25/3 Söndagspromenad

Tog en söndagspromenad i basaren, tänkte hälsa på min gamle vän musikern som numera övergått till affärsverksamhet, men han var inte där, troligen ledig för att det var söndag. Hittade inte heller matt-Sufian, så jag gled runt lite lömskt med min kamera och tog bilder i marknaden. Testade flerbildstagning, och det blev väl så där. Bästa resultatet ovan.

Däremellan irriterade jag mig på alla ”ça va”:are. Som ensamgående västerländsk kvinna får man dessa typer efter sig i högre grad än andra människor. Om man inte svarar glatt på alla får man ibland höra att man är sur. Men jag kan garantera er att marockanskorna för det första inte blir tilltalade på samma sätt, och för det andra ser ordentligt bistra och sura ut när de går omkring på gatorna. Så ”ça va”:arna ska inte komma där med sina anklagelser.... Lite svårt dock att ”uppfostra” dem allihopa.










På Djema el Fna var det full rulle, alla söndagsmarockaner var ute och roade sig. Att strosa runt på torget verkar vara en populär sysselsättning bland lokalbefolkningen.

De lata magdansöserna - som egentligen är två män utklädda i kvinnokläder - dansade som vanligt INTE. De går mest runt och vickar lite på höfterna och ska ha pengar av publiken. Det är sällan de anser sig få in så mycket att de tycker det är lönt att dansa.

Slöare dansöser får man leta efter. Jag har sett dem massvis med gånger under många års tid, men sällan sett dem dansa. Verkar inte som att de tänkt att de skulle få in mer pengar om de satte igång verksamheten för en gångs skull.

Idag lyckades jag ta några kort utan att de upptäckte mig. (De vickade lite på höfterna i ungefär tolv sekunder, det var allt). En stund senare försökte jag ta några kort när de blev fotograferade tillsammans med några turistkvinnor. Jag stod långt bak och sträckte upp kameran, och vips var den ena där och skulle ha pengar. Men jag körde en fuling, eftersom kortet inte blev bra och jag inte ville betala visade jag henne/honom en annan bild, och magdansösen trodde på mig.

Större delen av publiken i dessa ringar som uppstår runt magdansöserna och andra som uppträder, är marockanska män. Man skulle tro att det var turister, men icke. Sagoringarna är populära bland marockanerna, det är ofta gamla gubbar som berättar galna historier och sagor, vilket lär vara en gammal tradition med anor från medeltiden. Det vore kul att fatta vad de säger, för folk som lyssnar skrattar gott. Ormtjusarna lär också ha så gamla anor, men dem går jag inte nära, är ingen ormälskare. Råkar man komma för nära kan man nämligen få en kobra eller någon annan läbbig orm kastad om halsen.

Alla de här typerna som uppträder på torget vill ha pengar av turisterna. Marockanerna tycks inte behöva betala lika ofta. De som uppträder (gnawor, ormtjusare, dansöser, akrobater, musiker etc), eller deras assistenter noterar minsta lilla rörelse med en turistkamera och som icke-marockan kan man inte stå särskilt länge eller långt fram innan de ska ha betalt.

Jag är dock inne på (snål) smygfotografering, häromnatten lyckades jag ta två kort på ett gäng som satt och spelade innan de började gasta på mig. Jag försvann genast i mörkret utan att de hann få fatt i mig. Som ”straff” blev ingen av de två bilderna jag tog skarp...

Sedan blev det hennamålning igen. Vår privata hennamålerska kom och eftersom min första målning nästan är utplånad passade jag på igen. Som vanligt gav jag Khadija fria händer. Den här gången målade hon hela min hand och alla fingrarna. ”Zuin bezzef” (= jättefint) sade jag till henne och hon såg glad ut.

Tidigare på dagen under min söndagsrunda hade jag blivit erbjuden hennamålning av en massa kvinnor på torget, men tackat nej, jag betalar hellre Khadija som jag känner och som är rar och gullig.

Hennakvinnorna på torget sitter och spanar på små plastpallar, så fort de ser en turistkvinna inom någorlunda synhåll kommer de springande efter en och visar foton på målningar. På ett sätt är det ok, jag vet att för många av dem är det troligen den enda inkomst de har, men allt för många av dem är för pushiga och slarvar med målningen.

Sedan lite lunch-middag på Café Toubkal, inte den godaste maten, men hyfsat prisvärt. Här sitter verkligen kreti och pleti, turister och slummiga marockaner. Man får en ok middag för 36 dirham, mat och färskpressad juice. Inget tjafs och det går hyfsat snabbt. Katter stryker omkring vid benen.

Idag var det kallt här, bara 17-20 grader. Mulet och tröja. Inte som första veckan, när det var 27-30 grader dagtid. Jag längtar efter mer värme.