Billig restaurang

Har kan man äta prisvard arabisk mat. De har både restaurang och takeaway. Herrarna som jobbar här är kanske en smula väl konservativa, hälsar ibland lite småstelt pa kvinnor - av "respekt", som det heter, för konservativt troende män ska hålla sig undan kvinnor de inte är släkt med.
Men det är hyfsat billigt, en rätt för kanske 20-30 kronor. På menyn finns allt fran kyckling med ris, shawarma, små köttpiroger, till fårhjärna (nu med prickar på "a" i "får) och fårtestiklar (även här nu med prickar på "a":et). Det är vid sådana tillfällen de vegetariska alternativen blir alldeles oemotståndliga...

Olaglig uteservering

I en mindre fin del av staden, som påminner om den gamla staden, röker man vattenpipa på en uteservering, som svämmar över mer än tillåtet. Här sitter lite mer långhåriga män och folk som ser ut att inte vara de mest anpassningsbara. Plötsligt kom två beigeklädda man med auktoritet och ställde sig på andra sidan gatan och stirrade uppfordrande på uteserveringen. Lika plötsligt började personalen hastigt skyffla undan gäster och bord till ett markant mindre område. Flytta, flytta, ihop med borden, bort med gäster, stapla stolar. Inte tillåtet att ha så stor uteservering. Efter en kvart, tjugo minuter när allt motats ihop i en klump, gick de auktoritära herrarna. Lika snabbt svällde uteserveringen igen.

Landets enda shoppingmall

Inom några dagar är det stor invigning av landets enda "riktiga" shoppinggalleria. Den började byggas för några år sedan, nu har den byggts ut. Massvis med dyra affärer, som de flesta troligtvis inte har råd att handla i. En möbelaffär med svulstiga möbler i modern stil, lite som arabisk W8, för dem som vet vilken affär det är. Men copyright finns inte här, därför får man inte fotografera möblerna och inte heller finns det någon möbelkatalog. Vore det så, skulle de mycket speciella möblerna säkert säljas som billig kopior inom några veckor i andra affärer, och det vill inte affärsinnehavarna riskera. En soffa kostar motsvarande 20.000-30.000 kronor, otroligt dyrt för att vara här. Det tar nog tid innan Ikea etablerar sig här.
I bottenvåningen av gallerian finns landets enda stora snabbköp. Också det dyrt, men man kan köpa västerländska ostar som brie och de har ett större utbud än de små kvartersaffärerna som annars är enda alternativet.

Spelklubb

Sådana här spelklubbar finns lite varstans. I rummet längst ut mot gatan sitter männen, längre in är "familjeavdelningen", där även kvinnor får sitta. Himla "schysst" att de andå får vara med...
Folk sitter här i timtal och hänger och umgås. Spelar schack, pratar lite strunt, spelar kort eller olika brädspel, röker lite vattenpipa och tar en kopp kaffe, te eller sötsliskig fruktdryck. Rökning inomhus är tillåten överallt här. Just i den har lokalen är taket fiffigt nog öppet över en stor del av lokalen, så det är inte så illa som det låter.

Lyxig brunch

På fredagarna kan man lyxa till det med en dyr brunch om man vill. Stekt halloumi, fetaost, tjock yoghurt, zatar (en sorts timjanpulver man ska doppa bröd med olja i), och lite annat som synes.

Drygt 500 syriska pund för detta, med kaffe och juice, motsvarande 75-80 kronor. Dyrt för att vara här, när en normal lön kanske är 10.000-15.000 pund i månaden. Men så sitter det också bara västerlänningar och rika syrier med barnflickor från Filippinerna här och äter den dyra brunchen på det fina stället. Många tar med sig sina laptops, trådlösa nätverk har blivit en trend på många flashiga ställen. Sådant gillar vi, även om det givetvis inte går att komma in på webbsidor som anses "dåliga" av olika anledningar. Men i alla fall, bättre än ingenting.

Fredag = tomma gator

Fredag har är som söndag. Gatorna är tomma, alla är hemma. Vad de gör kan man undra, staden är extremt lugn. Inga tutande bilar, lätt att korsa gator med vanligtvis hysterisk trafik. Den här gatan är i vanliga fall full av liv, en gågata for shopping mitt i centrala stan. Den här fredagen var allt stängt som vanligt och en pojke på cykel var bland de få som rörde sig utanför hemmet. De andra satt väl hemma och åt och gjorde ingenting.

