Torsdag 22/3 Mer skvaller

Efter långvariga och omfattande fältstudier (yeah right) av skvallerkulturen i Mellanöstern och Nordafrika har jag kommit fram till följande: Det är hemmafruar och folk som inte har särskilt mycket intressant att sysselsätta sig med på dagarna som är skvallrets främsta expeditörer. Sådana finns det många av, eftersom hemmafrukulten ännu är utbredd, arbetslösheten likaså.

Men skvallerkulturen florerar också i högutbildade grupper, som dock händelsevis inte alltid är totalt sysselsatta.... (Mer längre ner).

Ni kan inte ana vilka rykten som går i gränderna i medinan! (Jo, det kan ni säkert och ni har troligen rätt). Gissa bara en gång och ni kommer snabbt fram till den korrekta iakttagelsen att de rykten som florerar mest är de som handlar om vem som har eller eventuellt har ett förhållande med den eller den.

Nota bene, detta är ett muslimskt land där varken för- eller utomäktenskapliga relationer är ok, men det har väl aldrig hindrat folk från att göra dumheter, varken här eller på andra platser på jorden, människan är lika god eller rutten överallt. (Bara olika täckmantlar och bortförklaringar, här finns det t.ex en icke-islamisk folklorefigur som heter Aisha Kandisha, en vacker kvinna med bockfot och svans som män kan hänvisa till om de blir galna, lämnar sina fruar eller på något annat sätt blir ”förförda” av någon annan än sin lagvidga, dvs i alla de situationer där de inte vill ta personligt ansvar).

Inte heller har det hindrat folk från att sprida rykten utan andra bevis än att flera personer ”tror” sig veta... (Tur att naturvetenskapen med sin empiriska bevisföring till slut utvecklades).

Det är sällan ryktena verkligen är sanna, men det spelar ingen roll - det är inte vad man faktiskt gör, utan vad ryktet förtäljer som går till historien. Ett ungefärligt exempel: Hon som bor längst inne i den andra gränden har ’faktiskt’ ett förhållande med han-där-borta, det ”vet” alla... För hon har varit på fest hos han-där-borta och sovit över och då vet man ju... och hon tänker dumpa sin nuvarande pojkvän om han-där-borta bara ger henne ett lillfinger.... och hon är snabb på att berätta för vissa andra kvinnor i gränden, för att de ska bli upprörda, ledsna eller något i den stilen. Tänk på det fjantigaste ni kan komma på och det florerar sådana rykten här - och - de tas på allvar!

Som västerlänning stönar man plågat inombords. Det känns som att alla befinner sig på en 13- eller 14-årings nivå.

Men man måste förhålla sig till det...

Och nåde den tjej eller kvinna som klär sig lite för ekivokt eller pratar lite för glatt med en man. Då står hela gränden på spänn med de stora elefantöronen fladdrandes. Men när man möts i gränden ler alla vänligt och hälsar på varandra som om inget hade hänt. Schizat (schizofrent) värre för oss naivt ärliga nordbor, ovana vid ränksmidare av grov kaliber.

Utan att vara elak kan man konstatera att det ännu idag finns många mer eller mindre outbildade hemmafruar i Marocko, och att de har svårt att få sina dagar att gå med vettig sysselsättning. De har aldrig fått en chans. Därför florerar skvallerkulturen. Vart annars ska de rikta sin energi när de aldrig tränats att ta intiativ och det inte finns några kommunala bibliotek där de kan kanalisera sin energi, som så många människor i det svenska folkhemmet fått möjlighet att göra.

Men det är inte bara här det skvallras. Alla människor med för mycket tid tycks gilla rykten. Av min specialförsänkning i den ryska flygbranschens mer privata segment (vi pratar inte charterresor till Spanien, utan andra typer av specialresor) har jag fått veta följande. På de exekutiva våningsplanen på vissa fina hotell ägnar sig flygpersonalen åt att sprida rykten om vem som fått ihop det med vem. (Ingen tycks heller där ta reda på om det verkligen är sant eller inte).

De smarta flygnördarna har dock, till skillnad mot de marockanska hemmafruarna, gjort egna studier av hur snabbt ett rykte de själva sprider kommer tillbaka till dem. Rykten som har med yrkeskompentens eller liknande ”tråkiga” saker att göra sprids långsammast. Vilka rykten som sprids snabbast kan ni räkna ut själva.

Ryktestesten kommer sig av att också de har för mycket ledig tid, vad ska man göra när man bara väntar? Skillnaden är att folket inom flygbranschen har det bättre; de har status och får pengar för det de gör när de inte skvallrar. Tänk om hemmafruarna fick samma betalning för att sprida rykten när de bara sitter och hänger, wow.

Men annars, vilken lysande idé att testa ryktesspridning! (Tack Mickovitch-on-the-Westside för din berättelse). Jag skulle också vilja göra sådana experiment, om jag bara hade tid... Synd bara att jag alltid har så mycket på jobbet att jag inte ens hunnit komma på tanken!

Men oj! Nu hör jag hur några åsnor skriker galet (har ni hört skrikande åsnor?) och hur katterna utkämpar en kamp på liv och död, det låter som ett slagsmål mellan människor. Det tog mig några dagar att inse att det faktiskt var katterna och inte ett krogslagsmål med dödlig utgång som pågår i gränderna på nätterna....

Over and out....