Te-konspiration

I de flesta länderna i Mellanöstern och Nordafrika dominerar Liptons marknaden för te till 90 procent. Och då pratar vi bara EN sorts te, de gula påsarna.

Det är nästan så att man börjar ana en kolonialistisk te-konspiration. Engelsmännen har ju härjat runt i regionen i över 200 år och på olika sätt försökt pracka på folk sina vanor och varor.

Men nu kan man skönja en ny trend! Lipton håller på att få konkurrens av Mahmouds te, som gör reklam för sig som ett reellt alternativ till de evinnerliga gula Liptonpåsarna.

TV-reportage

Jag har ingen aning om vad de sysslar med här, men det är ju någon sorts TV-inslag som spelas in av den konstymklädde mannen till vänster.

Vad de svartklädda damerna gör på bilden vet jag inte heller. Men ett är säkert, de är superreligiösa eftersom de också täcker hela ansiktet.

Om man känner till islam vet man att religionen inte kräver så mycket täckning. De som täcker sig så här mycket deltar i en sorts självutnämnd "tävling", där de försöker vara extra prudentliga. Därmed tycks de tro att de automatiskt blir bättre religiösa.

Reglerna för tävlingen är enkla: Den som täcker sig mest vinner. De här damerna vinner inte, för de har inte också handskar på händerna.

Ibland ser man så här väldraperade damer bli ledda på gatorna, som om de vore blinda. Tacka tusan för det, om man inte ser vart man sätter sina fötter måste man oftast ha en ledsagare.

Julgranar i Damaskus

Trots att solen mest har skinit och det är runt 14-15 grader dagtid nalkas julen även i Damaskus.

Häromdagen stod en tomte och brölade på stora gatan. Det var någon julfest i en skola.

De tycks också ha julmarknader här. I en hörna i en gränd i gamla stan började det med de här plastgranarna.

Några dagar senare stod bord uppställda med en massa julkrams, även kallade juldekorationer.

Igår på de engelskspråkiga nyheterna kl 22 (urkassa!) visades ett alldeles för långt inslag om någon julbasar som rika hemmafruar ordnar varje år. När ska Rapport börja visa inslag om julbasarer?

Konstcaféet vid Bab Sharqi

Alldeles innanför den östra porten (Bab al-Sharqi) i gamla stan, finns Art café Ninar.

Ett trevligt ställe där de visar utställningar och där man kan äta mat, dricka alkohol och röka vattenpipa. Det finns alltså många sådana ställen i de kristna kvarteren.

Menyn är dock helt på arabiska, men jag lyckades beställa det jag ville ha, så jag är nöjd!

Nyligen visades en utställning av en kvinnlig syrisk konstnärinna som heter Hala och som bott utomlands i många år. Det är hennes tavlor man ser i bakgrunden.

Vad tycker Song_Lover om de här tavlorna? ;-)

Trött skräddare

Skräddaren runt hörnet har öppet från tidig morgon till sen kväll. Inte konstigt att han är trött ibland.

Kunde inte låta bli att ta en bild i smyg när han satt och sov med huvudet på sin symaskin.

Imorse lämnade jag in min jeans för att de behövde förkortas. Ikväll hämtade jag dem, snyggt uppsydda, för det facila priset av 13 kronor.

Mörkt argheelecafé

Det här var en kväll på ett mörkt hak där man kan röka vattenpipa (argheele), äta mat och till och med dricka vin eller öl. I de kristna kvarteren så klart.

Ibland sitter en kille i ett hörn och spelar oud, den arabiska lutan. Det gjorde han den här kvällen, och jag har en inspelning som jag inte kan ladda upp. Det verkar som att näthastigheten är för långsam här.

Oudkillen hade ett stoooort flin på läpparna hela tiden och flirtade hejvilt med kvinnorna i publiken. Vi tittade bort. Bakom oss satt två syriskor och log stort mot honom, så när han spelat klart slog han sig genast ner vid deras bord med sitt slemma leende.

Framför mig i mörkret på bilen, satt en ensam kvinna i lång svart traditionell klänning och glitter i håret och rökte vattenpipa alldeles för sig själv. Skumt. Det är inte ofta man ser kvinnor härifrån sitta ensamma på en krog.

Vattenpipans munstycke är nästan det enda man ser på bilden.

Frågor från en syrier

Nu har jag suttit en kväll på ett snobbigt och ultra-modernt cafe (med andra ord dyrt) och diskuterat Ingmar Bergman, Henrik Ibsen, Strindberg och H C Andersen med en intellektuell syrier som är totalt inläst på nordiska stora författare och Bergman. Intressant! Det finns sannerligen smarta och tänkande personer överallt i världen.