Syriatel & fingeravtryck

Ännu mera modernitet. Ett av det statliga mobilforetaget Syriatels kontor i Damaskus. Nummerlapparna ropas upp av en automatisk röst och kontoret är fräscht och modernt. Man kan till och med skaffa sig mobilt bredband numera. Inte illa med tanke på att det knappt fanns ett syriskt mobilnät 2002, och att det då absolut inte fanns roamingavtal med andra länders mobilföretag. När man då, 2002, passerade gränsen till Syrien var det som att åka in i ett stort svart mobilhål. Först när man lämnade landet och kom över till Libanon eller Jordanien fungerade mobilen igen. Allt är dock inte bra idag: För att få köpa ett kontantkort här måste man visa både pass eller ID och ge sina fingeravtryck. Gissar bara vart den informationen förs över. Inte lär den sparas i någon dammig låda på Syriatels kontor.

Var är konferensen?

Sedan har de någon sorts konferens här just nu. Staden är tapetserad med de här affischerna. Kanske pågår denna "extraordinära internationella" konferens överallt, vad vet jag? Någon annan platsangivelse än Damaskus finns inte för de "kommunister och arbetarpartier som solidariserar sig med palestinierna och arabiska frågor", som det står på affischen, fast det kanske är svårt att läsa. Hur som, man anar ju att inte alla vill ge sig tillkänna hur som helst.

Lapplisan skulle bli galen

Som sagt var. En hel del är rätt "flexibelt" här omkring. Eller oorganiserat om man så vill. Eller bara lite lagom mänskligt, beroende på vilket perspektiv man väljer. En lapplisa skulle nog få krupp av den har parkeringen, en som parkerat mot trafiken, och en som trängt sig in på sniskan på en alldeles för liten plats. Men det funkar faktiskt, förbipasserande bilar kommer förbi, och folk som promenerar går ändå inte alltid på trottoaren.

Uppdaterade trafikljus

Sådana har uppdaterade trafikljus har vi inte hemma. Borde kanske vara något att införa för stressade storstadsbor. Bilisterna får hela tiden veta hur många sekunder det är kvar till att det blir grönt ljus, samt hur många sekunder det är kvar att köra innan det blir rött igen. Just i den här korsningen var det 30 sekunder rött och lika många grönt.

Från regn till sol

När mitt plan lyfte såg det ut som på bilden till vänster. Strax innan vi skulle landa var det lite torrare och soligare. Från några plusgrader till högsommarvärme för oss på några timmar. Den normala sommarvärmen här är 40-45 grader. Inte konstigt att det ser helt uttorkat ut.

Seeeeegt med flexibelt

Nätet är extremt långsamt här i landet. Och "egentligen" ska det inte gå att komma in på blogspot, men med lite trixande går det, till priset av en ännu långsammare uppkoppling. Det är ett riktigt kass nätplejs jag hittat. Finns faktiskt bättre, även om oxo de är kassa. Alldeles nyss gick elen och allt jag skrivit försvann. High tech ;-).

Fast så illa är det inte - det finns en massa high tech-saker som fungerar. Återkommer om det.

För övrigt har det införts en lag som säger att alla som går till nätcaféer måste registera sig med sitt ID eller pass. Det hänger en sådan stooor skylt bakom mig. Men det är flexibelt här - hittills har jag inte blivit ombedd att visa något leg. Bilden är inte från där jag sitter, bara en generell skylt från ett annat internetställe.

Ahlan wa sahlan

Ahlan wa sahlan, alltså hej och välkomna igen! Syrien har hängt med, redan på flygplatsen informeras man om svininfluensan, att man ska vara uppmärksam på om man har feber typ.
Passkontrollen tar evigheter, trots att köerna ser korta ut. En massa pilgrimmer återvänder från Mecka och de sitter i stora grupper på golvet och väntar på när deras informella reseledare sköter passkontrollen. En gubbe tar 30-40 pass med sig till passkontrollanten. Det är lurigt för andra resenärer, for köerna ser korta ut, men är i praktiken långa. Det tar evigheter att få 40 pass stämplade. Dessutom går de här reseledarna inte till kön för grupper, utan de blockerar alla köer, grrr! Utlänningar får däremot inte gå till alla köer.
Och i väntan på kontrollen passar vissa på att be i ett hörn.

Back home again

Jaha, så var jag hemma igen efter fyra veckor i Mellanöstern.

Njuter av centralvärme, egen säng med duntäcke och att inte ständigt behöva tjafsa med taxichaufförer som vill ha mer betalt.

