Onsdag 7/3 Lyxhotell i Medinan

Seg dag, sov sent och tog en promenad innan frukost. Det var ingen vidare promenad, för jag begav mig till ett helt vanligt bostadsområde dit inga turister går, så antingen blev jag uttittad eller så skulle diverse idiotkillar säga 'ca va' hela tiden, vilket de sannerligen inte gör på samma sätt mot sina medmarockanskor. Jag försökte uppfostra en av dessa ca va:are som hade den dåliga smaken att komma upp till mig, genom att på irriterad franska och arabiska tala om för honom att han minsann inte hälsar på alla okända marockanska kvinnor, jag lade dessutom till att jag tycker att många män har dålig respekt for västerländska kvinnor. Då såg han skamsen ut och slank iväg fortare än kvickt.

Strunt detsamma, turism har sina baksidor på de flesta platser på jorden, det tycks vara ett internationellt problem och inget man ska anklaga specifika länder for. Betänk bara alla idioter som florerar i de södra delarna av Spanien, Frankrike, Italien och Grekland under sommarmånaderna. (När jag var 2 veckor i Aten under off-season var grekerna inte alls lika påstridiga som de är sommartid).

I alla fall, jag pallrade mig hem och fick en god frukost av mig själv och satt sedan och pluggade i skuggan på min terass mest hela dagen.

Den feta vita katten kom förbi. Den katten har inga balansproblem eller någon höjdskräck. (Det är ungefär 15 meter ner från kanten till marken där katten står).

Jag tog också en bild på den stackars grannhunden som bor på en bakgårdsterass. Man skulle kunna tro att det är trevligt, men jag tycker det ser ut som att hunden bor i ett fängelse. Inte alls konstigt att den ylar och skäller, skulle jag ocksa göra om jag levde i samma miserabla värld som hunden. (Ser det inte ut som ett hell-hole?).

Och på tal om djur så är det en tupp som gal på morgonen i mitt kvarter. Mitt i staden! Någon av grannarna har tydligen hönsgård hemma. Andra djurarter som förekommer är ugglor eller någon sorts andra fåglar som ho-ho:ar, vilket är ganska mysigt.

Nu dags för middag någonstans med min granne...

Det blev ett schysst italiensk-franskt ställe i, Gueliz, den nya stadsdelen utanför medinan. Alla taxichaufförer var på ockerhumör igen och vägrade köra på taxameter, så vi promenerade dit. Skönt kvällsväder, som en bättre svensk sommarkväll. Vi drack lite rosevin bara för att det var så somrigt, och på tillbakavägen hamnade vi i baren på det nya lyxhotellet Hotel Les Jardins de la Koutoubia.

Det var inte jag som var suddig i kanterna, det var bara lite dåligt ljus, därav den oskarpa bilden. I baren träffade vi en marockansk man, som jobbar som kypare i lyxhotellsbaren och som bott och jobbat i Sundsvall ett år i slutet av 1970-talet. Han tyckte att det var mycket bättre att vara i Marocko, fast kompisen han åkte med till Sundsvall 1979 jobbar fortfarande kvar på samma jobb.

Dessutom kan man fundera över alla underliga jobb som finns här i världen, inne på en tjusig toalett hade någon stackare varit tvungen att bemöda sig med att lägga ut rosenblad i rätt mönster. Hur är det att ha ett sådant jobb? (Får man lägga ut rosenbladen hur man vill, eller talar chefen om det?).

I alla fall, på hotellets innergård har de en snygg pool och hela stället är tjusigt värre med fem stjärnor och vi struntar i att de rev en massa gamla riader (fina gamla arabiska hus, som är som små palats) för att kunna bygga detta lyxhotell. Money rules, som de säger i Ryssland...
Här kan man se hur tjusigt det är.

Enkelrummen kostar 1.950 dirham för en natt, kungliga sviten 10.000 dirham. Några minuters promenad bort, med lika bra närhet till Djema el Fna, ligger många enklare hotell där det kostar 100-150 per natt.

Tisdag 6/3 Djema el Fna

Idag fick jag sova ut, det var skönt att inte vakna under en diskbänk till ljudet av marockanska köksor som skrattar och flamsar. Mina nya fönsterluckor är dessutom snyggare än på hotellet.

Efter frukost lyckades komma igång med det jag ska, så framåt eftermiddagen kande jag mig nöjd och hungrig och tog en sväng genom gränderna till ormtjusartorget Djema el Fna. Satte mig på en rätt turistig restaurang, men utsikten över torget fick uppväga nackdelarna.

Turisterna flöt runt i par eller förvirrade grupper och som vanligt trummade gnawa-killarna och dansade transig dans. Tyvärr tog jag bilden med kameran stående och den här automatiserade bloggredigeraren har ingen knapp där man kan vända bilden. Det får bli en sådan bild en annan dag.

Vid 16-tiden börjar förberedelserna för kvällens matparty, alltså alla de mobila restauranger som rullas ut på torget och där man kan äta god mat billigt. (Har aldrig blivit magsjuk).

