val mycket. En pizza, lite pasta och två glas juice gick pa 130-140 kronor för två. Dyrt för att vara här.

Nu håller vi oss till de arabiska restaurangerna, de är helt klart mest prisvärda.

I bakgrunden satt ett stort kompisgäng och babblade, åt och rökte vattenpipa i flera timmar. De såg ut att ha det riktigt trevligt. Det hade vi med.

Fint hos danskarna

Har hittat ett bra ställe att sitta och plugga på, nämligen hos vara grannar på danska kulturinstitutet i gamla stan. Där finns ett varmt bibliotek med en gratis internetuppkoppling. (Lite seg, men ändå).

Danskarna har det fint. I ett stort gammalt arabiskt palats, som de renoverat grundligt i flera år, invigdes kulturinstitutet omkring år 2000. Syftet med institutet är att öka förståelsen mellan danskar och syrier. Man kan ju hoppas att det fungerar.

Innergården är tjusig värre, och runt omkring den finns lite mottagningssalar i storleken 100 kvadratmeter eller större. Allt är välordnat med regler. Det finns toapapper på toaletten, ett städat gemensamt kök där alla sätter lappar på sin mat. Man får inte röka inomhus, som annars är det vanliga. Inte ha med sig väskor eller dryck i biblioteket. Det känns nästan som "hemma" med alla regler.

Dimashq by night

Högst uppe på berget Qayoun kan man se den här vyn över staden. Rätt snyggt vad? De gröna prickarna är moskéer, finns i vart och vartannat kvarter. Vi fick en sightseeingtur runt staden en kväll. Uppe på utsiktsberget finns en massa restauranger, dar ska vi äta någon dag.

Att bo högt upp på berget anses fint. Men inte för högt upp, där bor bara de fattiga och dit går inga bra vägar eller kommunala transporter. Så klart. Så är det i de flesta städer verkar det som.

Mitt favoritställe

Ett av mina favoritställen so far i Dimasq (arabiska namnet på Damaskus) är ett internetställe i de kristna kvarteren i gamla stan.

Man får ha överseende med den arabiska stavningen av "internet". Eftersom de inte har samma bokstaver som vi, händer det ofta att man ser lite udda stavningar av västerländska ord.

Stället är öppet dygnet runt, en snäll kille fixar allt man vill ha, tillgång till alla sajter, kaffe, te eller läsk. Fast alldeles nyss undrade han om jag vill ha vin. Jag tackade nej, klockan är bara runt ett på dagen. Brukar inte heller sitta och dricka vin på internethak.

Men billigaste stället hittills, ungefär 7 kronor i timmen.

Stormoskéns minaret

Där har vi den, den stora historietyngda moskéns minaret, sett från öppningen av en gränd i basaren.

Alldeles intill en massa affärer som säljer guldsmycken, parfymer utan alkohol i, konstiga torkade ödlor och annat som används till jag vet inte vad, kryddor, oliver, mat, kläder, skor, turistkrams och en massa annat.

Hysteriska partyklänningar finns det också. Vi gick in i en affär, där det vänliga biträdet upplyste oss om vad det absolut lägsta priset man kan få pruta ner en klänning till är, nämligen 175-200 kronor.

Finns risk att jag kommer hem med en galen klänning. Ska ta bild på en sådan någon dag.

Ska inte köpa...

... en sådan här leksak.

Lite absurdt att sälja en krypande leksakssoldat 20 meter från ingången till den stora Ummayyadiska moskén, full av historia och där lugn och fred härskar.

Finns det sådana här på Stor och Liten, eller är den lilla krypskytten i plast en spegelbild av verkligheten här omkring i regionen?

I goda vänners lag...

På en bakgata nära den stora genomfartsgatan i basaren kan man se den här skylten ovanför ett falaffelställe.

I mitten det här landets ledare, till vänster om honom det högra grannlandets ledare och till höger en ledare i det lilla grannlandet i väst.

Varför ler inte mannen i mitten? Han kan ju le. Och varför ser hans vänner till vänster och höger så glada ut?