Självklart kom vi in på andra ämnen, sådana som egentligen är förbi den "röda linjen", som de säger här. Men det här var en person jag kunde ställa en massa frågor till, sådana som man inte självklart kan ställa till vem som helst.

Han hade också några frågor till mig: Ökar rasismen i Sverige mot invandrare från Mellanöstern? (Särskilt med tanke på vad som hände 2001). Vad har svenskar generellt för stereotyper och fördomar om araber?

Vad skulle ni ge honom för svar? Skriv i kommentarsfältet!

Fejkgodis

Som sagt, i det här landet är de inte mycket för västerländska kedjor, även om det finns sådana också här.

Men mycket är mer eller mindre copyright-o-skyddade kopior, som så mycket i den här delen av världen.

Se här, känner man inte igen de flesta av de här godissorterna? Men kanske inte just under namnen Humhum, Demolino och Exent.

Arabisk källarklubb

Den här gången blir det ingen bild. Av flera okända skäl.

Hamnade i en källare, som visade sig vara en klubb där en massa konstnärer och intellektuella hänger. Folk drack arrak, vin och öl, babblade och hade roligt. Det var fest efter en konstnärs vernissage på ett galleri någonstans i den moderna delen av stan.

Jag skulle bra gärna vilja ladda upp en filmsnutt med två konstnärsfarbröder som skojdansade tillsammans så att alla skrattade hejvilt, men det funkar inte.

Självklart var även jag tvungen att ha dansuppvisning, tillsammans med en man, för att jag råkade svara ärligt på frågan om jag kan dansa lite arabiskt. Men det gick väl ganska bra tror jag, eller så var folk snälla och skrattade inte ut mig ;-)

Efter några glas vin gick det också riktigt bra för mig att prata och förstå arabiska, haha. Alkoholen tycktes lösa upp alla hämningar och blockeringar i hjärnan och tungan.

Långt efter midnatt levererades arabisk plockmat till alla gästerna. Smarrigt, gott och trevligt!

Det här med dont drink-and-drive, det tar man inte så hårt på i många arabiska länder märkte jag åter när jag fick skjuts hem vid halvtretiden. Men allt gick bra.

Ingen benzin

Så här ser en bensinstation som har slut på benzinen ut. Det händer tydligen titt som tätt, även om landet har egen olja och egna oljeraffinaderier vad jag vet.

Hur kan benzinen då ta slut? Någon som har ett svar?

På nästa station hade de benzin den här dagen. Den kostade 36 syriska pund per liter. Dyrt. Drygt fem kronor litern.

Gråaktig vy

Jag kan inte låta bli ännu en översiktsbild av staden.

Vi åt middag på stället högst upp på berget i skymningen. Då kan det bli så här grått och fint.

Man kan ju få för sig att det är någon sorts socialistisk dysterstad vi blickar ut över.

Alis konstcentrum

En av landets mest kända skulptörer är Mustafa Ali, en charmig och generös man som jag råkade möta.

I de gamla judiska kvarteren i gamla stan har han inrättat ett konstcentrum, med utställningar, happenings, konserter och teaterföreställningar i ett jättestort gammalt hus med öppen gård och springbrunn i mitten.

Helt otroligt att ett sådant ställe finns här!

Konstscenen har tydligen förändrats mycket de senaste fem till tio åren. Allt fler gallerier med seriös konst öppnar. Det rör sannerligen på sig inom det här området.

Kolla in hans sajt http://www.mustafali.com/

Här flydde Thekla

Det här är sprickan genom berget som Gud öppnade för Sankta Thekla, så att hon skulle kunna fly den onda armén. (Mer nedan om henne).

Gången påminner om den långa ingångsgången till den rosa staden Petra, i Jordanien, där nabatéerna bodde för länge sedan.

Den här gången är mycket kortare och med lägre berg. Fast fin ändå.

På vägen mötte vi en åsna och hans förare. Däremellan en korkad kille som inte kunde ta skarpa kort på oss ens med våra simpla digitalkameror. Spännande värre!

Jag drack heligt vatten

Här i den heliga Theklas "convent", (vad heter det på svenska?), kan man dricka heligt vatten ur en källa alldeles bakom bilden.

Jag drack en klunk. Hoppas att det var bra. Har ännu inte märkt någon skillnad, men det kommer nog...

Där under trädet, till höger i bilden, står tre personer och väntar på Sankta Theklas tårar.