Sedan gick jag in i den stora marknaden och tappade som vanligt bort mig i gränderna, trots mitt goda lokalsinne. Men det tycks inte funka i två städer här i världen, den ena är Amman och den andra är Marrakech. Om man tar av från de stora gatorna i marknaden tappar man snart riktningen. Men jag hittade ut efter ett tag.

Köpte några arabiska CD-skivor med ny popmusik, så att jag kan roa mig på mitt rum där jag inte har tv.

Inhandlade också de där röda oliverna längst fram på bilden med den bistra olivfarbrorn. Köpte också av den sorten som ligger två snäpp bakom de röda. Total kostnad för kanske 300 gram oliver, sex kronor. Prisvärt får man säga. Dessutom goda. Nu ska jag gå och handla lite ost, bröd och annat som passar till oliver.

Söndag 4/3 och Måndag 5/3

Det började inte så bra. Flyget 1,5 timme försenat från Stockholm. När jag kom fram fick jag telefonsamtal om att jag inte kunde komma in i huset där jag ska bo, hushållerskan hade valt att åka iväg, irriterande. (Bara så där, trots att hon visste att jag skulle komma!).

På flygplatsen dividerade jag om priset för en taxi. Chaufförerna, som förhandlade kollektivt mot mig (vad är det för stil, det var ju bara en som fick köra mig i slutändan!) ville ha 150 dirham (cirka 120 kr), jag ville ge 100 dirham. Vi enades om 120 dirham. (Bredvid mig hoppade besättningen från mitt plan in i en trevligt förbeställd minibuss, som skulle ta dem till något schysst förbokat hotell).

Min taxichaffis Mehdi var rätt trevlig och tyckte det var skojigt att jag pratade en sorts ufo-blandning av arabiska och franska. Ingen av chaffisarna kunde direkt någon engelska att tala om.

Nar jag kom till hotellet jag tänkt bo på var det fullt. Trött och sur vid midnatt, hade gått upp klockan fem på morgonen. Hade ingen lust att släpa runt mina två tunga väskor. Den sura portiern var i alla fall schysst nog att kolla med ett annat hotell runt hörnet och det ligger i riktning mot vart jag ska, sä det blev rätt ok. (Och innergården visade sig vara väldigt snygg på morgonen, se bilden!)

Det var ganska bra, med tanke på omständigheterna, förutom det faktum att jag fick hotellets sista lediga rum - det absolut sämsta rummet, intill köket. Orkade inte ens ta kort på det, så irriterad var jag. Rummet hade fönsterluckor för bägge fönstren, för att det ena vätte mot kökets bakgård och det andra mot köket! Så inget ljus och inte heller några glasfönster att stänga, det kändes som att sova under diskbänken, för så fort någon var i köket kändes det som att de stod bredvid min säng. Jag sov inte så värst bra eller länge.

På morgonen blev jag på bättre humör, åt en trevlig frukostbuffé på den mysiga takterrassen. Härligt frasiga nygräddade pannkakor ingick.

Sedan fixade jag ett marockanskt mobilnummer och gick tillbaka för att checka ut. Utanför mitt rum satt hotellägarinnan, hon kommenterade att jag tydligen klagat till portiern på att det var störande att bo i det rummet. Jo du, sade jag, det kändes som att sova i köket. Hon tog inte illa upp, då hon mer än väl insåg hur rätt jag hade.

Ägarinnan visade sig vara en trevlig läkare som driver hotellet med sin man, förutom att hon har en egen läkarpraktik. Jobb från morgon till sena kvällen. Eftersom jag ändå inte hade något vettigare för mig slog jag mig ner och beställde lunch. (Sju sorters vegetariska förrätter och tagine med kyckling, grönsaker och sockerkokta gula russin). Vi babblade vidare och det slutade med att vi kom överens om att jag ska bli privatlärare lite då och då åt hennes 17-åriga dotter som behöver bättra på sin engelska, för hon ska bli läkare som sin mor. Sådant är jag alltid med på att stödja.

Annars är det varmt och skönt, bättre än svensk sommar. Bara ben och svettigt i hårbotten. Inte en gnutta snö så långt ögat når.

Lördag 21.48

Thanks till syster och Anna fick jag ett bloggnamn! (Hur var festen som inspirerade till mitt bloggnamn?). Ska snart gå och lägga mig i Stockholm. Imorgon natt sover jag i ett annat hus, i Marrakech, där det kan se ut så här från taket. Ni som varit där vet hur magic det är... Om det är molnfritt kan man se Atlasbergen i bakgrunden. British Airways flyger direkt till Marrakech från London, (låter som att jag är reseförsäljare, men då kan jag genast klaga på BA:s nya hårda regler för handbagage). Men det är ljuvligt att slippa krångla med charterresor på speciella dagar och tjafsiga resor från antingen Agadir eller Casablanca per buss eller tåg. Skönt att hamna direkt i Kech, som de initerade säger... Jag får väl blir initierad då.