Mycket är bra, roligt och intressant i Mellanöstern. Vi har en del att lära oss av generositet och medmänsklig värme. Annat kan människorna där lära av oss.

När jag far iväg nästa gång har jag ingen aning om, men det lär inte vara sista gången jag besökte regionen.

Nyårsfest i Damaskus

Skulle det vara kul att gå på det här nyårspartajet?

Kanske. Kanske inte. Har ingen aning.

Men troligen mer intressant än att gå på en vanlig svensk nyårsfest. I alla fall om man inte redan råkar vara uttråkad av syriska nyårsfester.

Om jag var i Damaskus vid nyår skulle jag åtminstone överväga att gå dit.

Reklam görs i alla fall per affisch på väggarna i Damaskus.

Den som vill anmäla sig har telefonnumret längst ner på affischen. Lägg bara till Syriens riktnummer - 00961, efter numret som börjar med 0955 (syriskt mobilnummer) - och ring och anmäl er.

Julpyntade taxibilar

Eftersom det snart är jul pyntar även taxichaufförerna (företrädsvis de kristna så klart) sina bilar.

Det är vanligt att se den här synen - nackstöd prydda med tomteluvor.

Kanske något för oss att ta efter?

Det är trots allt lite charmigt med tomteluvor i bilarna.

Vissa luvor har också blinkande lampor. Dock inte i den här taxin. Synd. Hade varit extra fint.

Barpersonalen dansar

Sedan gick vi till ett annat icke-flashight ställe, "Marmar" vid Bab Touma, där många västerländska studenter som läser arabiska i Damaskus hänger.

Men också den lokala crowden av "utåtriktade" killar. Lokala tjejer går sällan ut utan "ordentligt" sällskap, huh, hur illa skulle inte det se ut! (Mycket illa. Jupp, det är mycket mera konservativt, that's a fact. Endast "dåliga" och västerländska kvinnor går ut utan manlig eskort).

Efter ett tag - vilket var ganska sent, typ vid tretiden på natten - började barpersonalen dansa. Jag frågade om jag fick filma, och de log glatt och nickade, så den här filmen är inte smygfilmad.

Notera hur de börjar städa mot slutet av filmen och skickar glas över disken. En barkille skickade glas från vänstra sidan av bilden till den högra, där en annan kille stod och tog emot dem. Vad jag såg eller hörde gick inget sönder.

Källarklubb i Damaskus

I Damaskus kan man hitta klubbar som bara finns här och i Beirut, om man talar om det arabiska Mellanöstern.

Alltså i "sunkiga" eller "alternativa" lokaler. I Amman kan man visserligen gå på klubb och dricka alkohol, men då är det mesta flashigt och extremt inriktat på över medelklass och överklass. I Jerusalems östra arabiska kvarter finns inget liknande, endast i de västra judiskt västerländska.

I en källare i Damaskus gamla stad, finns den här klubben. "Baals cave" heter den.

Inträde 500 syriska pund. Typ 75 kronor. Inträde plus två drinkar ingår. Dyrt för de flesta här.

Det spelas både västerländsk och arabisk musik, och folk blir lite berusade. Inte så illa som det kan bli i väst, och här dansar folk utan att vara aspackade. Inte allt är torrlagt i Mellanöstern.

Ödsliga vägstopp

Längs vägarna i Mellanöstern kan man hitta mer eller mindre dystra rastställen.

Åker man långtaxi mellan städerna stannar chaffisen ibland så att man kan köpa kaffe och äta.

Ibland ligger dessa ställen mitt på vischan, där inget annat liv tycks pågå omkring.

Skulle kunna platsa i någon amerikansk roadmovie. Eller varför inte en dylik mellanösternsk?

När kommer den första sådana roadmovien? (Måste jag göra den?). (Eller har den redan kommit och jag har missat den?)

Helgmiddag med familjen

När det är Eid al-Adha, en av de stora helgerna för muslimer, går man ofta ut och äter middag på restaurang med hela familjen. För det mesta blir det runt 10-15 personer när den närmaste familjen samlas.

På arabiska restuaranger som är inhysta i gamla fina arabiska palatsliknande hus, äter man middag i timtal, röker vattenpipa och umgås.

Här på restaurangen al-Khawali i Damakus. Kan rekommenderas.

Mycket stilig inredning, men när det regnar kan det droppa vatten på en, eftersom innergården saknar tak och endast täcks med en pressenning vintertid.