Lördag 17/3 Hantverkare

Som någon så klokt mailade mig får man vara tacksam och glad över att man har ett bra jobb som inte sliter ut en totalt. Marrakech har sedan över tusen år varit ett centrum för hantverk och handel, så än idag. Att vara hantverkare anses inte vara något dåligt arbete här, tvärtom har skickliga yrkeshantverkare rätt hög status, men jag kan ändå ibland inte upphöra att förundras över vilka jobb folk har.

Farbrorn som hackar ut mönster i vita plattor (som jag skrev om 13/3) är en av de hantverkare som har hög status. Han kan nämligen också renovera gamla stuckaturer och har ständigt mycket jobb.

Mötte en söt farbror som satt i solen och gjorde korgstolar. (Bilden högst upp om ni inte fattat det redan). Jag började prata lite med honom, så mycket det nu gick på min blandning av töntfranska och töntarabiska. Han visade mig hela sitt yrkesmässiga fotoalbum, en massa bilder på honom och pappan från 1960-talet och framåt där de satt och tillverkade korgsaker. Korgmakaryrket hade gått i arv inom familjen. Farbror Abdul Suleiman var uppenbarligen mycket stolt och glad och visade också upp en mängd diplom han fått genom årens lopp. Stolen han höll på att arbeta på när jag fotograferade honom tar två dagar att göra. Snacka om tålamod.

Var på besök i en verkstad där man tillverkar de snygga mosaikbord som numera också säljs i Stockholm. Killarna som jobbar med detta sitter på golvet och hackar för hand fram dessa mosaikbitar. Inte en skymt att skyddsutrustning eller munskydd. Luften var full av stendamm, det kändes som att man fick stenlunga efter fem minuter.

Ändå var deras arbetsmiljö rätt ok, lokalen låg i alla fall i gatuplan med dagsljus och dörren stod öppen så en del av stendammet flög väl ut av sig själv.

Nu när jag ser sådana bord känns tanken på att köpa ett inte lika rolig. Men å andra sidan lever dessa människor på sitt jobb, så vad ska man göra? Skicka svenska yrkesmiljöinspektionen på besök? Ta dit fabrikarbetarförbundet för att strida för bättre arbetsmiljö, tider och lön?

Längre in i den stora marknaden finns det en massa mörka små hål i väggen där hantverkare sitter böjda över sina arbeten med dåligt ljus, ibland med starka kemikaliska ångor omkring sig. Särskilt de som arbetar med läderväskor och metallföremål. Det ser ut som på medeltiden och är förmodligen också det, många hantverkstraditioner här har minst så gamla rötter och traditioner. Men dessa små hål i vägger ser verkligen inte så kul ut, skitiga, dammiga och stinkande.

Längst in i en ända av basaren håller färgarna till. De färgar tyger och garner, och det sker inte direkt på ett sätt som motverkar allergier. I stora kar, av storleken bubbelbadkar, står de och rör om med armar och händer.

Jag såg en gubbe vars armar var blå upp till armbågarna, det såg faktiskt absurdt vackert ut, men kan det vara nyttigt? Jag frågade om jag fick fotografera hans händer, för de var verkligen fantastiskt vackra i sin genomskinliga blåhet, men det fick jag inte och någonstans kan jag verkligen fatta att han sade nej. Han såg sur ut, troligen trött på alla idiot-turister som bara ser hans händer och förfasas, inte respekterar hans yrke och bara vill pruta ner hans varor till lägsta möjliga pris. Ibland är vi västerlänningar verkligen drygsnåla när vi är utomlands. Vad spelar det för roll om vi betalar några tior eller en femtilapp mer? Vi tjänar ju oftast fem till tio gånger så mycket som de, vissa ännu mer.

I närheten av där jag bor finns ett välrenommerat väveri. Det ligger i en källare. Där sitter dagarna i ända ett gäng män och väver dyra och vackra tyger. Ett överkast med maskinbroderier kostar 3.000-3.500 dirham. Jag tycker det skulle vara förfärligt att jobba i en källare dagarna i ända utan dagsljus, men vävarna såg stolta ut. Dessutom jobbade de med blixtens hastighet. Men det finns ju också folk som jobbar i källare utan dagsljus i Sverige, så jag ska väl inte dra för stora växlar just på vävarjobbet.

Men den del av medinan där man bearbetar läder har nog den värsta arbetsmiljön. Och den äckligaste. Det stinker av jag-vet-inte vad över hela området. Vidrigt värre. Någon har sagt att man bland annat bearbetar och mjukar upp skinnen med duvskit, för att det innehåller någon starkt frätande ingrediens. Skulle inte förvåna mig med tanke på stanken. Läderområdet ser ut som en stor låda för akvareller, det är ganska stor yta med fyrkantiga djupa färgbad där skinnen sänks ner för både bearbetning och infärgning. Killar och män står och trampar med sina fötter, om jag minns rätt både i de stinkande duvskitskaren och i färgbaden.

Skulle ett svenskt fackförbund gå runt i medinans verkstäder skulle de få dåndimpen. Här finns inte direkt några fackförbund som tar strid, är det någon som klagar finns det alltid fler som är villiga att ta över jobben, arbetslösheten är hög i Marocko.

Ibland är det läge att vara extra tacksam för det liv man har....