Legenden förtäljer att hon flydde från en ondsint armé i närheten av ett berg. För att hjälpa henne öppnade Gud en passage i berget. När Thekla flytt genom bergsgången kom hon fram till det här stället och började gråta.

Den som i sin hand lyckas fånga några av hennes – som droppar ner från bergets insida i det här grottrummet – får önska sig något. Jag lyckades också fånga några tårar i min hand...

Snällaste anti-rökskylten

Man skulle kunna tro att alla tycker att det är helt ok att röka överallt i Mellanöstern. Men så är det inte.

Den här skylten är nog den snällaste anti-rökskylten jag någonsin sett - vare sig i väst eller i öst.

Ma'aloula

Här långt uppe i bergen kanske 50 km norr om Damaskus ligger den lilla byn Ma'aloula, där folk alltså ännu pratar arameiska.

Eftersom det kommer många turister dit har de fått en fin och nyasfalterad väg dit. I staden bor mest kristna, både ortodoxa och katoliker, men också en del muslimer.

Högst uppe, till vänster om skylten, ligger ett hotell med vidunderlig utsikt.

Vin mitt på dagen

Nu har jag börjat dricka vin mitt på dagen. I alla fall en liten plastmugg för att prova på. Men inte vilket vin som helst.

Kolla bara på flaskorna! Värsta kristendomsvinet. 250 pund för en flaska med antingen Jesus som vuxen, eller Maria med Jesusbarnet. Flaskan till höger, också den med hemmagjort vin, kostar bara 150.

Vinet säljs i en liten affär, där de också säljer turistsouvernier, cigaretter och allehanda krimskrams.

Killarna som har affären bor i en av de enda återstående tre byarna i Syrien där folk ännu pratar Jesus språk, arameiska. Ett språk som annars är utdött.

Jag bad en av killarna att prata lite arameiska. Det han sade lät lite som arabiska, men med mera "ish på slutet av orden. Andra ord var helt annorlunda.

P.S Titta på den absurda bilden i bakgrunden, bakom vinflaskorna. Är det inte Britney Spears minsann. Jag hade inte ställt upp flaskorna för fotografering, men affärsinnehavarna var glada åt att jag ville ta bilder på dem.

Religion i vartenda hörn

Undrar om inte den här gamla stan är en av de mest moské- och kyrkotätaste städerna i världen?

I varje hörn finns det något för den religiöse. Maroniternas kyrka, på andra sidan något annat, sedan lite grekisk ortodoxt och andra ortodoxa, lite katoliker och även flera protestantiska kyrkor inom loppet av några hundra meter.

Däremellan är det fullt av moskéer.

I kyrkan på bilden, inklämd på en smal gata, kör de kvällsgudstjänst med öppen dörr i stort sett varje dag. Det tycks de gör i många andra kyrkor också.

Och muslimerna kör sin fem böner per dag, den första vid halvfyratiden på morgonen tror jag. Men jag har än så länge inte vaknat en enda gång av den. Har väl vant mig.

Vägkaos mitt i stan

En av de stora genomfartsgatorna i basaren håller på att byggas om. Eller grävas upp. Eller vad de nu sysslar med.

Vissa affärsinnehavare är totalt avskurna från sina affärer. Andra har små spångar, som kunderna kan balansera sig in i affären på.

Gubben som kör den stora grävmaskinen i modell extra large, som håller till i korsningen 100 meter in i bilden, tittar sig ALDRIG omkring. Då skulle han inte få något gjort, det kryllar av folk överallt. Han bara kör fram och tillbaka hejvilt.

Den som vill överleva den korsningen får både vara snabb och på alerten.

Vad är det som pågår....

På cafeer och restauranger där man kan röka vattenpipa, dricka kaffe och te i timtal, händer det att folk kommer och går.

Vad de pratar om kan man inte alltid prata om. Den "röda linjen" är skarp. Många är de ämnen man inte får beröra. Vissa saker får man inte ens namna vid dess rätta namn.

Tänk om några personer gör lysande karriärer, reser utomlands och deltar i organisationer och föreningar som är staten närstående. Eller tänk om någon är med i en frivilligorganisation som jobbar för olika sorters rättigheter, men organisationen inte registrerats (godkänts) av ministeriet som sköter sådana ärenden. Då kan det röra sig om en "illegal" organisation, och dess medlemmar kan hotas eller bara råka ut för att inte längre få tillstånd att resa utomlands eller ställas inför domstol för något. Karriärer kan gå i stöpet. Liv kan bli inskränkta, utan valmöjligheter.

Personerna på bilderna har inget med texten att göra.